"ingen vill egentligen vara ensam"

Linn · 15 years ago
Jag tycker hela den diskussionen är bisarr. Det går väl inte att jämföra lycka heller? Eller förlåt, låt mig formulera om: varför i helvete ska man jämföra lycka? Är det så jävla viktigt att vinna singel/ihop-kampen? Om vi dessutom ska gå efter samhällets syn på att lycklig=lyckad så handlar ju diskussionen om vi hårddrar det om vem som är bättre/mer värd: singlar eller folk som är ihop.Jag är dessutom helt oenig med Marica. Idag är det väl hetare än nånsin att vara gift. Att höra till. Att kunna säga 'min sambo...' på lunchrasten?Sammanfattat tycker jag att vi allihop borde sluta tänka så jävla mycket på vad andra tycker och hur lyckliga dom är och fokusera på att försöka må så bra som möjligt själva.Mvh, Sur singel

Anne · 15 years ago
Jag har alltid älskat att vara singel. Jag har några gånger försökt vara ihop och trots att det varit härliga mänskor så har det varit fruktansvärt långtråkigt.När jag varit singel har jag aldrig drömt om att träffa den rätta eller dylikt (giftermål och grejer). Ingen har någonsin ifrågasatt detta. Eller ifall någon gjort det har jag inte lagt märke till det. Jag blev till och med lite chockad när jag kanske för tre år sedan märkte att det finns folk som nästan skäms över att de är singlar. Om man skäms över att man är singel får man kanske lite skylla sig själv för att man skäms? (Ifall man är vuxen kan man ju försöka att ta ansvar för sina egna känslor.) (Och nu är jag kär för första gången i mitt liv och tycker att det verkar vara helt ok också att INTE vara singel. :)

T-anna · 15 years ago
Men herregud nej. Det är, som jag sagt trehundra gånger, helt bisarrt att man ska sitta ihop JURIDISKT bara för att man gillar varandra känslomässigt. Jag blir vansinnigt provocerad av folk som gifter sig fast de inte måste. Dessutom tror jag, i motsats till henne, att vi fortfarande har en tendens att tälja oss sjäva, och att det kommer tillbaks och biter oss i svansen när vi några år senare blir bittra på den där människan som fick oss att sluta hålla på med vår hobby/lyssan på den musiken/ha den åsikten.(även irro på att hon tycker folk "tror" att de är lyckliga. Upplever man sig som lycklig är man väl det?)

Mia · 15 years ago
Jag ville bara säga hej, vilken fin blogg du har. Du är skojig.

singeln · 15 years ago
Jag tror som du. Singelkvinnorna flockas bara kring männen och helst upptagna sådana. Men seriöst så är det nog fruar som dansar indian. Erfarna nattklubbsgäster tar inte med stora opraktiska krogväskor.

Sara · 15 years ago
Inte diskriminering, men ofta möts jag av förvâning när jag berättar att jag är gift... Det är ju lite stigmatiserat. :D

Isa · 15 years ago
Jag tycker att du konstaterar så rätt när du säger att det är svårt att jämföra. Varför måste man definiera folk så utgående från ifall de är singlar/dejtar/ihop/gifta? Jag tror inte att det handlar om karaktärsdrag utan om olika skeden i livet. De flesta av oss har väl ändå någon gång varit singlar eller tillsammans med nån. Och jag vill gärna tro att jag ändå alltid ganska långt varit samma människa. Och sällan beskriver jag andra med att säga "hon är singel" eller "han är gift", åtminstone är det aldrig det första som jag tycker är viktigt att poängtera. Det finns ju mycket annat som är såå mycket mer intressant! Sen är det ju bara ett plus om nån som är kiva har en kiva partner, eller att nån är singel om man råkar vara intresserad. Och minus om de är störande eller upptagna :D

Peppe · 15 years ago
Linn: så sant, brölliset är trendigare än nånsin. Och om du bara kommer hit så ska jag ordna en blind date (för det är ju det ALLA singlar vill. Träffa någon).Anne: det är för att du är så jäkla cool.Anna: jag vet. Och du har rätt.Hej Mia! Det gör mig glad att du tycker det.Singeln: precis.

Ensamma mamman · 15 years ago
Det är precis så det är. Man vill ha nån, men det är sjufalt värre att vara ensam när man är två än att vara ensam på riktigt. Så det viktiga är att det känns bra. Ring eller ej kan inte spela så stor roll.

Softy · 15 years ago
Alltså sorry, men nu fattar jag inte alls. Varför skulle ens civilstånd påverka ens personlighet? Gällande din kommentar till Bloggkommentatorn (som jag inte kan kommentera direkt). Nej, det var inte särskilt snällt skrivet. Men det var inte Maricas kolumn heller. Det är helt fine att skriva provokativt, men då måste man kunna ta emot lite själv också. Vilket M ju verkar ha kunnat göra. (Plus att om inte Bloggkommentatorn får vara lite småelak så blir ju hela den bloggen totalt poänglös! Jag menar i så fall kan väl alla bara själv läsa olika bloggar?!)Det kan hända att folk upplever sig diskrimineras åt båda hållen, men oftast tror jag det då handlar om egna osäkerheter. (Eller så hänger man med fel sorts mänskor! Haha!) Men man kan inte hålla på och "typecasta" mänskor åt någåndera hållet. (Eller åt något håll alls över huvudtaget för den delen!) Sådant tycker jag väldigt illa om.

Peppe · 15 years ago
Sara: hahaha! du ärliksom för tuff för att vara gift.Isa: precis. och precis. jag hoppas att det inte har så stor betydelse. och när Sara här ovan skrev att folk blir förvånade när hon säger att hon är gift så märker jag att jag själv ibland skäms över att säga det. det känns så småborgerligt och förutsägbart. fast det är ju mest mitt problem.Ensamma Mamman: jag har också varit där. Inte så att vi skulle ha haft barn tillsammans, men nog så att jag gick omkring funderade hur mycket fel det var på mig som inte fikc det att fungera.

cruella · 15 years ago
Men nu MÅSTE ju bara du/ni kolla Woody Allen's Husbands and Wives!

Peppe · 15 years ago
Softy: ja kanske jag bara är mesig. Bloggkommentatorn får vara elak. Och Marica verkar kunna ta det. DU har rätt.Cruella: ja, sett den och gillade!

Bitterfitta · 15 years ago
Som singel för åtta året i rad tror får jag en känsla att denna Marica aldrig varit singel, längre än några månader i taget. Hennes kolumn är fantastiskt elak och stöder människor som i allmänhet ursäktar människor som beter sig som as mot singla kvinnor(läs: gifta kvinnor med det perfekta äktenskapet). Hela tiden en massa råd, var jag ska hitta honom, hur jag skall klä mig för att hitta honom, hur mina krav är för höga, etc. etc...Alla av dessa gifta kvinnor, som många av dem inte vet att sekunden de vänder ryggen så börjar deras män jama om uppmärksamhet av en för att de inte får det hemma..Det finns inget värre, vem fan vill ha någon annans man, som att köpa plastprydnader på loppis. Always second hand! Rätt åt Marica om någon går hårt åt henne, hon har i alla fall någon som låtsas höra på hemma, värre är det väl om du måste stå inför spegeln ensam och intyga dig om att du är helt okej trots att världen hoppar på.Ja och jag går på bar några gånger i året högst, eftersom största delen av mina kompisar har familj och annars därför att åka med dessa gifta på bar är hemskt, då tvånget att testa om "någon ännu vill ha mig" sätter in.

The Tit · 15 years ago
Woohoo!!! Go get married everyone!!!-too sided?

Hannah · 15 years ago
Jag är 27 år gammal och har aldrig sällskapat. Nähäpp, i tonåren var jag den där flickan i skaran som liksom höll sig lite undan, var allas kompis, men som ingen fastnade dess mer för. Efter det så har jag råkat ut för några players som jag föll pladask för pga fullständig blåögdhet och ingen som helst erfarenhet. Vilket fick mig att bli ännu mer försiktig och blyg med män. Men jag har inte på sju år ens träffat en enda karl som det skulle ha kunnat bli ens nån flirt med. På riktigt. Förstår inte alls hur vissa människor bara hittar karl efter karl. Anyway, som bakgrund bara.De flesta av mina vänner är all hooked up redan, gifta, barn, ja åtminstone förlovade och jag märker att de har svårt att sätta mig i nåt fack på nåt sätt. Och så är det ju de evinnerliga frågerierna och den där lätta översittarattityden som får mig att känna att mitt liv som singel inte är något värt. Som om de har en rätt som gifta, vuxna och fullständiga kvinnor att vägleda mig, den ofullkomliga ännu singla kvinna, på min livsväg. För jag är ju bara på väg ännu, mot målet. Målet som är partnerskap, målet som är barn och hus och volvo. Målet som är parmiddagar och resor till Gran Canaria där barnen får vara med i den lokala Bamse-or whatever-klubben. Innan det är ju livet bara som lekar i en sandlåda. En sandkaka som vittrar bort och inte är bestående. Medan då deras parliv ju är den underbara, självgjorda pavlovan, dekorerad med mynta och serverad på silverfat. Det fulländade nirvana.Så jag har aldrig uppfattat att giftermål skulle vara o-pop, tvärtom faktiskt. Men så är jag ju också hemma från Österbotten, med allt vad det innebär. Själv är jag väldigt nöjd som singel. Har ju aldrig upplevt något annat heller, så egentligen vet jag inte ens vad jag går miste om. I nåt skede gick mina tankar en smula panikartat kring ångesten över att inte ha en pojkvän, över att inte ha den där metaforiska "någon". Men nuförtiden så tänker jag mest på hur skönt det är att vara för mig själv och om jag ens skulle klara av att göra rum för nån annan i mitt liv. Jag är inte alls så säker. Själv så ogillar jag skarpt ordet singel. Det har inget med mig själv att göra, det är inte positivt eller negativt, utan ett fack som samhället vill sätta mig i. Och jag trivs inte i det facket. Nej, jag bara lever mitt liv, reser, går till butiken, betalar räkningar och tittar på fåglarna, precis som alla andra. Mitt liv är inte bättre eller sämre än nåns som sällskapar/är gift. Jag är knappast lyckligare eller olyckligare för det. Livet är precis det vad jag själv gör det till.Jag har inte valt detta, som sagt så har jag aldrig ens haft en möjlighet att komma till en punkt med en annan människa att jag kunde ha tagit steget mot sällskapande. Men även om jag numera är tillfreds med tanken på att vara, bo och leva "ensam" så är jag inte ännu helt säker att tanken på att inte bli gråhårig tillsammans med någon annan känns bra. Så är det ju barn-frågan också. Vill jag ha sådana? Det är i de stunderna som jag tvivlar en smula på min nuvarande livsstil. Elämä on, och jag lever mitt liv för mig själv och gör det så bra jag bara kan, och om jag en vacker dag plötsligt möter nån som får mig att smälla av så då går det så. *axelryckning*Ursäkta den här förskräckliga romanen, men det här är tankar som jag gått och funderat på på sistone och som jag förargat mig lite över också. Jag är en hel människa, en hel person, fast jag är singel eller egentligen ÄVEN OM jag är singel, men det är som om vissa personer i parförhållanden tycker otherwise. Det var min point och min synpunkt, kanske, :).På finska kan man säga det så bra, jag är yksin, men definitivt inte yksinäinen.

Maria · 15 years ago
Om jag är i ett långt förhållande eller är singel, hur mycket säger det om mig egentligen? Inte så mycket skulle jag vilja påstå.. Huvudsaken är väl att man är en trevlig typ, gift som singel.

Bitterfitta · 15 years ago
Hanna, du och jag skulle kunna leva samma liv, jag är bara några år äldre..vi kommer även från samma område, där giftermålet idoliseras och ses som det ända rätta.

Fager Dam · 15 years ago
Hannah säger det så bra. En del kvinnor kan det där med förhållanden, och har bara tillfälliga singelperioder. Medan andra liksom aldrig kommer i fatt. Snubblar bara över players och gifta män och andra sopor.Har så många väninnor som är fantastiskt snygga, intelligenta, roliga mänskor men de har aldrig haft något längre förhållande. Jag undrar varför det är så?

Anna · 15 years ago
Skulle inte den här eviga diskussionen ta slut om vi alla slutade vara så fast vid idén om att leva två och två? Jag är singel och antagligen mycket på grund av att jag är livrädd för att hamna i ett tråkigt förhållande. Många par är evinnerligt tråkiga. Faktum är att många börjar prata i termer om vi, som om de inte längre hade en egen individuell vilja och känsla längre. Vad är grejen med det?!

Peppe · 15 years ago
Satan i gatan! Jag skrev långa och utförliga svar på alla era kommentarer och de bara försvann. Måste lugna ner min vrede och sedan återkomma.

Frank · 15 years ago
Okej minnet sviker, men jag minns för några år sen så kom en svensk kvinna ut med en bok om att det är okej att vara överviktig, minns att hon var ganska arg och bitter på samhällets syn på överviktiga. Sen så gick hon ner i vikt och skrev en bok om hur bra man mår av att vara "hälsosamt-smal" och hur fel hon hade i sin tidigare bok. ska jag komma till någon point, jo kanske. Pointen är att alla kommer alltid att försvara sin egen situation (även fast man tycker gräset är grönare ibland) huvudsaken är väl att man har roligt medans man våndas över livet, runt knullandes eller monogamt knullandes, alla är bra.

Peppe · 15 years ago
Bitterfitta: jag antar att det är för att folk alltid är rädda då andra människor väljer att leva på ett annat sätt än de själva. Det kan föda tanken på att man själv inte gjort rätt val. Om alla gjorde på exakt samma sätt skulle det inte finnas några farliga alternativ.Och det där med att kolla värdet på sig på singelmarknaden är ett obehagligt bekant fenomen också i mina kretsar.The Tit: hehe.Hannah: tack för att du skrev så lång och analytiskt. Nu ska jag lära känna dig bättre på din blogg. Du verkar vara en kiva typ.Maria: exaktamundo!Anna: ja folk är väl främst människor med personligheter och först sedan civilstatus.Frank: jag minns också henne. Hon reste runt och föreläste. Kan nån hjälpa, vad hette hon? Oberoende så ger du Frank en bra analys av läget. Alla vill ha bekräftelse på att de valt rätt.

Duktiga Tjejen · 15 years ago
Bättre ensam än i dåligt sällskap säger jag bara. Inget mer än det behöver väl egentligen sägas?Sen håller jag inte med om att det inte är coolt att vara gift, trenden har vänt och det är mycket coolare att vara gift igen. FOlk gifter sig som flugor här, och det är stora, pampiga bröllop som förr i tiden. Och så är det coolt att skaffa barn igen, att ha kärnfamilj. Faktiskt.

Duktiga Tjejen · 15 years ago
Ps. inte sagt att jag håller med om att det är coolt, men det är vad som är inne och trendigt i Sthlm nu iallafall.

Juh · 15 years ago
Jag var den första i mitt kompisgäng som gifte sig och de flesta av mina kompisar tog det med en axelryckning "dom är nu bara sådana". Vi hade så att säga ingen speciell orsak för att gifta oss, annat än tja kärlek. Någon skrev här ovan att det är provocerande om nån gifter sig fast den inte måste. Jag hoppas verkligen att det inte finns nån som MÅSTE gifta sig. Av vilken orsak skulle man måsta gifta sig?Själv upplever jag att ett stort lugn har kommit över vårt parförhållande och är nöjd med att vi gifte oss. Men jag kanske är ung och blåögd ;) Jag tycker att den här debatten är bisarr, alla gör väl som dom vill. Ha ett stort bröllop eller festa varje helg eller göra lita av båda, utan att andra dömmer. Jag och min man hänger mer med vårt kompisgäng nästan varje helg, vi nu bara råkar vara gifta.

Charlotta · 15 years ago
Hannah:Din text kunde vara skriven av mig. Precis vad jag har för tankar även om några saker skiljer oss. Jag är 28 varit singel hela livet och längtar efter att få vara tillsammans med någon och få barn.Att vara ensam är inte min grej, längtar efter en kram och någon som tycker om mig precis sådan som jag är. Även om man kanske inte fysiskt finns i samma rum finns den andra ändå någonstans.Bröllop och hela köret är så in just nu. Känns som att ALLA har en partner, familj och barn. Jag är glad för dem men ibland känner man att ens vänner kunde visa lite respekt mot de som är ofrivilligt singel. Prata inte bara barn och sambo när man träffas. Ordna inte parmiddagar och bjud in en singel utan bjud fler. Storhångla inte mitt framför ögonen på en singel och umgås ibland också med din singelkompis på en fredag eller lördag kväll. Den som lever i ett förhållande borde ibland tänka på att singelkompisen ALLTID kommen hem till en tom lägenhet. ALLTID lägger sig och vaknar ensam. ALLTID äter frukost, lunch och middag ensam. ALDRIG kan ringa en käraste.Okej, detta är nu kanske lite hårt sagt, alltid är det kanske inte så, men så ofta för mig, och jag hatar det. Visst det kan vara skönt att vara singel ibland och jag tror inte att ett förhållande heller hela tiden är en dans på rosor. Men försök ibland att svänga på det hela och se det ur den andras situation. Både du som är singel och du som lever i ett förhållande.Tag hand om varandra.

den elaka b. · 15 years ago
jag sku gärna haka på vad charlotta ovan skriver, dvs. det behöver nog inte vara så roligt att vara ensam. det är jävligt fint att det finns singlar som lär sig leva med det och njuta av livet, men jag tror att det är sällsynt att det inte finns en längtan till att ha andra mänskor nära omkring sig. en familj - nånsorts familj.jag tror spänningen mellan singlarna och de gifta ligger i att många singlar har helt rätt i att de är "lyckligare" - dvs. de har låtit bli att acceptera ett halvdant (men kanske enligt ytliga standarder dugligt) förhållande för att vara "normal" och ha ett stort bröllop med 100talet gäster. sen blir vissa av de gifta - de som har haft turen att hitta en bra man i horden av odugliga partners - arga för de vet ju att de är lyckliga.jag tror framtiden ligger i singlar som delar lägenhet också i äldre år för att ha sällskap och alla ekonomiska fördelar som det innebär att inte bo ensam. också frånskilda kvinnor med barn som slår ihop sig till större hushåll.

mia · 15 years ago
Fast det stämmer ju inte alls. Vi, åttiotalister som kommer nu, är ju den "konservativa" generationen. Vi vill ju ha barn, hus, traditionalism i större utsträckning än vad våra föräldrar som var unga på sjuttiotalet ville.Sen, tycker jag att hon verkar lite korkad. Hon tycker att en sak är vad som krävs för ett sunt förhållande, men det är ju hennes definition. Vem har sagt att hela världen blir lycklig av samma sak eller att alla förhållanden fungerar på samma sätt?Och alla människor kanske inte vill gifta sig, betyder det att de inte vet vad en kompromiss innebär eller tror på en slit och släng-mentalitet.Urk, vilka stereotyper, vilken krönika. Jag spyr lite.

Ika · 15 years ago
Hannah, det är så skönt att läsa vad du skriver, även om jag läser det hundra år efter alla andra.Jag är också den där eviga singeln, och jag förstår inte varför. Jag har lätt att prata med folk, jag är smart och har humor, ser helt okej ut - men jag verkar av någon obegriplig anledning inte intressera män bortom kompisfacket.Jag är lite som Charlotta. Skulle egentligen hellre vilja ha ett förhållande, fast inte till vilket pris som helst. (inte för att jag har haft det där valet... men ibland undrar jag om det syns på mig. Om män tänker att hon där, hon ser ut att vara knepig. High maintenance, liksom. Ofta känns det som om alla vettiga män som vill ha ett seriöst förhållande och är kommunikativa och hyfsat empatiska, de är redan upptagna.)Jag blir så irriterad på människor som utgår från att singelskapet alltid är ett val. Folk i förhållanden som häver ur sig att de minsann har gjort det där ansvarsfulla och långsiktiga valet och att de tycker synd om dem som inte har gjort samma val. Vem f-n har sagt att det alltid ens är ett val? Samma sak med barn. Att få barn är inte alltid ett val, även om vi lever i en tid när man pratar om att skaffa barn som om vi skulle gå till butiken och välja ut ett åt oss. Vissa människor har ett val. Andra har inte det valet, och jag tror att vi är ganska många som skulle uppskatta om folk kunde bli medvetna om det här. (Nu låter jag mera bitter än vad jag är, men det är faktiskt sjukt irriterande, och i vissa perioder rent sårande att mötas av attityden att man har "valt bort" man och barn. Därmed inte sagt att jag har ett behov av att vara mamma precis just nu, men jag har egentligen aldrig behövt fundera över det på allvar eftersom det där valet inte finns på riktigt i mitt fall.)Som andra redan har sagt: Vi människor är så äckligt bra på att se på vad andra har och inbilla oss att det är något som är bättre, eller åtminstone anses vara bättre än det vi själva har. Jag tror inte att det finns något perfekt liv någonstans, inte mitt eget och inte andras heller. Det finns alltid baksidor i allt, och det finns ljuspunkter i allt.Ändå är det ibland så svårt att skaka av sig den där känslan av att man är avvikande i omgivningens ögon. Liksom, vad är det för fel på dig, då? Och det är väl en känsla som lika gärna kan komma från en själv, eller förmedlas från omgivningen.