Hannah skickade över en Blog Award-förfrågan. Gör som jag och svara på dessa frågor. Under tiden drar vi iväg för att göra nåt roligt med nästan-treåringen.

1. Vad var ditt drömyrke när du var liten? 
Brandman.

2. När är du som lyckligast? 
På fredag kväll när det är lugnt runt mig, i bastun på landet, lördag morgnar med familjen, vänner och gott kaffe, morgondopp, stunden efter en lång löptur, på hästryggen, när jag stiger av flygplanet i ett nytt land och när jag inser att solen lyser ännu klockan åtta på kvällen.

3. Vilken är din favoritdag och varför? 
Oproffsigt av mig att svara på frågan redan i förra inlägget. Fredag kväll. Lördag morgon.

4. Vad är du stolt över i ditt liv?
Förutom att jag fått Vidar och Magnus är jag stolt över att jag skrivit en bok, att jag paraglidat, hoppat fallskärm och bungyjumpat och kastat mig ut från andra random höjder trots att det skrämmer skiten ur mig. Att jag flyttade till Buenos Aires så där bara. Att jag fött ett barn (smärtan!). Och så är jag stolt över att ha fått det där stipendiet till universitetet i USA (nej, inget svar därifrån ännu) och för att jag ordnat upp mitt liv själv.

5. Vem ser du upp till?
Många, men för att nämna en så jobbade jag ett drygt år för Eva Biaudet medan hon ännu var riksdagsledamot och den kvinnan är cool som fan. 

Som tur är kan man springa trots att man amputerat sina ögonfransar. Gav mig ut på en liten tur och medan jag sprang slogs jag av att det i dag är exakt tre år sedan vattnet gick och jag två dagar senare födde ett litet gossebarn (jag var väldigt kaxig på den tiden och trodde att jag kunde svänga förbi Min Morgon och göra bokklubben på väg till BB. Mitt förslag röstades omedelbart ner). Och nu har det gått tre år! Tiden går fort medan man försöker hitta lite lugn och ro.

Bilden symboliserar ingenting som har med inlägget att göra, förutom kanske att Helsingfors var vacker i kvällssolen.

Okej, vilka av er finns på Vine och är ni roliga att följa?

I lördags försökte jag göra mig lite fin. Stod och böjde mina ögonfransar med en metallisk tingest som påminner om något en gynekolog kunde ha i sin verktygsback, men i själva verket är just en ögonfransböjare. Under ett kritiskt moment i böjandet rusar min son in i badrummet och skuffar till mig. Detta leder till att jag rycker till och avlägsnar 80 % av ögonfransarna på mitt högra öga. Det är inte så snyggt. Ni kan kalla mig Skalle-Per-Ögat.

Håll tummarna för att fransarna växer ut igen.

Jag är så sur och trött efter Sveland, Josefsson och #gräv13 att jag måste pausa och skriva om något helt annat än feminism.

Först, Forsell a.k.a. Vin-Linda gav mig ett supergott vin som lär kosta under tio euro. Ett Riojavin som heter Faustino VII. Linda rekommenderar kontinuerligt viner på sin blogg.

Sedan: i morse sprang jag via Fazers nya bageri på Fabriksgatan och köpte det godaste brödet jag ätit i hela mitt liv. Nåt slags mörkt surdegsbröd* med valnötter. Det var så gott att jag kommer att leva lite längre bara av smaken på det.

Efteråt ordnade vi treårkalas för närmaste släkten. Det var ett mycket enkelt kalas. En köpetårta (ej specialbeställd med marsipanfigurer), ett gäng croissanter med apelsinmarmelad och kaffe. Om vi säger så här: Magnus och jag platsar EJ i elitserien i barnkalasordnande. Men det var roligt ändå!

Godzilla och Miika.

Min syster Nicola.

Och här har vi Astrid.

Inga hembakade muffins eller tårtor. Vi älskar inte vårt barn så mycket.

Edith Öhman och Pyret Öhman.

Ett stort paket som någon av oss skulle få.

Keitäs tyttö kahvia!

Harry och Bettan gav mig ett fång vackra tulpaner.

Kökshäng med halvsyster,

Mannen bygger, kvinnan pysslar och bakar.

Sisådär, snart är det arkitektoniska mästerverket färdigt.

Astrid, krokodilen och födelsedagsbarnet.

Kusinkramen.

Magnus farfar.

*eller hipsterbröd som det ju heter nu för tiden.

Plötsligt dök Hietanen, Svaetichin och Englund upp och krävde frukost. Jag dukade fram det lilla jag hade och tre timmar senare hade jag motat ut mina gäster i Koffparken. Det hela slutade med en promenad i en gnistrande vinterstad och öl på Punavuoren Ahven. Det finns endast bildmaterial på promenadavsnittet.

Kramen.

Voguing.

När Jonas inte märkte det knäppte jag en bild.

Min polare Hannah jobbar på stylist på Amelia och efter allt prat om närhat skickade hon mig det senaste numret av tidningen. Där berättar bland annat Maria Sveland, sportjournalisten Andrea Edwards, Isabella Löwengrip och Alexandra Pascalidou om hoten (bland annat ett för mig obekanta begreppet "kannibalbrev") och hatet de har fått utstå. Fullständigt vidrigt.

I Finland är det mest frågor som handlar om invandring, språk (främst det svenska språket) och politik som väcker hat och resulterar i elaka kommentarer. Någon (var det du Friman?) sa att bristen på direkt hat mot kvinnor inte beror på att vi finländare skulle vara så jämställda, utan snarare på att feminismen fortfarande ses som en så nominell företeelse att den inte utgör ett hot och därmed inte får någon uppmärksamhet.

Jag vet aldrig vad jag ska svara när folk oironiskt gratulerar mig på kvinnodagen. Nån skrev ungefär så här på Twitter: "Va! Fyller vi år? I så fall önskar jag mig rätten till min egen kropp och lika lön".

I går kväll träffade jag en klasskamrat från gymnasiet. Efter studierna hade hon flyttat till Sverige och funderade nu på att återvända till Finland. Hon sade att hon var chockad över hur stor skillnad det är i jämställdhet mellan Finland och Sverige.

"Bara en sån här sak. I Sverige är det vanligt att papporna delar på föräldraledigheten och när man är ledig i Sverige umgås man oftast med sin familj. Här i Finland åker de lediga papporna på jakt, golf eller öl", sa hon.

Själv förvånas jag över att folk inte vill kalla sig feminister i Finland. Och om man inte är en feminist, vad är man då? En antifeminist? Eller handlar det bara om att folk inte vill eller vågar engagera sig. Typ: "Jag är för att alla ska ha det jättebra, men vill inte bli stämplad av någon ism". Ärligt talat, att säga att man är för att alla ska vara glada och nöjda betyder inte ett skit. För att nå ett rättvisare samhälle krävs att en gör någonting. Engagerar sig. Samhällsutveckling sker inte av sig självt.

SAOB definierar feminism så här: åskådning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen

SAOL: Politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen. (SAOL)

Wikipedia: Feminism är en samling rörelser som syftar till att definiera, upprätta, och försvara kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.

Hur kan man inte vilja att kvinnor ska ha samma rättigheter som män?

För att få nån jäkla nytta av den här dagen tänker jag göra ett kvinnodagslöfte: Jag lovar att jag här på bloggen ska bli bättre på att formulera vad jag upplever som ojämställdhet och orättvisa. Förklara mig, engagera mig och visa gott exempel.

Jag är inte speciellt förtjust i att få snittblommor. De är fina att titta på en stund, men jäkligt jobbiga att städa undan eftersom de ofta vid bortstädningstidpunkten torkat så mycket att samtliga blad lossar och sprider sig i en radie på cirka en meter kring vasen.

Den som räcker över blommorna vinner nästan alltid eftersom hen får både tacken och möjligheten att njuta av blommornas skönhet. Mottagaren är den som byter illaluktande vatten och skär av stjälkar.

Eftersom jag alltid arbetar pedagogiskt brukar jag vara noga med att regelbundet köpa snittblommor åt Magnus så att han inser arbetet med dessa. En slags snittblomshämnd.

I går bjöd Hietanen mig på champagne och sedan blev det skumpa för att fira Attling tio år i Helsingfors. Eva Dahlgren hyllade sin hustru genom att spela några låtar och alla var lyriska (förutom svinen längst bort i salongen som oberört pratade på och hällde i sig gratisalkoholen). Sedan hittade "någon" på att man måste välja en man och en kvinna som man skulle kunna tänka sig att ligga med* och där urartade allt.

Eller det urartade väl då jag jag kom tillbaka från toaletten och trodde att alla andra gått vidare till någon sunkig nattklubb och beslöt mig för att gå hem (ensam). Fem minuter senare visade det sig att mitt sällskap bara gjort en avstickare till rökrummet, men då var det redan för sent för mig att vända om.

Jag skriver några ord om kvinnodagen senare. Ska bara bota min baksmälla först. Trots att jag var hemma före midnatt är jag sliten och äcklig i dag. Jag är världens sämsta festprisse.


*ny version av: En att ha sex med, en att gifta sig med och en att döda.