Varierad träning

12 years ago

Vår kompis Johis har länge talat om att vi borde göra en gemensam hajk till bakom Hollywoodskylten. Speciellt nu när hennes och Anttis hund Cokis anlänt till L.A. Senast Maggan, Vidde och jag försökte oss på det svängde vi fel och tog en två timmar lång omväg, men visa av misstaget hängde vi på Johis förslag.



För det otränade ögat kan det verka lätt att hitta upp till skylten.




Vi stämde träff vid Sunset Ranch, men eftersom Maggan och jag som vanligt var långsamma på morgonen och därav en stor halvtimme sena hade Johis och Wili hunnit gå när vi anlände. För att hinna ikapp den slängde Maggan Vidar på ryggen och marscherade i rask takt. Från Magnus kom det mycket snack om det "brände i hans vader". Den lilla mesen.



De andra hann upp före oss, men till vårt försvar nådde vi krönet bara fem minuter efter dem.






Vidar joggade hela vägen ner, medan vi trötta och slitna vuxna gled fram i maklig takt. Trodde att jag var bättre än så, men var helt slut i kroppen när vi kom hem. Åt en stor lunch och lade mig på soffan för att därifrån vänta in middagen.


Segrarna i salvequicktävlingen

12 years ago

Detta är ett samarbete mellan Salvequick och Livet & LA

Jag kan rapportera att mina fötter verkligen är väldigt mjuka efter att ha gjort Salvequicks fotvård. Först hände ingenting, men efter en dryg vecka började huden lossna stora hudflikar. Inte speciellt snyggt att fota så ni får tro mig. 

Jag lovade ju också lotta ut tre förpackningar och kom samtidigt ihåg hur mycket jag hatar att lotta ut grejer då jag vill ge en present åt alla som deltar. NI ÄR ALLA VÄRDA DETTA! 

Nåja, dessa vann utlottningen. Grattis och maila mig era adresser:

Skulle ÄLSKA att få stoppa ner fötterna i de där påsarna nånstans i mitten av augusti, för att så klart kunna gå med bebislena fötter i sandaler när vi åker till Kalifornien i september!

Catten

Oj gud, så jag sku behöva detta... I sommar hoppas jag faktiskt att kunna gå i sandaler i mitt kära sommarHelsingfors, eftersom jag hoppas få ett sommarjobb (och därefter jobb?) som följd av min arbetspraktik.

Lotta
Jag MÅÅÅÅSTE vinna ett paket! Mina kära gener har gett mig fötter som bör behandlas med några veckors mellanrum, annars är de groteska. (jag går alltså på fotvård typ en gång per 1,5 månad.... brööööl)

Jag kommer att vara i Spanien under sommaren, så jag drömmer om att gå i flipflops på de spanska stränderna, sitta på en terass och njuta av både mina lena fötter, ledigheten, skumppa och min sambo :)

"there can be only one"

12 years ago

Jag började dagen med att äta frukost till olika valstudion och frukosten gled in i lunch när resultaten var räknade. Jag kan inte påstå att jag hurrar över platsfördelningen i Finlands riksdag. Ingen av top tre partierna skulle få min röst. Dessutom lade en gammal lågstadieklasskamrat ut en nyhet om att ett gäng invandrare våldtagit en kvinna och hojtade att för hens del kunde alla *rasistisk benäming* skickas tillbaka till sina hemländer. Nyheten var falsk, någon hade tydligen fabricerat ihop den för att säkra rasistpartiets stöd. Mycket, mycket obehagligt.

Däremot är jag innerligt glad över att det gick så bra för många unga kvinnor och att min gamla chef Eva Biaudet återvänder till riksdagen.
Jag är också glad över att Hufvudstadsbladets valstudio var så jäkla bra. Professionell, rolig, saklig, informativ och jag vet inte vad. Det var extra roligt att det finns fler olika sorters svenskspråkiga medier i Finland. Alla rapporterar genom alla kanaler, fast på olika sätt. Bra för användarna och bra för demokratin. Ibland finns det en uppfattning i Svenskfinland om att det bara kan finnas en av allt, men det är såklart fel.

För första gången önskade jag också lite i hemlighet att jag ännu jobbade där och att det var jag som satt bredvid Janne i soffan och pratade om resultaten. Sen gick jag ut i solen och palmerna.



Voting matters

12 years ago

Ni som inte, som jag, förhandsröstat i riksdagsvalet, kom ihåg att rösta i dag. Peppar er med trailern för filmen Suffragette som har premiär i oktober.

Vad mina kompisar skriver

12 years ago

Mina kompisar skriver så mycket bra saker nu för tiden. Lisa om hur hemskt det är att läsa sina gamla dagböcker. Linn om att tjock inte är samma sak som ful. Kaj skriver en kolumn om skåpkristna. Cissan efterlyser en vän till en ensam mor och barn. Min kompis Hanna publicerar tweeten:

"Bakom varje "det lööööser sig"-snubbe står en utbränd kvinna som fixar allt"

och en Facebook-diskussion om vem som är familjens projektledare och vad som har högre status planeraren eller spontana/chillaxade-typen utbröt. Jag tycker detta är så himla intressant eftersom det i så många familjer är just kvinnan som kommer ihåg födelsedagar, att mjölken är slut, att packa ner baddräkten, boka semesterhotellet och att ungarna behöver nya vinterstövlar. Medan mannen ofta litar på att det blir gjort. 


Jag menar, om det är lika på så många håll måste det handla om en struktur, inte bara individuella val. och varje gång jag skriver om strukturer dyker nån upp och säger "Hos oss är det tvärtom", men om nio av tio gör på ett visst sätt, är sannolikheten ändå större att det handlar om en samhällelig struktur snarare än att det är en slump. 

Och så håller jag på att läsa Liv Strömquists och Caroline Ferrada Nolis Kära Liv och Caroline och den är så jäkla bra. Det senaste avsnittet i En varg söker sin pod var förresten också superbra (och då brukar de hålla en hög standard). De pratar bland annat om hur galet ytliga Roy Anderssons filmer är. 

Och så längtar jag efter att Amy Schumers andra säsong ska börja. 

Och när jag pratade med min mamma i morse frågade hon när vi flyttar till Finland och jag fick panik för jag vill inte det, men jag vill inte heller att hon ska sakna oss.

Det här är precis ett sånt där blogginlägg som man absolut inte ska skriva. Man ska hålla sig till ett tema och vara tydlig.

Och så lossnar det jättemycket hud från Magnus fotbotten efter att han också körde Salvequick-fotvården. Varsågoda för alldeles för mycket och äcklig information.



Flickorna mot pojkarna

12 years ago

På Yle X läste jag om hur finländska band som haft framgång utanför Finlands gränser får egna frimärken. Alltså frimärken med bandets bilder på, inte bara gratis frimärken. Bandet är Hanoi Rocks, The Rasmus, HIM, Apocalyptica, Children of Bodom och Nightwish. Av tjugo män finns det en kvinna. 

Nu kan det ju verka lite småsint att inte glädjas å dessa manliga musikers vägnar och istället vara en typisk feminist och förstöra stämningen genom att klaga på bristen av kvinnor. Det finns faktiskt värre saker att hetsa upp sig över. Tänk på kvinnorna i Afrika! Vi har faktiskt kommit jättelångt jämfört med många andra länder. Och brudarna får väl skylla sig själva om de inte gjort internationell musikkarriär.

Men allt hänger ihop. Det handlar inte om pojkarna mot flickorna, utan om ingrodda fördomar och värderingar. Det att Finland var tidigt med rösträtt och föräldraledighet vaccinerar oss inte mot ojämställdhet. Tvärtom blir det problematiskt om vi går omkring och tror att vi är jämställda bara för att vi i vissa mätningar kommer före andra länder. Jämställdhet är ingenting som sker av sig själv tids nog, alla steg mot att kvinnor och män ska ha samma rättigheter och skyldigheter har föregåtts av folk som inte nöjt sig med situationen och hakat upp sig också på sånt som andra kallat små orättvisor och bagateller. 

Det handlar om vem som får synas i vilka sammanhang. Ju fler kvinnliga musiker vi ser på en scener desto mer vänjer vi oss vi det. 

Men tänk om finländska manliga musiker helt enkelt är bättre än kvinnliga? Lina Thomsgård skrev häromdagen om ett experiment inom klassisk musik. Det vi tror är manligt värderar vi nästan alltid högre än det vi tror att är kvinnligt. 

En annan diskussion är hur modern det överhuvudtaget är med frimärken.

Barnaktiviteter i helsingfors

12 years ago

En läsare frågade vad man ska göra i Helsingfors med sina barn om man till exempel kommer från Sverige. Kan ni hjälpa? 



Slutet på en era

12 years ago

Vår sista gäst HMT åkte hem i går kväll. Det var avslutningen på en sex veckor lång Bed & Breakfast här på 209 Montana Avenue. Vi har älskat alla gäster och haft det väldigt roligt, men det känns inte alls sorgligt att glida omkring naken hemma igen utan att göra folk illa i ögonen. 

Den sista kvällen gick vi upp några kvarter för att äta middag på klassikern Spumoni. Vidar är förresten klädd i det finländska märket Mainio Clothing.  Tycker att deras kläder är superfina.


Vi drack varsitt glass kyld Sauvignon Blanc och både Maggan och jag avstod från våra vanliga favoriter och beställde helt nya rätter (linguini a la vongole och dagens pasta). Living la vida loca! 



När vi vaknade i morse bråkade vi bara lite. Jag drog ut på en springtur och sen var allt bra igen. Vi satte oss i bilen och susade söderut mot Long Beach. Vidar har tjatat om Akvariet där hur länge som helst.


Här får man försiktigt klappa hammarhajar som simmar förbi.



Alltså riktiga hammarhajar.



Sedan plockade Vidar några blommor åt mig och vi satte oss i bilen och susade hem längs med den stundvis sexton fil breda motorvägen 405.

Alla konsumerar samma saker på samma sätt

12 years ago

Läste ni den här krönikan på Bon där Daniel Björk klagar på hur talanglösa folk är och hur tomma liv de tydligen lever?

"Paris är fullt av unga människor som införskaffat en kamera och ett Instagramkonto och följer sina drömmar: Ett litet råd från mig: Följ inte dina drömmar. I alla fall inte när dina drömmar är att ta blekljusa bilder av kakor, kaffe och "vackra byggnader" i Paris".


Ärligt talat vet jag inte om folk var så mycket djupare, originellare och intellektuellare för i tiden. Antingen hade man inte tid att resa till New York och Berlin för man var tvungen att sätta potatis eller skörda nåt slags sädesslag eller sannolikare blev folks ytlighet inte lika tydlig eftersom det inte fanns sociala medier att visa upp den på.

Och vem bryr sig om egentligen ifall Björk tycker att bleka instagrambilder fotade uppifrån är tråkiga? Det är så typiskt gubbigt att klaga på att ungdomen är ytliga dagdrivare. 

Däremot han har faktiskt lite rätt när han skriver: "Ett slags estetiserad mainstream helt utan personliga uttryck. Istället konsumerar alla exakt samma saker, på exalt samma talanglösa sätt." Björntjänsten billiga flyg och Instagram gjort mänskligheten är att det bara är klimatet som hjälper en avgöra om man befinner sig i Berlin, Brooklyn, på Abbot Kinney i Venice eller Södermalm. Samma affärer och likadan klädstil och antagligen samma hashtags. Och det är ju lite synd. Tur att det inte är allt och att det faktiskt finns andra sorters inspiration på Instagram och ute i världen, om man bara anstränger sig pyttelite.


Bloggen har gett mig allt

12 years ago

Nåja, allt är kanske en liten överdrift, men en hel del har bloggen fört med sig. I oktober fyller Livet & LA tio år och det svindlar lite i mitt huvud när jag tänker på att det säkert finns nån av er som läst sedan dess och alltså känt mig långt före Maggan och Vidar kom in i bilden. 

Jag fick skriva min första bok tack vare bloggen, jag har fått föreläsa, försörjt familjen, rest runt världen, fått oändligt med tips och rekommendationer, övat på att skriva och framför allt på att lämna ifrån mig texter, fått många nya vänner, lärt mig en massa och nu senast fått en superbra bokrekommendation av Jenny. Jenny, jag älskar älskar Bright Shiny Morning! Det är sällan en bok får en att vilja läsa vidare bara efter den första sidan. Tack för den!






Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.