Sånt här tycker jag är intressant. Facebook vinner överlägset i Sverige, medan Instagram är stort bland tolvåringarna (trots att den officiella åldersgränsen tretton), Twitter är marginellt och bloggläsande är stort.

Bild från.sehttps://www.iis.se/blogg/facebook-behaller-greppet-om-svenskarna/

Det fjortonde avsnittet av Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått? handlar om hur det är att gå på strippklubb om hur man kan bli framgångsrik på Youtube och att det är viktigt med dialog. En sak som jag glömde säga är att marknadsföringsbudgetarna för social media kommer att fördubblas under de närmaste fem åren. Bådar gott för folk som vill försörja sig på bloggar, YouTube, poddar och annat socialt.

Glömde också säga: Vi finns ju på Itunes nu för tiden!

 

Magnus hade glömt sitt kreditkort i en av hotellbarerna på Oceans Avenue och vi tog en promenad längs med stranden för att hämta upp det. Medan vi väntade på att hotellpersonalen skulle leta fram kortet småpratade vi lite med typerna i receptionen. Jag frågade om takterrassen var öppen, den var tyvärr stängd, men istället fick vi åka upp till en av sviterna och ställa oss på balkongen med minst lika fin utsikt.

På vägen upp i hissen frågade jag receptionisten om han trivdes med sitt jobb och vad han sysslar med utanför arbetstid. Han berättade att han skrev recensioner och material för stand up-shower. Han berättade också om hur vansinnigt rädd han varit de två gången han själv gått upp på scenen och hur hemskt det är när ingen skrattar. Magnus och jag berättade kort vad vi håller på med och sedan skiljdes vi åt med god stämning.

Folk säger att amerikaner är ytliga, men de människor vi träffar här motbevisar det gång på gång. Folk är intresserade av varandra och noga med att inkludera alla i samtalet. Jag tycker att det är så fruktansvärt intressant att höra vad andra människor drömmer om och funderar på och jag älskar öppenheten. Jag tror att man mår bra av att vistas bland människor intresserade av varandra.

Sedan fläkte jag ut min trötta kropp i parken. Nu äter vi chips bakom nerdragna gardiner.

Nyss uppvaknad från en händelserik lördag. Ingen frukost i kylskåpet, men Maggie spelade hjälte och åkte till affären. Jag passar på att jobba lite innan skolarbetet sätter igång. Har beslutat mig för att man inte behöver jobba före frukost.

I går tog Softy och Fred oss till begravningsplatsen Hollywood Forever där man firade Dia de Los Muertos. Mycket stämningsfullt och fint.

Hela begravningsplasten var full av människor med vitsminkade ansikten. Det är alltid roligt när folk satsar fullt ut på sina kostymer. Själva var vi vanligt grisbleka i våra nordiska ansikten.

Vidar tyckte att skeletten var de finaste.


Trafiken var galen, men runt halv åtta plockade min klasskamrat Heather upp mig och tog mig till en legendarisk, men sjabbig strippklubb. Heather går en kurs som handlar om genus och arbete och en del av kursen handlar om just sexarbete (striptease kategoriseras tydligen som sexarbete). Heather intervjuade några av dansöserna, jag satt vid baren och kände mig obekväm och sedan susade vi mot Santa Monica för att äta middag med några vänner.



Vi var gravt försenade och typiskt Kalifornien fick de andra inte bordet förrän alla hade anlänt. Nåja, till slut gjorde vi det och diskuterade sedan sexarbete resten av kvällen. Det är uppenbarligen omöjligt att inte ha en åsikt. Det är förresten Didem som sitter i mitten.


Avslutningsvis drog Heather och jag vidare till kvällens sista strippklubb som verkade handla mer om famndans än scendans. Pratade med en supertrevlig strippa och äcklades lite av snubbarna. Efter att ha talat med folk som jobbar med att dansa halvnakna (på alla ställen hade kvinnorna bikinin eller mer på sig) måste jag fundera på vad jag egentligen tycker om strippklubbar (eller gogoklubbar som Antti sade att de kallas). Vi talar förresten mer om detta i veckans podcast.

Fredag kväll och vi drog i väg på middag till Culver City där Softy och Fred bor. Vidar kastade sig omedelbart över biljardbordet i Softys och Freds hem. Han insisterade också på att kalla den vita bollen för ett dinosaierieägg. Vi spelade med till en början.

Jag ställde mig i köket och drack kalifonisk skumpa så där avslappnat och coolt som ingen annan än man själv tycker att man är.

Magnus och Softy pratade om Hjärtevänner och gamla människor och hur vi alla kommer att vara gamla en dag trots att vi ser gamlingar som en annan art medan vi är unga.

 Sedan sprang Softy och jag ner och köpte vansinnigt goda burritos från Tacomiendo. Softy talade spanska på arentinskt vis och lovade att bjuda på empanadas nästa gång vi kommer på middag.


Och till slut kom Fred hem. Han burrade upp sitt hår och underhöll oss med galna anekdoter som till stor del handlade om olika sorters djur han mött i sitt liv.



Jag spelade tålmodig och god mor och lade Muminpussel med Vidar. Det var utmanande eftersom Vidar tryckte ihop bitarna lite hursom och saboterade det jag åstadkommit. Sedan tog vi Uber hem och pratade med gerogiska chauffören som var på fantastiskt humör. Älskar Uber. Billigare än taxi och ofta sjukt mycket trevligare.

Nån frågade vad patriarkala strukturer egentligen är.

En samhällsstruktur handlar om att vi växer upp i en miljö det det råder vissa osynliga överenskommelser om vem som ska göra vad. Det kan vara små grejer som att småpojkar uppfattas som vilda i ljusblått och småflickor väna i rosa till mycket större som att det är avsevärt svårare att få jobb om man har ett afrikanskt namn eller att mammor är mer lämpade att ta hand om barn, vem som har bäst chefsegenskaper eller vem som får gifta sig. 

Vi är uppfostrade med vissa stereotypa uppfattningar om exempelvis kön, ursprung, sexualitet och fysiska förutsättningar. Olika samhällen kan ha olika strukturer (jämför Finland och Sverige med till exempel Afghanistan eller varför inte USA). Vi kan göra fria val, men vi gör dem ofta inom strukturerna. Det är väldigt tungt att hela tiden ifrågasätta det som de flesta andra ser om "naturligt" eller självklart och därför sugs vi in i samhällsnormerna.

Just nu är vita, heterosexuella män utan funktionshinder överrepresenterade på i stort sett alla områden där det finns makt och pengar. Bland annat Rättviseförmedlingen jobbar med att med genom goda exempel jämna ut detta.

Ännu en grej. När man pratar om strukturer menar man kollektiv. Då är det inte relevant att berätta att man som individ faktiskt aldrig blivit diskriminerad på nåt sätt. Patriarkala strukturer upprätthålls inte bara av män och det är inte den enda maktstrukturen i samhället.

Här finns en längre och mer djupgående förklaring.

Hängde någon med? Om jag blev för otydlig får ni gärna göra en bättre förklaring i kommentarsfältet.

Och så måste ni komma ihåg att rösta i Radio Extrems Nöjesgala!

För två år sedan delade jag ut pris och då såg det ungefär ut så här:

Foto: Radio Extrem.

En snabb grej om Halloweenkostymer, som Linnéa påpekade en kommentar. Folk ska naturligtvis klä ut sig precis som de vill. Slut shaming är alltid åt helvete. Däremot irriterar jag mig på att utbudet till 99 % består av Slutty Cinderella eller Sexy Police Women när man som kvinna vill leta upp en kostym. Kvinnor kan också vilja annat än att vara heta.

Min klasskamrat Matt tog oss på en promenad genom en av Los Angeles mest ambitiösa Halloweengator. Magnus var Batman, jag Robin och Vidar bytte i sista minuten ut sin Spiderman-outfit mot klassikern T-Rex.

 Som ni ser var det inte min vanliga Matt, utan Matt Strombreg som ledde oss runt Echo Parks bästa trick or treat-ställen. Matt var för övrigt utklädd till Axel Foley from Beverly Hills Cop. Som rekvisita hade han en banan i fickan. Alltså på riktigt, inte en "banan i fickan".

Vi shoppade våra kostymer i går kväll och fick väl skylla oss själva då hyllorna i maskeradbutiken gapade tomma. Halloween är uppenbarligen en legitim orsak att klä sig slampigt. Jag vägrade vara en porrig Snövit eller en utmanande zombie så det blev Robin i Batman och Robin.

 Här visste inte Vidar ännu att han skulle samla in allt godis i hela Los Angeles.


Folk hade verkligen satsat stort på att fixa sina hus så skrämmande som möjligt. För att inte tala om sig själva.

 Vidar verkade inte skrämmas så lätt eller så var det bara godiset som motiverade honom.