När jag i går skrev stressinlägget var jag omedveten om att jag i dag skulle få gå på en föreläsning om stress och stresshantering. Det sades en massa med bland annat lärde jag mig att allt ljud som överskrider 55 decibel är stressigt för hjärnan. Trots att man själv kanske inte upplever det som en störande faktor är hjärnan upptagen med att filtrera bort ljudet så att man ska kunna fokusera på det man håller på med.

Föreläsarens DIY-tips var följande:

1. Försök att en gång under dagen hitta en plats där det är helt tyst eller plugga in ett par öronproppar (eller gå ut i skogen på en promenad).
2. Andas djupt och långsamt. Meditera gärna.
3. Sänk kraven på dig själv. Ibland måste 75% räcka.

Sen var det två till, men dem har jag glömt.

Karin sade:
"Jag visste det! Skogen är så himla het just nu!"

Jag vet att det ser ut som om det var a) en fyraåring b) en berusad person c) en trött människa d) en individ med hjärnskada e) en analfabet som skrivit lappen. Har ingen förklaring till det.

Känner ni också att det finns sjukt många saker att komma ihåg och göra hela tiden? Just nu är livet en transportsträcka av uppgifter och det känns bara dumt att säga att man är stressad för alla andra har också massor av saker att göra. Att lista alla saker man borde göra är lika spännande för alla andra som ett berätta om sina drömmar eller beklaga sig över vädret.

Vad säger ni om att skapa en frizon för en kort stund när man får klaga på att man är stressad. Bring it on. Har du för mycket att göra?

Åt frukost med ett par kompisar i söndags och vi började prata om kunskap i barnskötsel. En väninna berättade att google gav svar på det mesta. En annan sade att hon när hon fått sin första son inte visste så mycket om rengöring av snoppar och googlade ämnet utan att riktigt tänka sig för. Hon fick tydligen upp en massa resultat.

Som ni vet är Hietanen en oerhört upptagen kvinna. För att få en chans att träffa henne var jag tvungen att tjata till mig en inbjudan till Elle Style Awards-festen i morgon. Vad gör man inte för lite kvalitetstid med Svenskfinlands coolaste typ.

Jag drar på mig en gammal klänning, men piffar upp outfitten med ett par örhängen jag fått låna av Attling.

I går intervjuade jag en till synes framgångsrik person som påminde mig om att hen bygger upp drömmar, idéer, projekt och framtidsvisioner varje dag och sedan ser dem sedan rasa. Nästan alltid. Jag känner ingen som upplevs vara framgångsrik som inte fått en massa nej och genomlidit flera nederlag. Hemskt få (eller rättare sagt ingen jag vet) har bara glidit in och plockat åt sig det hen vill ha.

När man själv känner sig trött och misslyckad är det skönt att tänka på att man inte är så himla unik i det och att det bara är att försöka igen. Tänkte skriva upp i sadeln igen!, men det måste finnas ett tak för klyschorna i det här inlägget.

Vad nu sen framgång är. Friman citerar Nina Björk som menar att det viktigast och mest värdefulla trots allt alltid är människor. (Det är bara det att läget i dag är så avskyvärt att en hel kultur arbetar på att vi ska glömma det).

Linn skriver en utmärkt text om pronomet hen och det fick mig att tänka på att det nästan alltid när man diskuterar just det här lilla ordet finns någon som säger:

"Jaja, men ni ska inte tro att hen bättrar på jämställdheten! Kolla bara på Finland. Vi är på inga sätt mer jämställda än till exempel svenskarna trots att man på finska har hän!"  

Ibland skönjer jag till och med lite skadeglädje i dessa kommentarer. Men tänk om folk bara tycker att hen är ett praktiskt ord när man inte vet könet på människan? Tänk om jämställdhetsaspekten bara är ett bonus (att man vänjer sig vid att kirurger, domare,taxichaufförer och gruvarbetare också kan vara kvinnor och att förskolelärare, barnmorskor och sekreterare också kan vara män)? Och blir vårt samhälle mer jämställt och rättvist om vi förbjuder ordet hen i lag?

En komisk aspekt i den här diskussionen är i alla fall de amatörkomiker som nästan kissar på sig av skratt när de insett att hen ju betyder HÖNA på engelska! Det är ju helt crazy! VEM VILL BLI KALLAD HÖNA liksom?

Är någon av er intresserade av att bo i vår lägenhet i januari? Maila eller kommentera.

Jag vill härmed rekommendera höstens bästa stövlar. Mina Sorelboots är vattenfasta, sjukt sköna och mycket enkla att stiga ni i (för oss gamla människor är det bekvämt att inte behöva böja sig ner för att lirka eller knyta).