På sistone har jag ansträngt mig för att uttrycka mig bättre och lite mer nyanserat. Jag har jag känt av ett lätt mindervärdeskomplex mot alla svenskar som är så hiskeligt välformulerade. Jag antar att min känsla av att vara verbalt efterbliven delvis beror på att jag lyssnar på så många podcaster där mediefolket i Stockholm (alltså Sigge Eklund) diskuterar sina glamourösa liv.

Jag vet ju att det finns ju en viss skillnad mellan att bo i Sverige och här. På andra sidan viken marineras man i sitt eget modersmål vart man sig än vänder. I Helsingfors sker en stor del av livet på finska. Här får man kämpa lite extra för att hålla sitt modersmål potent.

I morse frågade Magnus mig om jag kände till uttrycket "Polletten faller ner". Jag svarade med att fråga om han länge gått omkring och misstänkt att jag är en döv analfabet. Magnus sade allvarligt att det finns många som tycker att han svänger sig med onödigt komplicerade uttryck. Om det här verkligen stämmer måste vi finlandssvenskar ta och skärpa oss. Det hjälper att läsa böcker.

Här kommer några nyutkomna tips. Fortsätt gärna listan med bra böcker ni läst på sistone.

Kaj Korkea-aho Gräset är alltid mörkare på den andra sidan
Karolina Ramqvist Alltings början
Nina Hemmingsson Det var jag som kom hem till dig
Monika Fagerholm Lola uppochner

Tack för era berättelser i inlägget om att tala enbart finska i Finland! Uppskattar väldigt mycket att ni delar med er. Hade tänkt skriva om hur det känns att vara finlandssvensk journalist, men ärligt talat orkar jag inte analysera finlandssvenskheten just nu.

I stället tänkte jag tipsa mig om min favoritbloggare Emelie Thorén (skönt att den ligger utanför Svenskfinland så att ingen känner sig förbisedd) som bloggar på Nöjesguiden. Emelie skriver så bra och roligt och utlämnande. Och tipsar om musik! Popmorsa känns som en old school-blogg från tiden då folk ännu skrev om sina hjärtesorger och inte poserade så mycket. Bloggen var mindre ett cv och mer en medvetet öppen dagbok. När man lämnar ut allt (fast det gör man aldrig helt och hållet ändå) kan folk inte komma åt en eftersom man redan sagt det själv. Är ni med?

Nåja, ibland önskar jag att jag skulle kunna blogga som Emelie Thorén.

Norweigan meddelade nyss att de friger mitt bagage efter tre dagar av fångenskap. I forskningsmässigt syfte ska det bli spännande att se hur min våta bikini ("bikini") utvecklats under sin tid i en plastpåse.

Angående diskussionen om hat mot språkgrupper tycker jag att Astrid uttryckte sig klokt:

Fan vad jag hatar den finska-finlandssvenska diskussionen. Språket har ju ingenting att göra med vad för slags typ en människa är, så varför ORKAR shakk lägga sina tankar på vad språk folk talar istället för något kiva? Jeeesch

Men som svar på Marinas fråga:

Hur är det egentligen för er finlandssvenskar i Finland? Jag vet att när jag var i tonaren och hälsade pa uppe i Vasa sa hade jag nagra finska kompisar och de snackade mycket skit om finlandssvenskar. Hur är det att vara finlandssvensk? Du kan väl skriva ett inlägg om det? Kanske blir mycket strul för dig (arga reaktioner)? Eller du kanske redan har skrivit om detta (kan du länka till det inlägget)? 

Saludos desde Madrid,
La Madrileña

Kan jag få tillbaka min väska nu?

Ni vet den där regeln om att ifall den ena säger att hen är trött eller lite krasslig så får den andra inte svara med att den känner samma sak? Den som hinner först har tyck synd om mig-företräde.

I går konstaterade jag högt att jag kände mig svag och antagligen höll på att bli förkyld. Varpå Magnus svarar:

"Äsch, det är säkert inte så farligt. Försök att tänka positivt!"

FÖRSÖK ATT TÄNKA POSITIVT?

Det kändes som ett enormt svek.

Att Magnus går omkring och ser överraskad ut beror mindre på att jag är en crazy chej med glimten i ögat och mer på att han sprutade in botox i pannan här om dan.

Han menade att botoxen var arbetsrelaterad grej bara.

"arbetsrelaterad"

Lägger upp den här helt slumpmässigt valda bilden och utmanar er att spela Wordfeud med mig. Heter Peppepeppepeppe.