På vägen hem från parken (där vi som vanligt träffade sjukt trevliga människor som bjöd oss hem till sig) började Magnus och jag tala om häxor som brändes på bål (eller "häxor" i form av helt vanliga kvinnor som nån var sur på) och om världen är en farligare plats för män än för kvinnor.

För er som inte ville klicka på videon för att: a) ni var rädda för att bli sjösjuka b) det kan vara ett VIRUS! c) orka liksom eller d) annan orsak, kommer här några bilder. Jag finns med på en av dem, ingen fotar nämligen MIG spontant i den här familjen. Tänker Sveland och frånvarande mor på familjebilder. Måste alltid tjata till mig bilder. Nåja, det var en mycket bra helg ändå.

Neptune's Net är tydligen en klassiker bland motorcykel- och vanligt folk. Vi gillade både mat och gäster.

Vi åt vår egen vikt i frityr. Vidar var speciellt förtjust i bläckfisken. Jag gillade fisken och räkorna.  När vi kom fram hade vi lämnat havet och var högt uppe i bergen. Solen hade precis gått ner.  Följande dag åkte vi till en farm med minihästar. Folk har dem tydligen som keldjur.  Och en farm annan med ankor, åsnor, en kalkon och några kaniner. Samt en obehaglig gås som ville döda.  Ja och två getter som gillade att tugga på ens kläder. Vi körde vilse på väg till en av vingårdarna, men det  gjorde inte så mycket. På kvällen satte vi oss på altanen och åt maxikansktake away och drack lokalproducerat vittvin.  På Airbnb-stället fanns det två mycket fina hundar som uppskattade en snygg solnedgång.

Följande morgon åkte vi vida Paula's Pancakes och tog med oss pannkakor till en park i närheten.

Jag valde jordgubbar och blåbär på mina. Mycket nöjd också med detta val i livet.

Sedan gjorde vi barnet lyckl igt genom att besöka Santa Barbara Zoo. Alla vi träffat hade rekommenderat det.

Vet inte om det är okej med elefanter i fångenskap på zoo i Kalifornien, men det såg vi i alla fall.

Girafferna hade fått barn i april. Uppskattade småttingarna. Fast zoo känns ärligt talat lite tidigt 1900-tal.

Nytt avsnitt av Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått! I dag håller jag en ivrig monolog om hur man får fler läsare till sina webbpublikation medan Maggan vill prata om Satan. Vi vet att det fjärde avsnittet är ett svårt avsnitt, men hoppas att ni lyssnar ändå. Tipsa en vän om ni gillart.

Här finns ALLA avsnitt:
soundcloud.com/magnuspodcast

Om jag skulle vara Alexandra skulle jag döpa det här inlägget till "Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack". 

I dag vid middagsbordet slevade både Maggan och jag i oss avokadosalladen i vanligt barbariskt manér med bara en gaffel i handen. Vidar betraktade oss en stund och sa sedan med ett iskallt lugn:

"Kan jag få en kniv?" (ongen är nämligen tre och får nöja sig med endast en gaffel)

Förvånat räckte jag barnet min egen oanvända kniv. Den unga mannen bredvid mig tog allvarligt emot besticket och åt sedan upp sin egen sallad med kniv och gaffel som om han satt på en Nobelmiddag med drottning Silvia till bords.

Jag ba: "Vem ÄR du?"

Ber om ursäkt för min frånvaro. Hoppas ändå att ni saknat mig lite. Inte som man saknar sina barn, men som man saknar en kompis man inte talat med på länge. Äh, ni vet.

Vi tog väg nummer 1 och körde norrut längs med kusten upp till vinlandskapen, förbi Santa Barbara ända fram till Santa Ynez. Jag hade bokat in oss på en mysig gård som utlovade eget rum med badrum, pool, bubbelpool och god fiilis. Allt stämde! Det var för övrigt första gången vi testade Airbnb och vi var mycket nöjda. När ni kommer på besök ska vi åka upp hit tillsammans.

Vår lilla utflykt resulterade i två skakiga videon. Här är den första:


 
Utfärd till Santa Ynez 1 from peppe öhman on Vimeo.

Musiken är Petter ft Makeba Riddick.

För att integrera mig i det träningsfixerade Santa Monica beslöt jag mig för att göra som alla andra föräldrar och springa skuffandes avkomman i en barnvagn framför mig (och så var Magnus ute på ärenden och jag kunde ju inte lämna barnet ensamt hemma).

Det som lät som en god idé visade sig vara en hemsk stund av brännande smärta i ben-, mag- och armmuskler. Jag svettades som killarna nere vid Muscle Beach. Gudars skymning så tungt det är att springa med vagn! Ongen i vagnen såg dessutom till att jag höll tempot genom att ropa:

"Fortare Peppe, fortare!" så fort jag försökte hämta andan lite.

Skulle ursprungligen publicera bild på mig själv, men jag vill ju upprätthålla nåt slags illusion om att jag är en vältränad kvinna.

Anekdot ur livet:

I morse var jag så trött att jag snubblade på mig själv och liksom i slow motion rann ut över campus. Innehållet i min väska gled med mig och det tog flera minuter av generat ihopsamlande av grejer och kroppsdelar innan jag kunde ta mig vidare till dagens första föreläsning.

Sedan fortsatte dagen som vanligt. Ni vet hur föreläsarna här på USC slänger sig min tv- och filmreferenser hela tiden? Förutom att vi pratat mycket om Mad Men har vi också diskuterat Ghost Busters, The West Wing, The Brady Bunch och i dag fick vi besöka filmskolan som stolt visade upp ett svärd från Braveheart och en Oscarstayett. Det känns lite som att vara med i en film då man lever så ära inpå Hollywood.

I kväll avrundade vi kursen med öl på Prince i Koreatown där tydligen delar av just Mad Men spelats in.

På söndagen åkte vi runt i stadsdelen Echo Park (Los Angeles Berghäll på väg att bli Rödbergen/Södermalm. Fast annorlunda) och fotade lite för en skoluppgift. Min tanke var att göra en samling av skyltar och inofficiella landmärken i stadsdelen.

Hej kompisar,

klockan är snart nio på kvällen. Kom precis hem från den sista hela dagen av bootcampen. Trött som fan, men också mycket nöjd. Attans vilken givande kurs och vilka fina människor jag fått studera med. Kommer att vara konstigt att inte tillbringa 80% av min vakna tid med dessa personer. När man utsetts för så här mycket stress kan man inte undvika att bli fäst vid resten av gruppen. Den här tisdagen avslutades med en liten mottagning (=mat, vin och lättat fniss) och i morgon ska mina klasskamrater och jag gå ut för att fira att vi klarat av det sista av kursen. USC är visserligen en skola för rikemansbarn, men ligger i hoodsen så jag ser fram emot att dricka öl på nåt riktigt sketchigt hak.

Under en av dagens föreläsningar lärde vi oss om hur man får folk att läsa det man publicerar på nätet och vikten av att brända sig som journalist. Drygt hälften av mina anteckningar har ett utropstecken och texten PODDEN under sig. I nästa avsnitt av Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått ska vi bland annat tala om skillnaden på sociala medier mellan snubbar och mammor.

Innan jag likt en vampyr lägger mig i min sarkofag för att sova en djup och drömlös sömn vill jag tacka er för att ni kommenterar. Det är så himla roligt att läsa vad ni tycker, undrar och funderar på!

Nati.