Jag har aldrig haft någon som helst babyfeber och alltid tyckt att barn är ett ganska ointressant folk. När jag blev gravid var jag livrädd för vad som skulle hända. Jag var säker på att barnet skulle ha kolik och gallskrika oavbrutet i tre månader, att jag inte skulle sova ordentligt på de närmaste fem åren, att jag skulle drabbas av förlossningsdepression, att Magnus skulle lämna mig, att jag skulle bli jättetjock och att jag skulle genomgå nåt slags personlighetsföränding och bli en helt ny människa. Det var jag kanske mest räddast för.

Och när Vidar sedan anlände och allt gick ganska bra, Magnus inte dumpade mig, Vidar sov hela nätter och kände igen mig själv brukade jag ibland pipa fram att det ju inte var SÅ jobbigt att ha barn. Då fick jag alltid* höra "vänta bara...". Vänta bara, det blir nog värre, svårare och jobbigare.

För att inte vara så himla störande med mina "herregud så mycket lättare det gick än vad jag trodde** håller jag nu istället mun och brukar bara ibland viska åt gravida bekanta: "det är inte så farligt som de säger, det kan till och med vara lätt!". Jag gör kanske falsk marknadsföring, för det kan ju vara svinjobbigt att få barn. Det är såklart olika. Men jag vill inte att någon ska vara lika rädd och ångestfylld som jag var då jag var gravid.


*alltså alltid.
**se ovan.

Så här vill Magnus verkligen inte se mig, men det finns något i jumpsuits som verkligen attraherar mig. Det känns så förbjudet och fult att jag bara måste prova det. Och i ärlighetens namn trivs jag i jumpsuits.

Er tur. Har känner ni attraktion mot plagg som allmänt uppfattas som fula? Uggs? Mysbyxor? Birnekstocksandaler?

Det är fenomenala Astrid som tagit bilden.

1. Jag drar nu iväg till Café Esplanad för att kicka igång ett lunchseminarium nyblivna föräldrars sociala mötesplatser på webben. Häng gärna med, vi bjuder på fisksoppa.

2. Ni som bor i Åbo, finns det något evenemang som jag borde tipsa om i Papper som kommer ut den 18 mars? Alltså någoning roligt som händer i mellan den 18 mars och slutet av april. Jag hade tänkt skriva om Subtales, men de kör ju igång redan den 5 och 6 mars.

I går slängde jag in en bunt Papper till Crustum. Som tack fick jag en påse med croissanter. Det gjorde mig hemskt glad.

Slutsats: Folk borde ge varandra små presenter oftare.

Den här förmiddagen skickar jag er vidare till dagens white trash. Klick.

Vi kör veckan ut. Ni är med!

Frukost: två rågbröd med ost, ägg och färskpressta juice. Kaffe (jag vet, jag är Rainman när det kommer till frulle).
Mellis: äpple och tre chokokex. Kaffe.
Lunch: fisksoppa (medioker, blir godare i morgon).
Mellanmål: yoghurt med musli.
Middag: den där pastan med den där tomatsåsen.

Vi gick på Converse hjärta Marimekko, men jag drack ingen skumpa.

Alla gör det. Och nu undrade Singeln om jag också vill testa på frågorna.

När började du blogga?
Hösten 2005 (eftersom det här inte längre är högstadie så behöver man inte svara i fullständiga meningar).

Vad handlar din blogg om och vad skriver du i den?Den handlar om mig och sånt jag är intresserad av, till exempel jämställdhet, resor, böcker, Vidar, Magnus och annat folk jag tycker om. Ibland försöker jag vara humoristisk.

Vad gör din blogg speciell?Den är nog en ganska mainstreamblogg utan vidare nisch. Den är kanske speciell för att jag är en sån veteran.

Vad fick dig att börja blogga?Nåt slags bekräftelsebehov måste det ju ha varit.

Vad skulle du vilja ändra i din blogg?Jag börjar i ärlighetens namn vara ganska trött på bloggpeppe. Ni får gärna komma med konstruktiva förslag om hur den här bloggen skulle kunna bli lite mer inspirerande för mig.

Jag:
"Kolla vad jag ska ha på mig i morgon på Ratatafesten!"

Magnus:
"Aha! Det är maskerad och du ska gå som bajskorv!"

Kommer ni ihåg den där matutmaningen som Micaela drog igång om att inte slänga mat? Jag kastade precis ihop en morot- och batatröra av de sista rotsakerna i kylskåpet och kände en tillfredställelse som nästan är lite snuskig.

Karin brukar dra till med en fläskig Karisdialekt och påpeka att hon vuxit upp så långt ute på vischan att det knappt gick bussar dit så fort hon har att göra med folk som tror att alla finlandssvenskar är förmögna börsmäklare. Under sin tid på Papper blev hon extrairriterad då folk skojade om att alla som läser och jobbar på Papper uttalar tidningen Phappää och är födda i Eira.

I dag när jag genade genom WTC såg jag den här lilla installationen.