"på barnens villkor"
12 years ago
På Twitter och Facebook delas just nu en text på Huff Post där en brittisk nanny menar att föräldrar är alltför slapphänta med sina ungar. Utan att vara en forskare i ämnet är jag ganska säker på att de äldre generationerna alltid tyckt att de yngre varit för odisciplinerade med sina barn. Och att de aktiva föräldrarna ansett att just de knäckt koden om hur man ska ta hand om sin avkomma på bästa sätt (eller åtminstone bättre än generationen innan).
Ärligt talat har jag aldrig varit speciellt intresserad av hur man ska göra när man blir förälder. Hur länge jag ska stanna hemma, hur mina moderliga instinkter ska kicka in (men inte Maggans faderliga förrän TIDIGAST sex månader senare), anknytning, amning, att vi nu måste börja resa charter och gå på Bamseklubb, eller bara stanna hemma, skärmförbud, pommes frites och korv, kläder som ska användas under "mellansäsongen", naturgodis, övningscyklar och rutiner i stöpta i sten. Det är verkligen inte så att jag fördömer folk som väljer annorlunda sätt att leva med sina barn än de Maggie och jag valt. Tvärtom tror jag att det är bra att det finns variation. Men vi har, liksom resten av vuxenlivet, improviserat och resonerat oss fram. Det blir knappast bättre eller sämre än för någon annan, men det har funkat för oss.
En sak har jag ändå aldrig fattat, vad menar folk när de på sociala medier skriver att de semestrar "på barnens villkor". Vill de förmedla att de tycker att det kommer att bli en tråkig semester, men att de offrar sig? Att de kommer att ge alla sina pengar till Legoland? Att de inte kommer att vara stupfulla from dusk til dawn?
Jag föreställer mig att Magnus, Vidar och jag är en enhet där alla ska vara någorlunda nöjda så ofta som möjligt. Att tillräckligt med kärlek och gränser, lära ungen visa hänsyn för andra människor, läsa högt för honom och ge honom fler upplevelser än leksaker är en ganska bra grund. Och att det inte skadar om Magnus och jag har en bra relation till varandra. Vad fan, till och med roligt ibland.
Och ja, Vidde har sedan han föddes varit tvungen att sitta med på timslånga restaurangmiddagar. Men det får han ta upp med sin terapeut senare i livet.
Ärligt talat har jag aldrig varit speciellt intresserad av hur man ska göra när man blir förälder. Hur länge jag ska stanna hemma, hur mina moderliga instinkter ska kicka in (men inte Maggans faderliga förrän TIDIGAST sex månader senare), anknytning, amning, att vi nu måste börja resa charter och gå på Bamseklubb, eller bara stanna hemma, skärmförbud, pommes frites och korv, kläder som ska användas under "mellansäsongen", naturgodis, övningscyklar och rutiner i stöpta i sten. Det är verkligen inte så att jag fördömer folk som väljer annorlunda sätt att leva med sina barn än de Maggie och jag valt. Tvärtom tror jag att det är bra att det finns variation. Men vi har, liksom resten av vuxenlivet, improviserat och resonerat oss fram. Det blir knappast bättre eller sämre än för någon annan, men det har funkat för oss.
En sak har jag ändå aldrig fattat, vad menar folk när de på sociala medier skriver att de semestrar "på barnens villkor". Vill de förmedla att de tycker att det kommer att bli en tråkig semester, men att de offrar sig? Att de kommer att ge alla sina pengar till Legoland? Att de inte kommer att vara stupfulla from dusk til dawn?
Jag föreställer mig att Magnus, Vidar och jag är en enhet där alla ska vara någorlunda nöjda så ofta som möjligt. Att tillräckligt med kärlek och gränser, lära ungen visa hänsyn för andra människor, läsa högt för honom och ge honom fler upplevelser än leksaker är en ganska bra grund. Och att det inte skadar om Magnus och jag har en bra relation till varandra. Vad fan, till och med roligt ibland.
Och ja, Vidde har sedan han föddes varit tvungen att sitta med på timslånga restaurangmiddagar. Men det får han ta upp med sin terapeut senare i livet.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Mia · 12 years ago
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym · 12 years ago
Du är så cool och vettig! Hoppas att jag blir som du sen när jag blir mamma. P.s. Läser Vackra människor och den är så bra!! Det behövs mer skönlitteratur som handlar om par.
JoHo · 12 years ago
Du tänker så bra tycker jag!
Eva Ekholm · 12 years ago
Peppe, jag bara suger åt mig av alla de här inläggen du skriver om Vidde och om din och Magnus relation. Vi ska få barn i oktober (eller tidigare, när nu hen bestämmer sig för att titta ut, men vi hoppas, hoppas, hoppas att hen inte kommer alltför många dagar före bf!) och ena dagen är jag liksom så självsäker och bara "vi fixar det!" och andra dagen vill jag bara sitta i ett hörn och gråta för att jag inte har en aning om hur man tar hand om ett barn eller hur man är lycklig i sin relation efter att man blir förälder... Kuriosa: det första jag gjorde när jag sett att graviditetstestet är positivt var att jag googlade "syödä raskaana", det andra var att jag reserverade Livet&barnet; på bibban. Sen läste jag boken, för andra gången (första gången var för flera år sedan). Att liksom, no pressure, men om jag fuckar upp vårt barn så är det delvis ditt fel! Nå nej, det sista var ett skämt.
Tubbs · 12 years ago
Jag var på en föreläsning där det talades om den här tanken om "pullamössösukupolvi". Eftersom den följande generationen är alltid fiffigare än den tidigare, så brukar den gamla generationen förankra sig även starkare i det de nångång behärskat bättre än sina barn och gör det till templet om hur man ska leva. För att den äldre generationen inte hänger med all utveckling så är det psykologiskt sett lättare att hålla fast vid ens egna tanke/talang/kunskap och förlöjliga den andras. Helt vanlig härskarteknik. Jag älskade att få höra den här förklaringen, den gav hopp!
seaflower · 12 years ago
För egen del skulle jag säga att "semestra på barnens villkor" är att se till att de får regelbundet med mat och tillräckligt med sömn och att se saker ur deras perspektiv när man är på resa. Och att inte ha för fullspäckat program. Och så förstås att jag har ett bra skäl/någon att skylla på för att äntligen få besöka ställen som Legoland och liknande.
Hanna · 12 years ago
Jag tycker du har en bra inställning, och jag försöker även vara förälder med lite samma tankebanor. Men alltid är det inte så lätt, man bli lätt osäker! Man vill ju göra det allra bästa för sitt barn, och hur kan man veta att man gör det. Så då blir det lätt att man sneglar och läser på hur andra gör. Vi reste ju runt i nästan en månad i Florida och det gick ju nog en del på "sonens villkor". Man måste ju kanske tänkta till lite extra på var man bor, var och när man äter och när man skall gå och lägga sig. Fast samtidigt hade vi föräldrar också en härlig resa, vi åt på både på barnvänliga restauranger och restauranger med vita dukar och kristallglas. Vissa kvällar var vi på rummet innan åtta, andra föst vid elva. Så det blev kanske lite mer kompromisser?! Man kan inte vara lika ego längre när man reser med barn.
Ennet · 12 years ago
vad skönt att läsa dethär inlägget!Tycker det låter som en god utgångspunkt att alla ska ha det bra, både föräldrar och barn. Överlag är det lätt att få nån att känna sig sig som en dålig förälder, det behövs inte mycket. Måsten och besserwisseratttityder om mat/rutiner/kläder/regler överlag ger mig oftast gåshud.
minna lindeb · 12 years ago
Vidar kommer att skriva en roman som heter Den gamle och restaurangen. Sen blir han så världsberömd och rik att han kan bjuda hela världen på terapi. Alla får gå i terapi tio timmar om dagen och sitta på restauranger hur mycket och ofta dom vill.
Anonym · 12 years ago
Love this! Att göra som känns bäst för just min familjeenhet är och har varit min devis i 12 år. Får ständigt påminna mig om att mina barn är mitt och de andra föräldrarnas (jo, två pappor till snart tre barn) ansvar och vi gör det bästa vi kan utifrån våra sociala/ ekonomiska/ moraliska förutsättningar. Jag är nog en mer sträng förälder och papporna mer lekiga, bra så. Vidar blir en fantastisk person som kommer att bli en bra restaurangkritiker;) etta
Minna · 12 years ago
Bra skrivet och tänkt! Ett litet exempel på att resa på barnens villkor som vi också ibland kommer överens om att göra, är att när vi far till Särkänniemi så får vi vuxna naturligtvis också åka i alla möjliga grejer men vi brukar skaka hand på att det är barnen som ska få åka mest. Vi får hålla oss till stunder som kommer på något naturligt sätt :) Och så handlar det ju också om att ha tålamod att göra sånt man inte själv skulle orka, typ simma, åka pulka, se på buu-klubben etc när man hellre skulle ta sig en tupplur eller se på nån film. Att resa på barnens villkor handlar egentligen också om att ge barnen upplevelser och erfarenheter som de minns senare som positiva, inte som den resan när mamma och pappa bara sa att de inte orkar just nu.
Anonym · 12 years ago
Att semestra på barnens villkor betyder för mig att vi äter regelbundet, sover tillräckligt på ungefär rätt tid, och när valet står mellan att åka till tjusiga butiken eller till äventyrsbana i skogen välja att åka till skogen. Ett av våra barn har väldigt lätt att anpassa sig och kunde komma med på vilka äventyr/middagar/shoppingturer som helst, men det gäller inte de övriga. För oss är det nödvändigt att resa "på barnens villkor" om de är med, annars blir det inte roligt för nån av oss. Jag gissar att det till viss del beror på barnens och föräldrarnas personlighet. Vissa anpassar sig lätt och hänger bara med, medan andra blir helt ur form när rutinerna rubbas.
Anonym · 12 years ago
Äsch, nu har ja börjat på denna kommentar säkert tre gånger men varje gång har jag raderat det hela. Vet inte varför men detta inlägg gör mig arg. Antar att jag tar det för personligt men ag har läst igenom det flera gånger och funderat av och an på vad det är som irriterar mig, det är nog tonen i inlägget som är det mest irriterande momentet. Att spekulera att de som "på sociala medier skriver att de semestrar "på barnens villkor" kanske vill förmedla att de tycker att det kommer att bli en tråkig semester, men att de offrar sig, att de kommer att ge alla sina pengar till Legoland, eller att de inte kommer att vara stupfulla from dusk til dawn" känns orättvist och naivt. Det basuneras ut, på otaliga bloggar och sociala medier, om hur man bäst ska uppfostra sitt barn. Alla sätt är inte naturligtvis inte det rätta, man måste som förälder själv finna det sätt som passar respektive barn och familj bäst. Har läst på om anknytnining och alla möjliga andra teorier om föräldraskap och jag kan säga att de har varit till stor nytta i vår familj. Vår familj skulle aldrig palla flera timmars vuxenmiddagar, våra barns skulle lida av det. I dessa fall måste man som den vuxna föräldern välja andra alternativ, middag på barnens villkor. För mig betyder på barnens villkor att man ställer barnens behov först. Det betyder att man som vuxen individ har förmågan att överväga vilka saker som är bra för barnet och vilka som inte är det. Tyvärr finns det föräldrar som inte semestrar på barnens villkor. Det finns föräldrar som super sig redlösa och slår sina familjemedlemmar under semestern. Skulle själv gärna ha åkt till Legoland denna sommar, bara för att få se hur ofantligt glad vår son skulle vara över alla upplevelser där. Det för mig är på barnens villkor. Jag skulle inte själv ha valt Legoland som första resemålet men bara för att jag vet att min son skulle älska Legoland skulle det vara det första alternativet för mig.
Peppe · 12 years ago
du har rätt. man är aldrig så lycklig som när ens barn är lyckligt.
Peppe · 12 years ago
Tack! Jag är också dum ibland, men uppskattar hemskt mycket din feeback. Roligt att du gillade Vackra människor!
Peppe · 12 years ago
Haha, jag tar fullt ansvar. Men du kommer att vara en fantastisk förälder.
Peppe · 12 years ago
Så logiskt och så sant! Tack för denna förklaring.
Peppe · 12 years ago
precis så. besökte en vattenpark i Palm Springs. Mer för oss vuxna än för den officiella orsaken Vidar.
Peppe · 12 years ago
Jag tycker att det låter som om ni fixar det väl. Att tvivla på sig själv ibland är bättre än att vara bombsäker på att alltid ha rätt.
Peppe · 12 years ago
Ja och jag hatar verkligen den där eviga tävlingen om VEM SOM ÄR BÄST FÖRÄLDER.
Peppe · 12 years ago
Peppe · 12 years ago
Kram! Jag tror precis som du att föräldrar och barn kan ha roligt tillsammans. Förresten så är allt man gör i en familj på föräldrarnas villkor eftersom föräldrarnas bestämmer. Och ska bestämma. Vare sig det är middag eller lekpark.
Peppe · 12 years ago
Exakt så tänker jag. Alla kan ha roligt. Vuxna gör barnsaker och vice versa och ibland sammanfaller ens intressen.
Peppe · 12 years ago
Just det. Men jag tycker att det är självklart att man tar hand om sina barn på bästa sätt och ser vad de är kapabla till.
S. · 12 years ago
Jag har också börjat på en kommentar några gånger, men får inte till en vettig text. Jag vill kommentera för att "på barnens villkor" är ett intressant begrepp. Jag får problem att kommentera då folk skriver kommentarer med exempel på vad de avser med "på barnens villkor" och så håller du med om allt. Då förstår jag inte vad problemet med uttrycket var från första början (dvs. i blogginlägget). Precis som andra som kommenterat tycker jag att "på barnens villkor" betyder att man planerar in någorlunda regelbunden sömn och tillgång till mat och dryck samt att alla i familjen ska ha kul. Det betyder inte att alla måste tycka att samma sak var roligast, men att alla under semestern som helhet har haft det trevligt. Våra barn är väldigt anpassningsbara och klarar t.ex. långa restaurangbesök utan att riva stället. Dock är det inget som de njuter av, utan de uthärdar och håller sig i skinnet för att vi ber dem eller uppmanar dem, inte för att de själva tycker att det är fantastiskt kul. Hur intressanta diskussioner vi än för under måltiden så känner sig barnen klara långt före oss. Alltså kompromissar vi. Barnen får sitta lite längre än de egentligen har lust till och vi vuxna får sitta lite kortare än vi egentligen har lust till. Vi skulle förmodligen kunna få dem att sitta längre med hot, mutor eller ipad, men vi tycker inte att det är värt det, helt enkelt.
Peppe · 12 years ago
Det har aldrig varit ett problem med uttrycket "på barnens villkor" tvärtom var jag genuint nyfiken på vad folk menar när de skriver så.
Lisa · 12 years ago
Hm, även jag blir lite provocerad över det här inlägget, uppfattar det (kanske felaktigt?) som att du insinuerar att det skulle vara fel (tråkigt, ocoolt?) att anpassa sig efter barnen. Önskar verkligen att vi kunde sitta timtals vid sena kompismiddagar och att min tvååring skulle trivas med det, men det GÅR inte. Vi skulle behöva använda våld för att hålla henne stilla vid ett bord, eller ens inne i en restaurang så länge. Och jag tror inte en sekund på att det är vi som "kapitulerat" för vårt barn, hon har helt enkelt en personlighet som gör att hon inte kan sitta still i mer än 20 minuter (eller 3), i motsats till - vad det verkar - er kille, som måste vara en väldigt lugn och tålmodig personlighet som klarar det. Så ja, till exempel middagarna blir på vårt barns villkor under vår semester. Eller om man nu väljer att kalla det att vi ser till vår enhets bästa. I slutändan handlar det nog i allas fall om att kompromissa med de personligheter man semestrar med.
Peppe · 12 years ago
Men hur kan detta inlägg vara så provocerande? Det var en genuin, på riktigt, fråga från mitt håll om vad folk menar när de skriver "på barnens villkor". Är det inte en självklarhet att man hela livet anpassar sig efter de man lever med, sin partner, sina föräldrar, sina gäster och/eller sina barn? Däremot upplever jag ofta att så fort barn kommer på tal blir det nåt slags snoppmätartävling där folk diskret försöker överträffa varandra i vem som älskar sina barn mest och/eller är de ultimata föräldrarna.
Lisa · 12 years ago
Det var nog dina lite extrema egna förslag på tolkning av vad barns villkor betyder som gjorde att jag uppfattade det som lite insinuerande snarare än som en genuin fråga. Kanske bara min brist på humor och avundsjuka över att jag inte fick ett barn man kan ta med på middagar. Och allt som handlar om föräldraskap provocerar alltid någon, juh :-)
Peppe · 12 years ago
Ja du har rätt. Att en ens orkar blogga om barn och föräldraskap. Det är som att vada i bensin och tända en cigarett.