Ibland (som till exempel igår) uppvaktar jag Magnus med en stor bukett tulpaner för att han ska veta att jag fortfarande är kär i honom.

Oftast uppskattar jag blommorna mer än han, men det är ju tanken som räknas.

Jag håller på att skiva en bok som Schildts förlag ger ut på hösten. Boken handlar om hur det är att bli mamma, en del om jämställdhet och ganska mycket egna funderingar kring mammarollen och om hur lite jag vet om livet.

Det känns stort och skrämmande och fantastiskt att få ge ut en bok. Bara att blogga om det gör mig alldeles svettig av nervositet.

Nu över till er, eftersom höstens katalog kommer att gå i tryck i slutet av mars borde jag fort som attan hitta på en titel. Kan ni hjälpa mig? Den som kommer på den ultimata titeln får såklart ett signerat exemplar. Fast först på hösten, bokhelvetet måste ju tryckas först.

Senast när jag försökte köpa sushifisk i S-marketens fiskdisk avrådde kvinnan bakom disken mig från att äta s-marketfisken rå och skickade mig istället till Saluhallen där det finns ren och färsk fisk.

I dag när jag köade för att köpa blåmusslor ville paret framför mig ha fisk till sushi som mannen bakom disken glatt sålde dem. Jag funderade på att ingripa, men tog inte mitt medborgerliga ansvar.


Sedan träffade jag Monica, det var kiva, men har ingenting med det här inlägget att göra.

Till min stora besvikelse visade sig Vidar vara lika dålig på att måla som jag.

Ensamma mamman skriver väldigt bra om hur man får en familj att fungera:

Men i höstas i familjerådgivningen, just innan jag insåg att separation var det enda alternativet, sa ena rådgivaren till mig att ett förhållande mellan en man och en kvinna kan inte enbart vara att man fungerar tillsammans som familj. Det starkaste, mest bärande är ändå relationen mellan just mannen och kvinnan. Hur mannen och kvinnan ska kunna luta sig mot varann i ur och skur. Känna trygghet i varann.

Jag försöker regelbundet påminna mig själv om att Magnus och jag är ett team och att vårt lag mår bra om både Magnus och jag mår bra. Ibland är det svårare, som i natt när Vid inte kunde sova och det var min tur att förgäves försöka söva honom. Magnus avslutades sitt skift genom att lägga sig på soffan för att omedelbart somna. Min avund var stor! Längtan efter sömn och att få byta plats med Mags gjorde att jag för en kort stund funderade jag på att döda min man (jag gjorde inte det).

Istället försökte jag påminna mig själv om att jag vill att Magnus ska ha det bra. Och att han på samma sätt strävar efter att jag ska vara lycklig. Det var inte lätt med ett förbannat barn bredvid sig i sängen, men jag gjorde det* för laget skull.


EDIT: Ensamma mamman skriver om svåra saker. Läs hennes blogg, hon skriver bra och mycket rörande.

EDIT: ja och nu blev det igen hemskt heteronormativt. 


*alltså lät bli att dräpa Magnus.

Magnus och jag tänkte ta ut vår vintersemester i början av maj. Vår ursprungliha plan var att hälsa på vänner i Tokyo, men det känns lite för äventyrligt för tillfället. Just nu funderar vi på något mer avslappnat som Kroatien eller kanske Korsika*. Vad har ni för erfarenheter och tips?


*sara gör så jäkla bra reklam för just den här ön.

Ni vet det där underbara lilla barnet jag brukar visa bilder på i den här bloggen? I natt var han besatt av djävulen*. Eller så hade han bara svårt att sova. Oberoende av bakgrundsorsak så har varken Magnus eller jag sovit mer än två-tre timmar i natt.

Det här med att vara småbarnsförälder känns tungt i dag.
 


*någonstans runt klockan halv två är jag bombsäker på att Vidars huvud snurrade runt i en rasande fart.

Hej mamma,

Pyret bloggar från Köpenhamn på den här adressen: hemmamys.com

Puss och kram,

din dotter

Hittade en bild på mig själv på Karins blogg. Exakt så här ser jag ut när jag är inne i en viktig diskussion (och tuggar samtidigt).

Hörni, ni har väl inte glömt bort att man också kan hänga med mig på Alfamamman?