äntligen! podden i finland.
12 years ago
Här kommer den! Veckans mest efterlängtade stund av lyssning. Vi pratar om robotar, virtuell verklighet, sexism i Silicon Valley och ursäkter som egentligen inte alls är ursäkter. Lyssna, vettja!
Frillan! luggen!
12 years ago
Klippte håret i Ekenäs på Davini. Eller klippte och klippte, jag satt väl mest passiv och stirrade på min egen spegelbild medan Angelina avverkade mitt hår. Obekvämt det där med att se sig själv i ögonen i trekvart. Pannluggen har, som ni ser, gjort comeback och jag är så jäkla nöjd. OM JAG FÅR SÄGA DET SJÄLV.
Efter klippet: Jag sitter på café Wilda (tack Karkki för tipset) och hetsar upp mig över anti-feminister och hur svårt det ska vara att förstå strukturer. Därav den allvarliga minen. I morgon ses vi i Björneborg då jag pratar om kärlek under Finlands svar på Almedalen -Suomi Areena. Rubriken är: "På kärlekens villkor". Nä, skoja ba.
Efter klippet: Jag sitter på café Wilda (tack Karkki för tipset) och hetsar upp mig över anti-feminister och hur svårt det ska vara att förstå strukturer. Därav den allvarliga minen. I morgon ses vi i Björneborg då jag pratar om kärlek under Finlands svar på Almedalen -Suomi Areena. Rubriken är: "På kärlekens villkor". Nä, skoja ba.
Simmande småbarn
12 years ago
Som gammal simlärare (beklagningsvis med betoning på gammal) blev jag innerligt glad när jag snubblade över den här videosnutten som visar att barn under ett år kan lära sig flyta och treåringar simma. I USA, och speciellt de varma staterna där folk har simbassänger, är den en av de allra vanligaste dödsorsaken för barn just drunkning.
Kolla på de här ytterst kapabla coola ungarna:
Kolla på de här ytterst kapabla coola ungarna:
"på barnens villkor"
12 years ago
På Twitter och Facebook delas just nu en text på Huff Post där en brittisk nanny menar att föräldrar är alltför slapphänta med sina ungar. Utan att vara en forskare i ämnet är jag ganska säker på att de äldre generationerna alltid tyckt att de yngre varit för odisciplinerade med sina barn. Och att de aktiva föräldrarna ansett att just de knäckt koden om hur man ska ta hand om sin avkomma på bästa sätt (eller åtminstone bättre än generationen innan).
Ärligt talat har jag aldrig varit speciellt intresserad av hur man ska göra när man blir förälder. Hur länge jag ska stanna hemma, hur mina moderliga instinkter ska kicka in (men inte Maggans faderliga förrän TIDIGAST sex månader senare), anknytning, amning, att vi nu måste börja resa charter och gå på Bamseklubb, eller bara stanna hemma, skärmförbud, pommes frites och korv, kläder som ska användas under "mellansäsongen", naturgodis, övningscyklar och rutiner i stöpta i sten. Det är verkligen inte så att jag fördömer folk som väljer annorlunda sätt att leva med sina barn än de Maggie och jag valt. Tvärtom tror jag att det är bra att det finns variation. Men vi har, liksom resten av vuxenlivet, improviserat och resonerat oss fram. Det blir knappast bättre eller sämre än för någon annan, men det har funkat för oss.
En sak har jag ändå aldrig fattat, vad menar folk när de på sociala medier skriver att de semestrar "på barnens villkor". Vill de förmedla att de tycker att det kommer att bli en tråkig semester, men att de offrar sig? Att de kommer att ge alla sina pengar till Legoland? Att de inte kommer att vara stupfulla from dusk til dawn?
Jag föreställer mig att Magnus, Vidar och jag är en enhet där alla ska vara någorlunda nöjda så ofta som möjligt. Att tillräckligt med kärlek och gränser, lära ungen visa hänsyn för andra människor, läsa högt för honom och ge honom fler upplevelser än leksaker är en ganska bra grund. Och att det inte skadar om Magnus och jag har en bra relation till varandra. Vad fan, till och med roligt ibland.
Och ja, Vidde har sedan han föddes varit tvungen att sitta med på timslånga restaurangmiddagar. Men det får han ta upp med sin terapeut senare i livet.
Ärligt talat har jag aldrig varit speciellt intresserad av hur man ska göra när man blir förälder. Hur länge jag ska stanna hemma, hur mina moderliga instinkter ska kicka in (men inte Maggans faderliga förrän TIDIGAST sex månader senare), anknytning, amning, att vi nu måste börja resa charter och gå på Bamseklubb, eller bara stanna hemma, skärmförbud, pommes frites och korv, kläder som ska användas under "mellansäsongen", naturgodis, övningscyklar och rutiner i stöpta i sten. Det är verkligen inte så att jag fördömer folk som väljer annorlunda sätt att leva med sina barn än de Maggie och jag valt. Tvärtom tror jag att det är bra att det finns variation. Men vi har, liksom resten av vuxenlivet, improviserat och resonerat oss fram. Det blir knappast bättre eller sämre än för någon annan, men det har funkat för oss.
En sak har jag ändå aldrig fattat, vad menar folk när de på sociala medier skriver att de semestrar "på barnens villkor". Vill de förmedla att de tycker att det kommer att bli en tråkig semester, men att de offrar sig? Att de kommer att ge alla sina pengar till Legoland? Att de inte kommer att vara stupfulla from dusk til dawn?
Jag föreställer mig att Magnus, Vidar och jag är en enhet där alla ska vara någorlunda nöjda så ofta som möjligt. Att tillräckligt med kärlek och gränser, lära ungen visa hänsyn för andra människor, läsa högt för honom och ge honom fler upplevelser än leksaker är en ganska bra grund. Och att det inte skadar om Magnus och jag har en bra relation till varandra. Vad fan, till och med roligt ibland.
Och ja, Vidde har sedan han föddes varit tvungen att sitta med på timslånga restaurangmiddagar. Men det får han ta upp med sin terapeut senare i livet.
En hälsning från en tid som flytt
12 years ago
Internet här på landet påminner fortfarande om det vi genomled under slutet av 1900-talet. Dessutom regnade det i dag. Jag försöker pigga upp mig själv med en video från en epok då vi fortfarande var lyckliga.
Äh skoja! Vi är visst lyckliga trots miljöombytet. Här är filmsnutten. Musiken av Jake Owen, Beachin'.
Palm Springs from peppe öhman on Vimeo.
Äh skoja! Vi är visst lyckliga trots miljöombytet. Här är filmsnutten. Musiken av Jake Owen, Beachin'.
Palm Springs from peppe öhman on Vimeo.
Ursäkten
12 years ago
Man kan ju fråga sig vad det här är för en blogg som ALDRIG uppdateras, men till mitt försvar är internet uselt här på landet. Dessutom stämmer det inte alls att jetlag bara är en fråga om karaktär. Jag är fullständigt däckad av min biologiska klocka som vill att jag ska sova när det är dag och vaka när det är natt (i praktiken betyder det att jag tar långa djupa tupplurer på dagen och kollar på The Shield på natten). En morgonnatt var jag så frustrerad på min egen insomnia att jag köpte flygbiljetter västerut för senare i år. Inte ens en podd har vi producerat. Jag skäms, men förbereder mig för att prata om ursäkter, Tinder, Silicon Valley, Oculus och annat som kidsen sysslar med under morgondagens inspelning av Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått. Skall vässa min hjärna tills dess.
Palmer i Palm Springs som pausbild.
Palmer i Palm Springs som pausbild.
Nolltolerans
12 years ago
För tjugo år sedan beslöt New Yorks borgmästare Rudi Giuiliani att implementera en stretagi som kallades Broken windows (teorin utvecklades i början av 1980-talet av sociologerna James Q. Wilson och George L. Kelling). Strategin gick rätt och slätt ut på nolltolerans gentemot brottslighet. Graffiti på tunnelbanan tvättades omedelbart bort, folk som slängde skräp på gatan blev bötfällda och ett krossat fönster byttes genast ut. Nolltoleransen ledde till att brottsligheten gick brant ner under tio år.
I sommar tycker jag att vi kör nolltolerans mot sexism och rasism. Så fort någon släpper en rasistisk kommentar, drar biologikortet ("...men kvinnor ÄR mer lämpade att sköta om hem och barn. Få sämre lön, riskera att bli våldtagna och se snygga ut hela tiden. Så har det alltid varit: Jägare och samlare!"), inte ser strukturer och privilegier eller insinuerar att alla människor inte är lika värdefulla regerar vi genom att säga till. Ingen går fri längre. Argumentfrågan: "Har du ingen humor?" är död och begraven. Det är ändå bara mobbare som använder sig av den. Om tio år har vår nolltolerans lett till ett mycket mer jämlikt och jämställt samhället.
Se det som en sommarlek, typ bingo eller ett ölspel (och när sommaren är slut, fortsätt bara för att det är så roligt och viktigt).
I sommar tycker jag att vi kör nolltolerans mot sexism och rasism. Så fort någon släpper en rasistisk kommentar, drar biologikortet ("...men kvinnor ÄR mer lämpade att sköta om hem och barn. Få sämre lön, riskera att bli våldtagna och se snygga ut hela tiden. Så har det alltid varit: Jägare och samlare!"), inte ser strukturer och privilegier eller insinuerar att alla människor inte är lika värdefulla regerar vi genom att säga till. Ingen går fri längre. Argumentfrågan: "Har du ingen humor?" är död och begraven. Det är ändå bara mobbare som använder sig av den. Om tio år har vår nolltolerans lett till ett mycket mer jämlikt och jämställt samhället.
Se det som en sommarlek, typ bingo eller ett ölspel (och när sommaren är slut, fortsätt bara för att det är så roligt och viktigt).
Dealbreakers
12 years ago
Första gången jag var hemma hos Magnus betraktade jag hans bokhylla och tänkte i mitt stilla sinne att jag aldrig skulle kunna vara ihop med en person med så få böcker och så många filmer. Det kändes som en lättnad att så tidigt in i flirten ha hittat en dealbreaker.
Det gick naturligtvis inte alls som planerat. Nästa vecka har vi varit gifta i fem år och Maggan kämpar jättemycket med att avsluta Vackra människor (tänker själv att det är minikravet för att vara gift med mig).
Sara i Paris bloggar om egenskaper i dejter som gör att hon vänligt tackar nej till fortsatt umgänge. Några av dem är problem med stavning, snålhet och vinvägrare. Mycket underhållande.
Det gick naturligtvis inte alls som planerat. Nästa vecka har vi varit gifta i fem år och Maggan kämpar jättemycket med att avsluta Vackra människor (tänker själv att det är minikravet för att vara gift med mig).
Sara i Paris bloggar om egenskaper i dejter som gör att hon vänligt tackar nej till fortsatt umgänge. Några av dem är problem med stavning, snålhet och vinvägrare. Mycket underhållande.
La: före och efter
12 years ago
När vi flyttade till L.A. fick jag en, vad jag själv valde att kalla "genialisk idé" om att fota oss på trappan till huset veckan vi flyttade in och exakt ett år senare. Ville väl se hur mycket tolv månader i Kalifornien skulle förändra oss. Detta är resultatet:
FÖRE:
EFTER:
FÖRE:
EFTER:
Björneborg och barösund
12 years ago
Nästa fredag pratar jag om kärlek i Björneborg på SuomiAreena. Temat är Vad är vi villiga att offra för kärleken? Tidpunkten 13.30 och platsen restaurangbåten Charlotta (terrassen) Eteläranta 1. Andra som deltar i panelen är Markku T. Hyyppä, lycklighetsforskare, Kari Nars, finansieringsråd och ekonom och Hilkka Olkinuora, journalist och präst.
Och på lördagen den 19 juli kl. 18.00 pratar jag om Vackra människor i Barösund. På plats finns också Märta Tikkanen som ordnar evenemanget, Kjell Westö, Annika Luther, Birgitta Boucht och Mathias Rosenlund. Fritt inträde. Platsen är Wallhalla, Valhallavägen 15, 10270 Barösund.
Vore himla, himla kul om ni hade vägarna förbi!
PS tänkte ta buss till och från Björneborg, men ifall någon av er kör bil och vill ha mitt sällskap blir ingen gladare än jag.
Och på lördagen den 19 juli kl. 18.00 pratar jag om Vackra människor i Barösund. På plats finns också Märta Tikkanen som ordnar evenemanget, Kjell Westö, Annika Luther, Birgitta Boucht och Mathias Rosenlund. Fritt inträde. Platsen är Wallhalla, Valhallavägen 15, 10270 Barösund.
Vore himla, himla kul om ni hade vägarna förbi!
PS tänkte ta buss till och från Björneborg, men ifall någon av er kör bil och vill ha mitt sällskap blir ingen gladare än jag.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.