1. Hon sommarpratar i morgon på Radio Vega.

2. På lördagen ordnar hon århundradets lopptorg i Borgå.

3. Hon kommer att dricka öl med mig i morgon (vi betalar för det själva).

På Vidars nya dagis råder det ordning och reda.

Och hörni, TUSEN TACK för alla filmrekommendationer. Ni är helt fantastiska! Och när ni skriver: Jag tror att du skulle gilla den här blir jag varm om hjärtat.

I branschtidningen Journalisten pratar jag i dag om att man inte kan driva en kommersiell blogg om man samtidigt försöker vara en seriös journalist. Hur nu sen en oseriös journalist är. En sån som wikipediar allt? Nån som jobbar på Seiska?

Här på bloggen pratade vi ju redan tidigare om tidningar som visar upp produkter i (och nu syftar jag inte bara på damtidningar, King, Café, Icon och alla inrednings- och mattidningar består ju också av grejer). Ibland skulle jag också gärna tipsa om bra grejer jag köpt eller fått (och dissa sånt som är värdelöst), men blir alltid lite nervös över att falla i fällan av att vara en kommersiell liten skit. En sån som indirekt uppmanar till konsumtion och småningom är orsaken till att Jorden dör. För det vill jag inte.

Hur ställer ni er till grejer i bloggar?

Kan ni tipsa mig om era favoritfilmer? Det känns som som jag redan sett allt bra i hela världen.

Jag måste tipsa om Hanna och hennes blogg Hannasvirrvarr. Den här kvinnan är så imponerande. Ni får läsa er igenom bloggen själva (hon skriver bland annat om loppisfynd, hållbart leverne och hur det är att jobba som brevbärare). Nyligen grundade hon sitt eget företag och om man till exempel behöver en brudklänning kan Hanna fixa det. Hon syr också alldeles vanliga klänningar, fållar, syr upp, syr in, lappar jeans, fixar gardiner och så vidare. Dessutom föreläser hon och ordnar workshops.

Eller Blixten som jag trodde att han hette tills jag blev rättad på Twitter. Den lilla röda bilden Blixen McQueen är Vidars finaste leksak. Ända sedan han såg bilen i handen på en ettåring i lekparken i maj har han älskat den mer än livet. Han fick en egen liten röd bil (för i vår familj får man tydligen allt man pekar på) och har sovit med den i handen sedan dess.

I fredags hände det som inte fick hända! Vidar tappat bort Blixen i Koffparken. Stort drama och skallgång. Gråt och tandagnisslan. Vi hade redan gett upp hoppet då vi två dagar senare sneddade genom parken för att komma till Sandvikens lopptorg då Magnus såg någonting rött i gräsen. DET VAR BLIXEN!

Allt är bra nu.

En solskenshistoria.

Författaren Mara Turtschaninoff skriver om det där speciella bandet mellan mor och barn och far och hur amning och att bära barnet under sitt hjärta haft ganska lite att göra med saken i den här lilla familjen. Äsch läs själva.

Jag är så trött att jag nästan kunde vara död. Eller åtminstone ligga i en lätt koma. Kontrasten mellan att jobba och semestra har aldrig varit så här stor. Försökte bota mig med att springa, sedan bada, sedan leka och läsa för med/för min son, sedan äta middag och sedan dricka ett glas vin. Ingenting hjälpte. Senare i kväll ska jag testa sömn.

Till råga på allt är kvällarna nu tillräckligt mörka för att Magnus ska kunna smyga in i sovrummet, ställa sig vid sängen och tyst vid sängen och stirra på mig tills jag upptäcker honom.

Tack ska ni ha ni som tipsat mig om Klara Zimmergrens sommarprat. Och skäms! Ni kunde ha utlyst en varning. På de femton minuter det tar mig att promenera till min arbetsplats hann jag både gråta en skvätt och fusta av skratt.

Sveriges Radio lyckas gång på gång producera sommarpratare jag vill bli bästis med. För en stund sedan gick jag och funderade hur roligt Zimmergren och jag skulle ha det tillsammans. Kanske man borde ringa henne och kolla vad hon har för sig i helgen, tänkte jag. Sedan insåg jag att människan naturligtvis inte har någon aning om vem jag är och antagligen skulle se mig som en smått obehaglig stalker som fick henne osökt att tänka på Mumintrollen eller Mark Levengood.

Och på tal om finlandssvenska stalkers så fick jag äntligen se Basse igår efter en evighetslång semester. Han häckade som vanligt på sin cykel utanför vår lägenhet.

Ja och Zimmergrens sommarprat handlade om barnlöshet.

Prydheten slog till. Jag måste ta bort den översta bilden på vagninlägget under. Det kändes lite för naket att ha en närbild på mig som skuffar barnvagn i bara shorts och bikiniövredel. Vem vet, någon kunde ta bilden och montera in den i en porrfilm*.


*det är en vanlig fråga jag får när jag föreläser om sociala medier: Tänk om någon tar min bild och monterar in den i en porrfilm. Eller åtminstone porrsammanhang. Och det KAN ju hända, men ärligt talat känns det inte så sannolikt.