Förra veckan tipsade min vän Puva mig om podcasten Konflikt i P1 Slutet för männen. Den handlade bland annat om hur flickorna får bättre resultat i skolorna och allt högre utbildning och hur allt fler brittiska kvinnor försörjer sina män (samtidigt som männen tycker att det är oerhört skamligt). Och om hur män helt enkelt är latare och mindre samvetsgranna än kvinnor och att detta kommer att göra världen till ett matriarkat.

Katrin Kielos svarar på podden i en ledare på Aftonbladet. Hon håller inte med. Har man varit tyst i 200 000 år kommer man inte att vara van vid ljudet som kommer ur ens mun. Om männen talar två tredjedelar av tiden under ett möte kommer vi att uppfatta det som om de talade lika mycket som kvinnorna. Om kvinnorna talar lika mycket uppfattar vi det däremot som om de dominerar.




Äh läs och lyssna själva. Det är intressant och bra.

Jag kippar efter andan bland alla texter jag försöker skriva och läsa och avbryter enbart för att ge er en liten filmsnutt om Maggans och Peters nya program. OBS! Ovanligt nog kan man se filmsnutten trots att man befinner sig utanför Finlands gränser.

Magnus sade just att han läst hela min blogg. Alltså allt sedan hösten 2005. Han hävdar att han gjorde det i research inför intervjun han skulle göra med mig 2007. "För intervjun", säger jag. Magnus läste bara bloggen för att veta hur han skulle kunna bli ihop med mig.

Nåja, fråga: Finns det någon där ute som gjort samma bedrift och läst ALLT här?

Ni vet det där skräckscenariot man bar med sig när barnet var en spädis, att man skulle rulla över ungen på natten och kväva hen. I bland vaknar jag på morgonnatten av sexton kilogram babykött som lagt sig över mitt ansikte och täppt alla luftvägar.

Man kan ju inte vara helt säker, men det KAN vara frågan om en liten hämndaktion.

Tog Pyret på Lilla Teaterns I taket lyser stjärnorna. Pyret som bott utomlands och inte sett teater på sitt eget modersmål på flera år visade lite nervöst: "Visst är det lite, eh, teatraliskt?". Men sedan drog föreställningen i gång på allvar och vi sögs in i historien.

Och god damn, så bra pjäsen var! Senast jag satt i en salong där folk snyftade lika mycket var James Camerons Titanic från 1997. Fast det skrattades också och när vi gick ut alla alla en god fiilis i sitt hjärta. Se den! Jag menar allvar.

I sin roll som Peppe Öhman var Frida naturligtvis tvungen att blogga:

• Självförtroende för farbröder
• Stå på dig. Farbröder lär andra farbröder
• Farbröder vet alltid bäst del 1
• Unge man, lär dig tänka som en farbror
• Klinga, harkla och hosta. Konsten i att få muntur del 1-4

I dag gjorde Frida En dag som Peppe. Catzo filmade. Klippet kommer att visas på Bloggpriset den 5 december. Det var sjukt roligt, men nu är jag trött. Hej då.

Fin dag i Vasa. Träffade bland annat Linn (se bilden längst ner). Sjukt bra typ, den där Linn. Vi talade som vanligt mycket om olika strategier för att få den Jungska familjen att flytta till södra Finland.

När jag skulle ta flyget hem påmindes jag om att Vasa flygfält har världens mest rigorösa säkerhetskontroller. Det är svårare att lämna Vasa med flyg än att som inföding lämna Pyongyang. Som tur är jobbar också den trevligaste säkerhetspersonalen på den här flygplatsen så medan jag blev kroppsvisiterad och tömde min väska på ett bord passade jag på att småprata lite med personalen. Jag rekommendera bland annat Kajs senaste bok och ett läppstift från Mschic.

Nu är jag hemma och leker katt med Vidar. Synd att det ska vara så svårt att använda benämningen på en liten gnagare utan att det ska kännas lite snuskigt.

Jag har åkt tåg i två timmar och i stället för att bli sjösjuk och spy har jag skrivit ut en intervju, läst vidare på Kaj Korkea-ahos suveräna bok Gräset är mörkare på den andra sidan (ska live-intervjua Kaj på bokmässan nästa vecka. Alla måste komma!), sett ett avsnitt av Dexter och ätit choklad från Tanzania.

Klockan 16.00 föreläser jag om Rättviseförmedlingen på Ritz i Vasa. Komsi, komsi!

När man själv förbannat regnhelvetet finns det samtidigt andra som uppskattar vattenpölar. För att ta ett exempel ur verkliga livet: Vår son Vidar Öhman. I morgon ska vi försöka komma ihåg att trä galonhandskar på fingervantarna.

Innan ni anmäler oss till barnskyddsmyndigheterna: Jag har precis tagit av honom vantarna. Han har inte likt Flickan med svavelstickorna frusit hela dagen lång.