Har tänkt på feminism och rasism
12 years ago
Jag har funderat extra mycket på feminism, jämställdhet och jämlikhet på sistone. Först var det diskussionen om Radio Extrem, de sexistiska bilderna och framför allt reaktionerna som detta väckte (vi talar om det bland annat i podden). Sedan blev det riksdagsval i Sverige och jag förvånades av många mäns (och några kvinnors) hatiska kommentarer kring FI. Både i min FB-feed och på Twitter fanns det människor som sa att de hellre såg SD än FI i riksdagen (och ja samma sak bekräftade ju valresultatet senare samma kväll).
När män förklarar för kvinnor vad som är sexistiskt och vad som bara är humor/skön stil visar snubbarna samtidigt att det finns en maktobalans. På samma sätt som det är rasifierades rätt att avgöra om något är rasistiskt, inte de vitas, är det kvinnor som ska kunna fastställa om en reklam, ett inslag, en bild eller en situation är sexistisk. Den som tar illa upp/känner sig utsatt är den som har tolkningsföreträde.
Vi står inte på samma startlinje. Kön, hudfärg, socialt kapital, funktionshinder, ålder, utbildning, klass och bakgrund spelar en roll i hur vi blir behandlade och vilka möjligheter vi har. Bilden av en kvinna som står omgiven av halvnakna snubbar eller en kille som står omgiven av ett gäng lättklädda killar är inte samma sak som en man med ett entourage av icke-namngivna damer i korta kjolar. Att upprepa den sanslöst uttjatade bilden av tuffa, aktiva män omgiven av snygga, passiva kvinnor är inte bara tråkigt, den bekräftar också normen och patriarkatet. Men det finns så klart en massa människor som vill bevara normer och klassiska könsroller.
Det är kanske därför Feministiskt Initiativ provocerar så många. Det är bara så svårt att förstå motiveringen till hatet mot FI. Att avsky nåt som står för lika rättigheter. Jag har förståelse för att inte alla kan känna igen sig i FI:s partiprogram, men att välja rasister framför människor som står för rättvisa och jämlikhet. Och att verkligen öppet hata ett parti som vill jämna ut klyftor. Att inte rösta på partiet är en sak, att öppet uttrycka sitt förakt är en annan.
Nu menar jag inte att alla som inte röstar på FI eller som inte ser problematiken med att populärkulturen dränker oss i unkna könsstereotypier automatiskt är rasister, men nåt slags samband i synen på på människors (o)lika värde finns här.
När män förklarar för kvinnor vad som är sexistiskt och vad som bara är humor/skön stil visar snubbarna samtidigt att det finns en maktobalans. På samma sätt som det är rasifierades rätt att avgöra om något är rasistiskt, inte de vitas, är det kvinnor som ska kunna fastställa om en reklam, ett inslag, en bild eller en situation är sexistisk. Den som tar illa upp/känner sig utsatt är den som har tolkningsföreträde.
Vi står inte på samma startlinje. Kön, hudfärg, socialt kapital, funktionshinder, ålder, utbildning, klass och bakgrund spelar en roll i hur vi blir behandlade och vilka möjligheter vi har. Bilden av en kvinna som står omgiven av halvnakna snubbar eller en kille som står omgiven av ett gäng lättklädda killar är inte samma sak som en man med ett entourage av icke-namngivna damer i korta kjolar. Att upprepa den sanslöst uttjatade bilden av tuffa, aktiva män omgiven av snygga, passiva kvinnor är inte bara tråkigt, den bekräftar också normen och patriarkatet. Men det finns så klart en massa människor som vill bevara normer och klassiska könsroller.
Det är kanske därför Feministiskt Initiativ provocerar så många. Det är bara så svårt att förstå motiveringen till hatet mot FI. Att avsky nåt som står för lika rättigheter. Jag har förståelse för att inte alla kan känna igen sig i FI:s partiprogram, men att välja rasister framför människor som står för rättvisa och jämlikhet. Och att verkligen öppet hata ett parti som vill jämna ut klyftor. Att inte rösta på partiet är en sak, att öppet uttrycka sitt förakt är en annan.
Nu menar jag inte att alla som inte röstar på FI eller som inte ser problematiken med att populärkulturen dränker oss i unkna könsstereotypier automatiskt är rasister, men nåt slags samband i synen på på människors (o)lika värde finns här.
Studio hbl
12 years ago
Spelade in Studio Hbl och Måndagsexemplaren med Karin och Totti. Smarta typer med välformulerade åsikter. Vi pratade om public service (Yle säger ju också upp folk, snart finns det bara tre journalister kvar i Finland och de är ense om att att Internet är en övergående fluga), sexism på Radio Extrem, om MTV Push i Helsingfors och huvuden som borde rulla samt en snabbis om Tom of Finland.
Sedan gick arbetsdagen så fort att jag inte hann äta lunch utan vacklade på svältgränsen när jag plockade upp Vidar på eftermiddagen.
Sedan gick arbetsdagen så fort att jag inte hann äta lunch utan vacklade på svältgränsen när jag plockade upp Vidar på eftermiddagen.
 |
| Min outfit kommer från Weekday. Mycket nöjd med den. |
Au revoir, magnus
12 years ago
Som vuxen har jag nog aldrig läst så få skönlitterära böcker som i LA. Där dominerade kurslitteraturen det mesta av min läsning. På sommaren, skoltrött och matt, kollade jag på sju säsonger av The Shield (sista säsongen, sista avsnittet, sista scenen: den starkaste i TV-historien). I augusti började jag försiktigt återuppta läsningen. I början kändes det lite jobbigare att läsa än att kolla på TV-serier, men när jag väl kom in i det var det så jäkla roligt. Nu går jag och längtar efter att få komma hem, ta ett bad (i smyg, om Vidar får reda på det sliter han av sig kläderna och gör bomben på mig) och läsa en stund.
Senast avslutade jag Au Revoir, Magnus. Lät boken ligga kvar lite här och där i hemmet tills Maggie bad mig vända ner pärmen eftersom den fick honom att tänka på att jag kanske lämnar honom en dag. OM jag gör det ska jag definitivt skriva en lapp som avslutas med: Au Revoir, Magnus.
Senast avslutade jag Au Revoir, Magnus. Lät boken ligga kvar lite här och där i hemmet tills Maggie bad mig vända ner pärmen eftersom den fick honom att tänka på att jag kanske lämnar honom en dag. OM jag gör det ska jag definitivt skriva en lapp som avslutas med: Au Revoir, Magnus.
En generös höst
12 years ago
Träffade en kollega som jobbar på en helt annan tidning än jag. Hen berättade att kulturen på redaktionen hen tidigare jobbat på var att anställa folk med stark tävlingsinstinkt och som liknande varandra så mycket som möjligt. Tanken var att få folk att konkurrera och på så sätt skapa bättre resultat. Och det funkade visserligen för företaget, men stressade halvt ihjäl journalisterna.
Under de senaste veckorna har jag blivit bemött med väldigt mycket kärlek och välvilja. I dessa tider då folk i mediabranschen sitter löst på sina jobb är det inte en självklarhet. Under dåliga tider är det lättare att bli missunnsam, avundsjuk och kanske till och med ta till fula trick. Men istället upplever jag att folk hejat, hashtaggat sisterhood, tipsat, lyft och rekommenderat. Alltså inte bara mig, utan folk omkring sig.
Att vara generös är inte samma sak som att vara okritisk eller lismande. När man rekommenderar en annan människa för ett uppdrag lägger man ju sig själv också i blöt. Ingen vill ha en dålig rekommendation. Är man bjussig med tips och trick tenderar andra att vara generösa tillbaka OCH man får alltid god feeling av att vara bjuda. Det blir en win win, som Nalle Wahlroos kanske skulle ha formulerat det. Det finns givetvis bra konkurrens och ingen organisation mår bra av folk som bara kysser varandras rövar, men äh ni fattar vad jag menar.
Så om jag får tillägga en grej till min temahöst (det första temat är ju som bekant att säga till) är det att vara generös.
Under de senaste veckorna har jag blivit bemött med väldigt mycket kärlek och välvilja. I dessa tider då folk i mediabranschen sitter löst på sina jobb är det inte en självklarhet. Under dåliga tider är det lättare att bli missunnsam, avundsjuk och kanske till och med ta till fula trick. Men istället upplever jag att folk hejat, hashtaggat sisterhood, tipsat, lyft och rekommenderat. Alltså inte bara mig, utan folk omkring sig.
Att vara generös är inte samma sak som att vara okritisk eller lismande. När man rekommenderar en annan människa för ett uppdrag lägger man ju sig själv också i blöt. Ingen vill ha en dålig rekommendation. Är man bjussig med tips och trick tenderar andra att vara generösa tillbaka OCH man får alltid god feeling av att vara bjuda. Det blir en win win, som Nalle Wahlroos kanske skulle ha formulerat det. Det finns givetvis bra konkurrens och ingen organisation mår bra av folk som bara kysser varandras rövar, men äh ni fattar vad jag menar.
Så om jag får tillägga en grej till min temahöst (det första temat är ju som bekant att säga till) är det att vara generös.
Finally podd
12 years ago
Här är den nu, veckans podcast. Vi pratar om Radio Extrem, public service och boys will be boys-gubbar, om Playboys nya feministiska linje och om puch-media. Hoppas att ni gillar.
Livet -ett tetris-spel.
12 years ago
Jag hade glömt bort hur livet lätt blir ett Tetris-spel där varje lite lucka helst ska fyllas med en passande bit av produktivt innehåll. Det gör mig trött. Magnus är mitt uppe i produktionen av den andra säsongen av Hjärtevänner och själv ska jag jobba heltid plus frilansuppdrag och annat skrivande/jobbande under inkommande veckor. Jag vet att det är lika ointressant att berätta hur mycket man har att göra som att regelbundet redovisa för sina drömmar, men här fick ni det ändå.
Hursom, eftersom vi varit så trötta beslöt viss oss för att inte göra någonting alls den här helgen och lördagen förflöt som planerat. Ni vet ju redan historien om Andante som var stängt. Här har vi precis insett att vi inte kommer att få frukost. Stämningen är dämpad.
Sedan blev ju allt bättre och efter Klaus K kom Kiris bror Niklas på besök och gav oss varsin proffsmassage. Jag hade alltid trott att sånt bara händer i sagorna och på TV, men tydligen går hemmassage också att ordna i riktiga livet. Barnet var ej till nån hjälp.
Jag ville besöka Design Week for Children i Fiskehamnen, men blev nedröstad och fann mig istället på väg ner till Betaniaparken. Fast via Kaffa.
Nu hoppas jag på en kväll av The Leftovers, canneloni ur Lisas kokbok och kanske ett glas rödvin. Living la vida loca. Verkligen. Men man är ju ingen rockstjärna med kokain att snorta, scener att kliva upp på och fans att förföra precis.
Hursom, eftersom vi varit så trötta beslöt viss oss för att inte göra någonting alls den här helgen och lördagen förflöt som planerat. Ni vet ju redan historien om Andante som var stängt. Här har vi precis insett att vi inte kommer att få frukost. Stämningen är dämpad.
Sedan blev ju allt bättre och efter Klaus K kom Kiris bror Niklas på besök och gav oss varsin proffsmassage. Jag hade alltid trott att sånt bara händer i sagorna och på TV, men tydligen går hemmassage också att ordna i riktiga livet. Barnet var ej till nån hjälp.
Jag ville besöka Design Week for Children i Fiskehamnen, men blev nedröstad och fann mig istället på väg ner till Betaniaparken. Fast via Kaffa.
Nu hoppas jag på en kväll av The Leftovers, canneloni ur Lisas kokbok och kanske ett glas rödvin. Living la vida loca. Verkligen. Men man är ju ingen rockstjärna med kokain att snorta, scener att kliva upp på och fans att förföra precis.
I'm sorry for what i said when i was hungry
12 years ago
Vi beslöt oss för att äta frukost på Andante på Fredriksgatan, men när vi kvart över tio stor och slet i dörren öppnade ingen. Lätt frustrerade promenerade vi vidare till Nylandsgatan och Fleuriste som skickade ut oss på gatan igen med förklaringen att det inte fanns plats för oss där. Den begynnande hungern skapade en spänd stämning i familjen. Våra röstlägen gled från glättiga till snäsiga. Jag sa att allt, precis allt, var bättre i L.A. Magnus sa att jag var töntig och att det jag sa inte var sant. Vidar menade att vi var dumma båda två. Alla hade nära till tårarna.
Maggie föreslog Klaus K. Vi vandrade in. Fick höra att de skulle städa bort frukosten en halvtimme senare. Jag hällde upp en kopp riktigt gott kaffe och började prata med en kvinna som jobbade där. Det visade sig att hon också bott i Los Angeles och att hon ursprungligen kom från Argentina. Vi bytte språk till spanska. Min avsevärt sämre än hennes.
Frukosten var minst lika god som jag mindes den. Åt mest av gröten och hallonsylten. Det var lugnt och skönt i restaurangen. Allas humör steg exponentiellt med maten som lassades in. När vi skulle betala fick vi frukosten för halva priset eftersom "de ändå skulle stänga snart". Solen sken när vi promenerade hem till Rödbergen. Älskade Helsingfors igen.
Maggie föreslog Klaus K. Vi vandrade in. Fick höra att de skulle städa bort frukosten en halvtimme senare. Jag hällde upp en kopp riktigt gott kaffe och började prata med en kvinna som jobbade där. Det visade sig att hon också bott i Los Angeles och att hon ursprungligen kom från Argentina. Vi bytte språk till spanska. Min avsevärt sämre än hennes.
Frukosten var minst lika god som jag mindes den. Åt mest av gröten och hallonsylten. Det var lugnt och skönt i restaurangen. Allas humör steg exponentiellt med maten som lassades in. När vi skulle betala fick vi frukosten för halva priset eftersom "de ändå skulle stänga snart". Solen sken när vi promenerade hem till Rödbergen. Älskade Helsingfors igen.
 |
| Bild härifrån: http://www.awesomecooltees.com/ |
Länkfredag
12 years ago
Okej, här kommer lite fredagsläsning, tittning och lyssning. Vi bandar in podden i kväll. Ni kan vänta er ett MÄSTERVERK av ljud och information.
Linnéa sätter ord på problematiken med att finlandssvenskar inte vågar kritisera varandra. "I tried and therefore no one should criticize me"
Stan och André är roliga i Detta om detta. Tyvärr måste man befinna sig i Finland för att a) kolla på klippet b) uppskatta referenserna till skämten.
Slate skriver om Meatless Mondays. Även om jag tycker att överviktsargumentet inte riktigt är hållbart i sambandet vegetarian/omnivor.
Vem syns på bilderna i magasin och tidningar och hur poserar de?
Nio till Fem länkar till olika texter om feminism skrivna i augusti.
Yes means yes, The Guardian om våldtäkt på campus.
Jezebel skriver om gentlemän och Tinder.
Samt givetvis Marthapodden som handlar om matsvinn:
Linnéa sätter ord på problematiken med att finlandssvenskar inte vågar kritisera varandra. "I tried and therefore no one should criticize me"
Stan och André är roliga i Detta om detta. Tyvärr måste man befinna sig i Finland för att a) kolla på klippet b) uppskatta referenserna till skämten.
Slate skriver om Meatless Mondays. Även om jag tycker att överviktsargumentet inte riktigt är hållbart i sambandet vegetarian/omnivor.
Vem syns på bilderna i magasin och tidningar och hur poserar de?
Nio till Fem länkar till olika texter om feminism skrivna i augusti.
Yes means yes, The Guardian om våldtäkt på campus.
Jezebel skriver om gentlemän och Tinder.
Samt givetvis Marthapodden som handlar om matsvinn:
En frilanstorsdag
12 years ago
Den här frilansdagen då?
Vaknade, följde barn till dagis, skrev. Bläddrade sedan i magasinet Hunger som jag köpt i Stockholm. Jäkligt bra reportage om dumpstring (tror att vi hade ett bra reportage om det i Papper för evigheter sedan). Så himla äckligt med matsvinnet och hur inte bara privatpersoner, men också affärer slänger bort mat.
Efteråt gick jag till Birgitta och åt lunch med Mika som egentligen bor i Peking, men nu hälsade på i Helsingfors.
Vi var könsstereotypa såtillvida att jag beställde en sallad och han en hot dog. Fin utsikt, god mat, men jäklar så det är dyrt att äta ute i Helsingfors.
Sedan njöt vi av septembersolen och pratade lite om Taipei som Mika nyligen besökt. Lär vara ett trevligt ställe.
Jag skyndade hem, fixade lite grejer och tog en kaffe med Puva på Fleuriste på Nylandsgatan. Gjorde en intervju på Klaus K och och träffade Karin.
Tillsammans gick vi på invigningsfest för Thomas Sabos nya butik i Helsingfors. Där stod vi sedan i en inhägnad och drack en drink och pussade kinder som om vi skulle ha varit världsvana.
Sedan promenerade jag hem i dimman för att mötas av Magnus, Vidar, Kiri och en nybakad äppelpaj i vårt kök.
Vaknade, följde barn till dagis, skrev. Bläddrade sedan i magasinet Hunger som jag köpt i Stockholm. Jäkligt bra reportage om dumpstring (tror att vi hade ett bra reportage om det i Papper för evigheter sedan). Så himla äckligt med matsvinnet och hur inte bara privatpersoner, men också affärer slänger bort mat.
Efteråt gick jag till Birgitta och åt lunch med Mika som egentligen bor i Peking, men nu hälsade på i Helsingfors.
Vi var könsstereotypa såtillvida att jag beställde en sallad och han en hot dog. Fin utsikt, god mat, men jäklar så det är dyrt att äta ute i Helsingfors.
Sedan njöt vi av septembersolen och pratade lite om Taipei som Mika nyligen besökt. Lär vara ett trevligt ställe.
Jag skyndade hem, fixade lite grejer och tog en kaffe med Puva på Fleuriste på Nylandsgatan. Gjorde en intervju på Klaus K och och träffade Karin.
Tillsammans gick vi på invigningsfest för Thomas Sabos nya butik i Helsingfors. Där stod vi sedan i en inhägnad och drack en drink och pussade kinder som om vi skulle ha varit världsvana.
Sedan promenerade jag hem i dimman för att mötas av Magnus, Vidar, Kiri och en nybakad äppelpaj i vårt kök.
Men tillväxten då?
12 years ago
Lunchade i veckan med Friman som berättade att hon köpt ett skrivbord på Tori.fi. Friman menade att det kändes som framtiden. Framtiden är att istället för att åka ut till stora möbelvaruhus och samtidigt lassa på sig en massa grejer en egentligen inte hade tänkt köpa bara köpa det man vill och från nån som inte längre behöver det. Menade hon.
Helgen innan hade jag träffat en god vän som jobbar på Toris systersajt Blocket. Blocket och Tori ägs båda av Schibstedts, men har tydligen ganska olika strategier. Medan man i Sverige satsar stort på argumentet att second hand är bra för miljön är Tori mest inne på att det för konsumenten är ekonomiskt vettigt att inte köpa nytt. Det fick mig att fundera på hur Finland verkligen ligger mellan två och tio år efter Sverige (min egen teori, ej vetenskapligt bevisat).
Nu gastar nån: "Men tillväxten då!?" Men i ärlighetens namn måste trytande naturresurser och gigantiska soptippar vara ett större problem. Köp hållbart som kan säljas eller ärvas. Gärna inhemsk design och produktion. Gärna snyggt. Den med mest saker då hen dör vinner inte.
Helgen innan hade jag träffat en god vän som jobbar på Toris systersajt Blocket. Blocket och Tori ägs båda av Schibstedts, men har tydligen ganska olika strategier. Medan man i Sverige satsar stort på argumentet att second hand är bra för miljön är Tori mest inne på att det för konsumenten är ekonomiskt vettigt att inte köpa nytt. Det fick mig att fundera på hur Finland verkligen ligger mellan två och tio år efter Sverige (min egen teori, ej vetenskapligt bevisat).
Nu gastar nån: "Men tillväxten då!?" Men i ärlighetens namn måste trytande naturresurser och gigantiska soptippar vara ett större problem. Köp hållbart som kan säljas eller ärvas. Gärna inhemsk design och produktion. Gärna snyggt. Den med mest saker då hen dör vinner inte.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.