Trots att vi inte hängt på familjecentret har Vidar fått stifta bekantskap med fingerfär. Tack Natalie för bilderna! Och för att ni inte lekte med fingerfärg hemma hos oss.

Det är inte det att Magnus aldrig skulle läsa böcker, men om jag fick välja skulle han läsa lika ofta som han ser på film. Därför blev jag oerhört glad när han i morse kom ut från badrummer och sade:

"Hördu den där Murakami-boken du läser i badet. Jag bläddrade lite i den och den verkade riktigt bra."

För att inte skrämma Magnus med min entusiasm över hans intresse bet jag ihop jättehårt och nickade lite. Jag koncentrerade mig på att låta likgiltig och sade:

"Jasså den, den är väl helt okej. Kanske du kan låna den efter att jag läst ut den."

När jag egentligen ville säga:

"Shit vad roligt att du intresserar dig för skönlitteratur! Vill du läsa den nu? Vill du? Du får ta den nu genast om du vill? Visst vill du det?"

Nu kan ni sluta oroa er för mig.

Åtminstone för min fysiska hälsa.

I torsdags gjorde jag en intervju om levande föda. När jag för en stund sedan läste igenom mina anteckningar ser jag att det sista jag skrivit i anteckningsblocket är: Död!

Både Vidar och Karin klädde sig i grönt den här fredagen.

På Vidars ettårskontroll fick vi en massa broschyrer* och rekommendationer att besöka den öppna förskolan på vår gata eller ännu hellre Familjecentret i Hagnäs. Och det är inte det att jag skulle dissa dylika träffpunkter, men det känns helt enkelt inte livsviktigt att hänga på dem. Tvärtom stressar det mig oerhört att ha ytterligare en programpunkt att pressa in kalendern och ännu mera nytt folk att lära känna.

Jag vill helt enkelt inte hänga på öppna förskolan. Och det ger mig dåligt samvete för det känns som om jag borde göra det.


*okej, två.

Lyssnade på en intervju jag gjorde i torsdags. Uppenbarligen läspar jag då jag talar finska.

När man skrollar lite i den här bloggen verkar det kanske som om jag bara köper hipstercyklar, äter sushi och går på champagnefrukost. För att ni inte ska tycka att jag är en bortskämd och dryg jävlel kan jag så här i förbifarten nämna att jag också byter blöjor, grälar om vem som ska gå till mataffären och har oanständigt fula tår.

Mina tår är faktiskt så sneda och fula att Magnus nämnde dem under vårt första rådgivningsbesök då hälsovårdaren frågade om Magnus eller jag har några potentiellt ärftliga missbildningar.

Om det uppfattas som provocerande att gå på champagnebjudning klockan nio på morgonen är det antagligen ännu mer förbjudet att göra det med sin ettåriga son.

Veuve Clicquot invigde en pop up store i Urban As affärsutrymmen och bjöd på champagnefrulle.

Vidar gjorde ett tappert försök att demolera butiken.

Champagneklyskåter var mycket orange.

Jag drack ingenting. Vi kom nämligen mer cykel.

Däremot åt jag.

Åt fantastiskt god middag på Raku Ya med Linda och Helena. Fin restaurang, ännu finare sällskap.

Så fort man tror att man känner Helena kommer hon med en historia om hur hon liftat från Milano till Köklax.

Snygga och goda bönor.

Min sashimi.

Avocado gör mig glad.

Helsingforsnatten och Linda var bårda bedårande.