PS Basse har uppdaterat sin serieblogg.

I lördags hade jag äran att sitta ner över några glas vin med Fua. Vi pratade om fasaden och om hur man lätt surfar från en blogg till en annan, läser om folk som springer 15 kilometer på en dryg timme, får sina barn att äta ostron till middag, reser till New York över helgen och renoverar köket för hand. Och sen slår man i sitt lilla huvud ihop alla dessa inlägg och tror att man är en latmask för att man inte själv gör allt detta. Läs själva Fuas inlägg.

Min lärdom från diskussion var: Alla springer inte maraton på ungefär fyra timmar. Jag trodde nämligen ungefär det. Och tror nog att jag skulle kirra det. Men så tror jag alltid att jag får alla jobb och stipendier jag söker. Det får jag alltså inte.

Eftersom great minds think alike (great minds eller så är man bara medlem av en sekt som framgångsrikt hjärntvättat en) talade jag om motsvarande sak med Anne härom dan. Vi beslöt oss för att grunda rörelsen: Sluta kämpa! (med att prestera så mycket hela tiden). Vi pratar mera om det här på torsdagen.


EDIT: det här inlägget handlar inte om att man måste börja publicera bilder på sina smutsiga hem eller lovehandles på bloggen (om man nu inte vill det, då får man det). Mer om att Anne och jag alltför ofta hör om folk som mår dåligt på olika sätt och känner enorm press att vara perfekta hela tiden. Man behöver inte vara det. Det är till och med intressantare och roligare med folk som inte är perfekta.

Det är naturligtvis Karin Lindroos som tagit bilden.

Glömde nästan säga. I morgon kör Min Morgon igång igen och om jag kommer rätt ihåg sade Sonja att alla programledare kommer att vara med i säsongens första sändning. Och så jag som pratar om böcker jag läst i somras, böcker som kommer ut den här hösten och vem som kommer att läsa nästa månads bok med mig.

Det här är min högt subjektiva favoritlista på min högst subjektiva blogg. Ni får gärna tipsa om egna favoriter:

Sommar i P1: 

Så gott som alla är oerhört bra. Dramaturgiskt välfungerande och spännande, men vissa är såklart bättre än andra.

John Ajvide Linqvist (extrabra om man läst han böcker. Och jag avundas er som ännu inte läst dem utan har det framför er).
Malin Bayard (bonus om man är en hästmänniska)
Josephine Bornebusch (rolig kvinna)
Anna Carrfors Bråkenhielm (om bråkiga kvinnor och tv-program)
Karl Ove Knausgård 
Ville Virtanen (en personlig favorit. Om bland annat svenska i Finland)
Mark Levengood (rolig snubbe)
Maria Wetterstrand (om bland annat barnuppfostran och att vara politiker)
Clara Lindström (om jämställdhet och religion och för trånga jeans)
Anna Odell
Monika Fagerholm
Johanna Koljonen
Pija Lindenbaum (barnboksförfattare)
Eva Dahlgren
Klara Zimmergren (om barnlöshet. Mycket rolig dessutom)
Sara Bergmark Elfgren
Soran Ismail
Märta Tikkanen
Lotta Lundgren
Ison Glasgow (om bl.a. att vara barn och hemlös)
och imorgon ska jag lyssna på Amanda Svensson.

andra program jag gillar:

Värvet
Alex & Sigges podcast
Jättestora frågor
Tankesmedjan
Allvarligt talat (där Märta Tikkanen är med)
Kropp och själ
Oförnuft och känsla
Plånboken
Heliga familjen (lyssna, lyssna!)
P3 Populär

Och såklart Anne Hietanens och Karin Hautamäkis sommarprat på Vega.

Tror ni att ni kommer igång med de här?

Karin sade härom dagen att bloggen förvandlats från det snabbaste sättet att nå ut till folk till ett mycket mer eftertänksamt och långsamt medium. Twitter och Instagram är nu för tiden de snabba medierna. Bloggen är med kontenplativ (fast hon använde inte just det ordet).

Nåja, jag erbjuder eder härmed helgen i bilder. Senare i dag ska jag göra en lista på podcasts jag gillat extramycket. Stay tuned!

Vidar samspråkade med en katt.

Vi åt belgiska våfflor på Restaurangdagen.

Vid och Mag på väg att köpa fruostbröd.

Våfflorna vi snackade om.

Utomhusmiddag i en trädgård mitt i stan.

Lyssnade på Lotta Lundgrens sommarprat och skulle vilja hajpa det supermycket och tvinga er alla att lyssna på det, men eftersom man uppskattar grejer man själv upptäckt mer än då någon tvångsmatar en insinuerar jag bara lite att det var ganska bra.

Lundgren refererade bland annat till statistik som visade att svenska kvinnor år 2010 gjorde 87% av det oavlönade hushållsarbetet*, hon lärde lyssnarna rensa en gös och bjöd på ett mandelricottalasagne-recept. Hon sade också att mat är kärlek och inte sex som reklamvärlden stundvis vill få oss att tro (Lundgren jobbade själv länge som copywriter). Och filosoferade om varför folk tycker att det är så fult att längta efter bekräftselse.

Det viktigaste i hela pratet var kanske att kärlek inte är en osynlig känsla man strålar ut mot sin partner. Det är snarare att man vill typen man lever med väl och visar det genom att tömma diskmaskinen, plocka grejer, stiga upp på natten då barnet gråter och förstår att den andras tid är minst lika viktig som ens egen.

Sisådär, nu har jag förstört det genom att refererat hela pratet. Ber om ursäkt. Lyssna ändå.


*det ligger jävligt långt borta från jämställdhet.

Nu är jag äntligen hemma. Efter radio, mat och design, Amos Andersson och snabb Friman på Förlaget blev det intervju med Roller Derby-kvinnor och test av sport. Jag uppskattar ju idrott där en gnutta våld och fart är inblandade och blev lite sugen på att börja åka själv. För övrigt var dessa kvinnor de trevligaste och mest välkomnande människor jag stött på på länge.

Sedan cyklade jag hemåt genom den varma sensommarkvällen och gjorde en avstickare till en fest bland lyftkranar, urbana äppelträd, röda tegelväggar och hipsters som skulle ha gjort Nio till fem-Sandra avundsjuk.

Det var ungefär den torsdagen i mitt liv.

Nästa torsdag pratar som sagt Anne Hietanen och jag om bland annat förälskelse och skrivande med Claes Andersson på Lilla Teaterns scen. Inträdet är gratis, men om man vill säkra sig en plats lönar det sig att svänga in via biljettkassan på Eriksgatan 2.

På Amos Andersons konstmuseum har utställningen Boutique precis haft vernissage. Kollade in det med Karin i dag. Hon lägger upp finare bilder senare. Och i slutet av den här månaden (antagligen den 20.8) ordnar Hbl ett nytt mediacafé med temat Ren mat.

Nu cyklar jag österut för att göra en intervju med ett gäng Roller Derby-brudar. De sade att jag fick prova på att åka rullskrinnsko. I så fall vill jag vara Juliette Lewis i Whip it. 

Så här suddig var jag i morse när vi pratade om talkshowen i radio.

Riktigt bra utställning av massor av unga finska konstnärer och formgivare.

Så här såg Anne ut i morse när vi besökte Morgonöppet

Det är inte ovanligt med blåmärken i den här familjen. Har man ett måste man vara noga med att hemlighålla det, annars trycker Magnus hårt på märket. Samma sak gäller småsår, visar man upp ett blödande snitt på sin kropp är han omedelbart där och petar. Sedan frågar han med kännarmin:

"Gör det ont om jag gör så här?"

och man ba:

"Men klart i helvete att det gör ont, idiot! Det är ju ett blåmärke/sår!"

Jag har utan framgång försökt förklara att infektionsrisken är skyhög då man vrider in smutsiga fingrar i öppna sår och att både Vidar och jag skulle vara döda om det här till exempel var Krimkriget. Men då hävdar Magnus bara att hans föräldrar jobbat inom vården de senaste fyrtio åren.

Är detta ett vanligt beteende? Trycker ni också på blåmärken/petar i sår?

I dag kom Hannas och Alexanders bok Safkaa äntligen ut. Det blev utgivningskalas på Rafla. Fin bok, fina människor och på fredagen lagar jag chokladfondant.

Man kan för övrigt köpa boken för nedsatt pris på Rafla.