När det som nu ösregnar där ute tycker jag så himla synd om min cykel som alldeles naken står där ute i ovädret. Vanligtvis lovar jag att bära ner den i källaren följande dag, men glömmer alltid bort det.

Bilden är arrangerad.

Den andra upplagan av Livet & barnet är utkommen OCH korrekturläst! Om allt går som planerat kommer jag att signera böcker på Akademen inom en nära framtid.

Efter att ha kämpat med frågorna till frågesporten i Kyrkpressen (25 stycken!) svarade jag på några namn-, ålder-, familj-, fritidsintressefrågor för faktarutan. När Jesper frågade vilken min favoitsport och -lag är sade jag utan att tveka: Fotboll och Boca Juniors!

Vilket är ett lite underligt svar eftersom det inte alls stämmer.

Kugge gjorde en intervju med mig på Torrefazione och mitt i en mening stod det en mycket bekant och oerhört stilig man framför mig. Jag som vanligtvis inte vill objektifiera män kunde inget annat än stirra snyggingen i ögonen och desperat försöka komma på hur vi kände varandra. Sedan sade mannen artigt och lite besvärat hej och fortsatte vidare. Då slog det mig att det var Marimekkos VD Mika Ihamuotila som jag objektifierat med min trånande tantsnuskblick.

Om en kvart kommer Jesper von Hertzen att ringa upp mig för en frågesport i Kyrkpressen. Om jag svarar fel kommer jag kanske inte till himlen när jag dör.

På Evas blogg pratas det just nu om LCHF-fällan, hur olika ämnesomsättning folk har och vad man ska äta för att inte bli en tjockis. Jenny skriver om att träna och om träningsinstruktörer som lider av ätstörningar och länkar till träningsbloggen som skriver om att man kan vara träna och vara tjock. Och sen skriver LadyDagmer ett inlägg med bilder på sig själv som 32:a, 38:a och 40:a.

Vad nu sen tjock är. Är man tjock om man inte ser ut som H&M;:s modelldockor?

På förfesten diskuterade Karin och Magnus, de människor jag antagligen umgås mest med, om när de senast sett mig berusad. Karin sade Papperfesten i Åbo våren 2008 och Magnus nämnde hösten samma år då min franska väninna Karine besökte Helsingfors i sällskap av några liter champagne.

Så mycket sex, drugs, rock'n roll och livin la vida loca är jag.

Puva på Radio Extrem tog den här bilden från bloggalan då Linn och jag före vi delade ut priset för Årets Mest Inspirerande blogg precis kallat varandra arbetslös feministfitta och plattbröstat mammabloggare från Österbotten.



*Linn: "Jag KAN inte säga FITTA framför hela publiken! Det här ska ju sändas i tv."

Hörni finlandssvenskar (ni andra kan hoppa över det här kapitlet) vi måste tala om det här med att finlandssvenskarna är så få att det känns som om vi plaskar omkring i en liten ankdamm. Och att vi således är ankor. Kvack, kvack känns lite förbrukat nu. Lite förra säsongen. En repris som aldrig tar slut. Kan vi arbeta vidare från det? Ankmetaforen har använts så flitigt att den förlorat både självdistans och humor.

Jag är okej med andra djur och varelser. För min del kan vi vara enhörningar eller nakenråttor eller vad som helst annat.

Förresten, ni minns att jag för nån vecka sedan fick håret klippt av en fantastisk man med en jäkligt snygg tatuering? Han heter Jukka Tikkanen och jobbar som utbildare på SKT. Jag har aldrig förr varit lika nöjd med mitt hår som efter hans klippning.

Slut på hälsning.