Den här helgen får hundra poäng! Magnus bästa vän Tommy kom över från Stockholm, vi inledde utomhussäsongen genom att dricka ett glas champagne på Mattolaituri, samlade våra närmaste vänner och firade att vi fortfarande är ihop trots att vi har småbarn, dansade, åt nattfalafel, vaknade upp och smakade på det där valnötsbrödet vi snackade om förra söndagen, fick besök, gick på Mille Mozzarelle-brunch (kanske stans bästa) och hämtade sonen och nu blir det filmkväll.

Det enda minuset är att jag gärna skulle vilja visa er min outfit med svarta 60-talsbyxor i sammet, men inte har ett enda foto. Fast det är ganska kvittot på en sjukt rolig kväll, man hinner inte fota, än mindre be någon fota ens byxor.

En helt annan grej jag funderat på är Maria Svelands bok Hatet. Jag förvånas av hur många som har synpunkter på boken utan att själva ha läst den och hur kritiken också riktat sig mot Sveland som person. Samtidigt kritiseras hon för att vara för personlig och känslig. Det känns väldigt inkonsekvent.

I går ordnade vi en litet kalas för de närmaste att fira att vi i tre år varit föräldrar utan att skilja oss och att vi dessutom har en otroligt bra typ till son (fast han fick inte vara med på just det här kalaset). Det var roligt!

Okej Vine är bara trams. Kortkorta videsnuttar om ingenting. Jag älskar det. Jag är oerhört förtjust i splitternya sociala medier då man bara har en handfull följare och kan lägga upp oproffsiga och barnsliga texter, inlägg och i det här fallet videosnuttar. Inget pretentiöst, bara experimentera sig fram och försöka hitta sin ton.

Och jag vet att det handlar om mina egna förväntningar om att leverera minst halvbra hela tiden, men Facebook-statusen uppdaterar jag på sin höjd fyra gånger om året, på Twitter måste en låtsas vara så himla kvick/rolig/relevant och bloggen borde ha meningsfull text. Gärna rolig ibland. Men Vine, åh Vine, här kan jag ännu lägga ut meningslösa klipp från min vardag. Mycket befriande och roligt.

Mat jag ätit i dag:

Frukost: Två smörgåsar. Den ena med ost, den andra med Hommanäs hallonsylt. Ett löskokt ägg. Färskpressad apelsinjuice. Kaffe.

Lunch: Vegetarisk lasagne på Mille Mozzarelle. Ett glas vin. En kaffe.

Mellis: Hemskalad apelsin.

Middag: Inväntar avocadopasta så fort Magnus kommit hem från sin "första veckan av inspelningar-öl".

Jag: "Det finns ingenting som heter första veckan av inspelningar-öl".

Magnus: "Hejdå! Vi ses senast åtta!" (reds anm. klockan är vid skrivande stund 20.11)

Sign.
Utsvulten

Ber om ursäkt för att jag var så needy i förra inlägget. Alla vet ju att man ska spela hard to get om man ska komma någon vart. Blev ändå oerhört glad över att läsa att ni är kvar!

Jag har varit ganska värdelös i dag. Efter den hysteriskt tidiga Min Morgon har jag mest av allt försökt gå hem och lägga mig för en stunds dagssömn (den bästa av sömn). Little did I know att jag skulle få sova först halv fem då Magnus kom hem. Det bara hände saker hela tiden. Tror att jag åldrades radikalt av att sova så lite. I dag är jag fyrtio.

Jag snor Nio till fems-lista:

Eva D och Efva A:s son Simon (hette han så?). Frimans bild.

Det känns lite ensamt här på bloggen. Finns det fortfarande någon som läser?

Friman tipsade mig om podcasten Fan vad fittigt, en kan ju inte låta bli att lyssna på ett program med en sådan titel. Jag valde ut avsnittet som handlade om stress och fick en insikt (de verkar komma ofta nu för tiden). Enligt Fan vad fittigt-brudarna handlar stress om rädsla. Rädslan att inte hinna och/eller räcka till. Det är också därför olika människor upplever stress i olika situationer. Vad säger ni om det?

I morse gjorde jag min medborgerliga plikt och gästade Min Morgon. Den här gången för att diskutera webb-tv. Jag var inte det minsta rädd.

Isa kan sminka sig själv.

I dag föreslog Sonja en kopp kaffe i Brunnsparken. Det visade sig vara en usel idé eftersom vi förfrös oss efter bara några minuter. Således gjorde vi det enda förnuftiga och flyttade oss in till Lungi för ett glas vin. Jag försökte förklara ett fenomen som jag irriterat mig på under de senaste veckorna och medan jag formulerade min frustration förstod jag plötsligt själv  hur allt låg till.

Sonja sade att det kanske är därför man går till en psykolog. När man är tvungen att formulera sina tankar och känslor högt konkretiserar man dem och får därmed en insikt. Kanske.

Nu ska jag leka en stund med treåringen. Ajöss!

För exakt tre år sedan, på den beräknade dagen, föddes vår son Darth Vidar. Det var inte speciellt roligt att förlösa ett barn, men definitivt värt besväret. Fasiken vilken fin liten typ som kom ut! I kväll kommer han att få ett Briotåg.

Vi tyckte att han såg serbisk ut på nåt sätt.

I dag hade ju Isas och Petskis X3M-tv premiär och inom kort kommer Hbl att lansera sin egen webb-tv. Inte nog med detta. På torsdag morgon, så tidigt att ni knappast är vakna, kommer Isa och jag att prata webb-tv i Min Morgon. De har lovat mig lösögonfransar för att dölja mitt skalliga högra öga.