Han är inte så snäll och lugn som han ser ut.

I morgon blir det en intensiv dag med morgontv, Pappersarbete, Gammaseminaruim, förlagsträff och ett glas rödvin i södra Spanien i sällskap av bland annat min syster. Ni ska alltså inte bli oroliga om vi inte hörs.

Tack för bilden Kiri!

Hej vänner, min pappa hälsar att han återvänder till Finland nästa vecka och svarar du på alla era mail. Om ni undrar över något angående huset kan ni maila honom på nalle at nallus.com

Marica skriver om att hur det inte är så coolt, men nog roligare att vara gift än att vara singel. Här.

"För i dagens samhälle är det inte längre coolt att gifta sig. Att välja trygghet och en livslång partner passar sig inte. Vi ska ha en slit och släng mentalitet som oavkortat gäller allt. Passar det inte vårt Jag för stunden så ska vi byta, bort med det gamla in med det nya. Vi lever i egoismens tid och narcissismen har blivit vår religion. Idag vill man inte längre kompromissa, vilket är precis vad ett sunt förhållande kräver."

Jag har nu i flera omgångar försökt skriva ett inlägg om skillnaden mellan att vara gift och singel och vem som är lyckligare eller gjort rättare. Men hur jag än försöker så kommer jag inte på någon bra kategorisering. Det är roligt att vara ihop med rätt typ, men hemskt att märka att man valt fel. Jag antar att det finns fruar och äkta män som är ensammare än singlar, singlar som är lyckligare än gifta människor. Och såklart tvärtom. Folk är väl som vanligt vare sig de lever tillsammans med någon eller inte.

Eller upplever ni diskriminering som gifta eller singlar? Blir man utpekad som tråkig om jag säger I do eller uppfattas man som desperat eller kanske jävligt cool som singel? Hur mycket präglar ens civilstånd personligheten?


Förresten så tror jag att det oftare är fruar som dansar omkring ett monument av handväskor, än singlar. Men vad vet jag, jag har inte gått på nattklubb på flera år*.




*Beefen räknas inte.

Marica skriver om att hur det inte är så coolt, men nog roligare att vara gift än att vara singel. Här.

"För i dagens samhälle är det inte längre coolt att gifta sig. Att välja trygghet och en livslång partner passar sig inte. Vi ska ha en slit och släng mentalitet som oavkortat gäller allt. Passar det inte vårt Jag för stunden så ska vi byta, bort med det gamla in med det nya. Vi lever i egoismens tid och narcissismen har blivit vår religion. Idag vill man inte längre kompromissa, vilket är precis vad ett sunt förhållande kräver."

Jag har nu i flera omgångar försökt skriva ett inlägg om skillnaden mellan att vara gift och singel och vem som är lyckligare eller gjort rättare. Men hur jag än försöker så kommer jag inte på någon bra kategorisering. Det är roligt att vara ihop med rätt typ, men hemskt att märka att man valt fel. Jag antar att det finns fruar och äkta män som är ensammare än singlar, singlar som är lyckligare än gifta människor. Och såklart tvärtom. Folk är väl som vanligt vare sig de lever tillsammans med någon eller inte.

Eller upplever ni diskriminering som gifta eller singlar? Blir man utpekad som tråkig om jag säger I do eller uppfattas man som desperat eller kanske jävligt cool som singel? Hur mycket präglar ens civilstånd personligheten?


Förresten så tror jag att det oftare är fruar som dansar omkring ett monument av handväskor, än singlar. Men vad vet jag, jag har inte gått på nattklubb på flera år*.




*Beefen räknas inte.

Under den traditionella Valborgsbrunchen hos Pia och Jolle funderade Naja, Stockholm och jag länge på att russinen i mjöden ju är vindruvezombier. Vindruvor som dött, blivit russin och sedan återuppstått i sin forna glans. Fast bara nästan. Det är ju trots allt fortfarande döda vindruvor som bara svullit upp.

Detta ledde oss in i en lång diskussion om John Ajvide Lindqvist böcker och om att Låt den rätte komma in ju inte alls slutade så fint som man först ville tro. När Oskar och Eli sitter på tåget upprepar ju sig bara historien och Oskar kommer en dag att förvandlas till den där gubben som Eli hängde med i början av boken.

I morgon lite över åtta måste alla kolla på Min Morgon  då är det nämligen dags för bokklubb igen. I morgon ska vi tala om Haruki Murakamis 1Q84. Fundera på om Murakami inte är lite onödigt gubbsjuk, prata om översatt litteratur och höra vad Barbro Teir tyckte om boken. Är ni med?

Hannah är en bra typ som gästbloggade på Papper.fi förra veckan. Hon hann aldrig länka till sin egen utmärkta och mycket inspirerande blogg så jag tar sakern i egna händer och gör det. Läs här.

Hur man får 18 sekunder över att läsa tidningen.

Magnus från Rödbergssoffan:
"Jag skulle vilja vara med i Bonde söker man. Ha en massa hoes omkring mig som tävlade om min gunst."

Jag:
"Jaha, du tycker inte att din dröm är lite underlig med tanke på din livssituaion ?"

Magnus:
"Nej, du har nog rätt. Det skulle ju inte alls gå, vi bor ju i stan. Men Ensam pappa söker!"

Förresten, objektivet till min kamera gick i två delar. Var kan man fixa det/köpa ett nytt i morgon?