Kan inte ni fråga mig nåt så att den här bloggen blir lite intressantare?

Det känns som om jag är lite snål med bilder på den här bloggen. Därför får ni nu se hur jag och min son ser ut i dag. Tadaa!

Jag tänker: gladiator goes nationalist.

Men satans stavningskontroll på iphonen! HUR kan den tycka att det är mer sannolikt att jag vill skriva press Ulf än pressbild? Hur?

Vi håller på att snickra ihop det sista av Sommarpapper och det slog mig att det här numret är fullt av människor som GÖR en massa saker. De skriver böcker, startar egna tidningar, gör tv-serier, grundar föreningar och har framgångsrika bloggar. Och det är visserligen inspirerande, men samtidigt blir jag lite stressad. För alla presterar så mycket hela tiden.

Magnus och jag talade om stress härom dagen. Egentligen borde man inte vara så himla ambitiös och produktiv. Då det finns folk som presterar massor hela tiden förskjuts normen och plötsligt är det normalt att ha massor av jobb. Och då finns det alltid typer som presterar ÄNNU mer och inspirerar/piskar folk att följa efter, för man ska ju ha en massa spännande projekt på gång, och så blir det superduperstressiga norm och så vidare. Egentligen borde vi ta vårt ansvar och bli större slackers.

Förr var jag aldrig stressad, jag behövde aldrig jobba övertid och det kändes som om jag hade eoner av fritid. Jag tyckte att folk som klagade på att de var stressade var pinsamma och bara dåliga på sina jobb då de måste jobba över. Eller att de hade dåliga och snåla arbetsgivare.

Sen hände nåt.

På lunchen cyklade jag hem till André och åt en gigantisk Dajmglass på den famösa takterassen. Det var väldigt trevligt ända tills min bank ringde och sade att någon kopierat mitt bankkort.

Ni vet den där känslan när grafikern försvinner ut och kommer tillbaka med en jättestor mugg rykande färskt kaffe till en och man är på vippen att utbrista i ett: Vill du gifta dig med mig? men håller sig eftersom man ju redan är gift med en annan snubbe.

Den 30 juni ska jag leda en litteraturdiskussion med regnbådsperspektiv på Luckan. Det är Regnbågsankan som ordnar tillfället. I morse gick jag på ett möte där vi pratade lite om tillfället och jag blev mycket peppad. Och lite rädd för att säga något dumt eller fel.

Tidpunkt: 30 juni kl. 16-18. Man får vara med trots att man är hetero.

Magnus:
"Bara som en liten parentes: jag har träningsvärk i skinkorna efter att ha gjort hopp med dig på mina axlarna."

Hörni LCHF-entusiaster, ni talar så varmt om er diet att jag inte riktigt kunde njuta av mina två rostade rågbrödssmörgåsar med rikligt av smör och ost. Kan ni har förstört brödet för mig?

Jag vet inte om man får blanda så här mycket färg och mönster, men tycker ändå att Magnus gjorde ett ganska bra val av strumpor och skor.