Podcasten: adam tensta, tv4 och louise bodin
11 years ago
Veckans podd handlar givetvis om Adam Tensta och Louise Bodin, om nazisthälsningar du gjort som barn och om att vi har en kvart på oss efter den stora jordbävningen innan tsunamin kommer.
Man ångrar aldrig ett dopp
11 years ago
Häromdagen hängde vi som sagt hos familjen Deb, åt rester från kvällen innan och gjorde trick i poolen.
I dag skulle jag göra en intervju om ekologisk mat och prata med en vanlig Santa Monica-familj med mamma, pappa och tre barn som case. Mamman i familjen visade sig göra en phd i sexologi. Vi började prata om det och hon sa att det bästa hon gjort för sitt äktenskap var att, håll i er nu, ha barnvakt TVÅ gånger i veckan. En gång bara middag och en gång bio och middag.
Men tillbaka till söndagen. Oftast är rester minst lika goda som paradmiddagen innan.
Här chillaxar Maggie i poolen. Antagligen lite nere efter att ha förlorat mot mig i en simtävling.
Här står kaffeguden och meddelar att ALLA kommer att få kaffe med och utan socker och havremjölk.
Linnea på väg in.
Plötsligt fanns det barn som åt glass i poolen. Snacka om att man själv hade en lite annorlunda barndom. Själv fick man nöja sig med kottar och stickor.
Jag gör givetvis signaturbomben.
Men ja, sensmoralen med det här inlägget är: Lek mycket i poolen (Maggan sa att jag bara har två livsregler: Man ångrar aldrig ett dopp samt ingen poäng med att vara noga med att ha strumpor i par) och underskatta ej vikten av att hänga på tumis med din älskling.
I dag skulle jag göra en intervju om ekologisk mat och prata med en vanlig Santa Monica-familj med mamma, pappa och tre barn som case. Mamman i familjen visade sig göra en phd i sexologi. Vi började prata om det och hon sa att det bästa hon gjort för sitt äktenskap var att, håll i er nu, ha barnvakt TVÅ gånger i veckan. En gång bara middag och en gång bio och middag.
Men tillbaka till söndagen. Oftast är rester minst lika goda som paradmiddagen innan.
Smutsiga airbnb-hus
11 years ago
Jag vaknade i pensionärstid på morgonen, tog ett morgondopp och skrev färdigt ett reportage medan alla andra sov. Känns som om detta ofta är scenariot: Jag jobbar, resten av familjen sover eller kollar på Netflix.
När samtliga familjemedlemmar vaknat åkte vi ut till Hollywood där vi tillbringade eftermiddagen med att göra simhopp. Våra kompisar hyr ett till ytan lyxigt airbnb-hus med stor pool, som visade sig vara i ungefär samma skick som hotellrummet dagen efter i den första Hangover-filmen (minus tigern). Golvet var så klibbigt att man fastnade på stället i flera minuter. Alla förbjöds att gå barfota. När kompisarna försökte få tag på ägaren försvann hen helt och först när airbnb kopplades in larmades städservicen.
Nåja, slutet gott som ni själva kan se.
IMG 4046 from peppe öhman on Vimeo.
När samtliga familjemedlemmar vaknat åkte vi ut till Hollywood där vi tillbringade eftermiddagen med att göra simhopp. Våra kompisar hyr ett till ytan lyxigt airbnb-hus med stor pool, som visade sig vara i ungefär samma skick som hotellrummet dagen efter i den första Hangover-filmen (minus tigern). Golvet var så klibbigt att man fastnade på stället i flera minuter. Alla förbjöds att gå barfota. När kompisarna försökte få tag på ägaren försvann hen helt och först när airbnb kopplades in larmades städservicen.
Nåja, slutet gott som ni själva kan se.
IMG 4046 from peppe öhman on Vimeo.
Vem är rädd för svarte man
11 years ago
Skrev på Hbl om hur vi använder alkohol för att symbolisera att vi är lyckliga och lyckade. Och här är min text om Caitlin Moran även den på Hbl. Moran säger ja till porr, mens och onani. Och här skriver jag om The Family som skrev Måns Zelmerlövs vinnarlåt i Eurovisionen och nu försöker slå igenom i LA. Och så diskuterar jag på facebook huruvida det är okej att leka "Vem är rädd för svarte man". Jag tyckte nej. Magnus skrev så här:
"När jag var barn så tänkte jag aldrig på min hudfärg. Varför skulle jag ha gjort det? Ingen i min omgivning påminde mig dagligen om att jag var vit. Ingen har frågat mig OM jag bränner mig i solen, påpekat att mitt hår är spännande, berömt mig och "mitt folk" för vår rytmkänsla, ursäktat sig för det skämt de bara mååååste berätta nu, undrat vilket land jag ”på riktigt” kommer ifrån och varför jag är här. Ingen har pratat med mig på ett annat sätt än att jag skulle vara en vanlig liten individ.
Jag säger inte att det är fel att ställa de här frågorna men tro mig när jag säger att om man dagligen utsätts för dem, ganska snabbt blir medveten om att man ser annorlunda ut. Och som barn verkar det vara svårt att då inte dra slutsatsen att man ÄR annorlunda.
Det här har flera av mina svenska, svarta, vänner vittnat om.
Så, tillbaka till leken ”Vem är rädd för svarte man”. I ett samhälle där vi konstant uppmärksammar andra människors utseende så är det viktigt att vi inte bara tilldelar negativa egenskaper åt de svarta och mörka karaktärerna, i lekar och annat, och goda egenskaper åt de vita och ljusa.
Som barn gjorde vi aldrig en grej av våra hudfärger men snart blev mina vänner medvetna om sin. Och plötsligt en dag slog det dem: Varför är det den svarta mannen i leken som är den skrämmande?I det läget är det svårt att förklara det med att det är frågan om en oskyldig "oljig bilmekaniker". Det är nämligen lätt att bli misstänksam när alla hela tiden pekar på en."
Och här är en bild på ett oskyldigt barn på the Coffee Pot i Morro Bay.
"När jag var barn så tänkte jag aldrig på min hudfärg. Varför skulle jag ha gjort det? Ingen i min omgivning påminde mig dagligen om att jag var vit. Ingen har frågat mig OM jag bränner mig i solen, påpekat att mitt hår är spännande, berömt mig och "mitt folk" för vår rytmkänsla, ursäktat sig för det skämt de bara mååååste berätta nu, undrat vilket land jag ”på riktigt” kommer ifrån och varför jag är här. Ingen har pratat med mig på ett annat sätt än att jag skulle vara en vanlig liten individ.
Jag säger inte att det är fel att ställa de här frågorna men tro mig när jag säger att om man dagligen utsätts för dem, ganska snabbt blir medveten om att man ser annorlunda ut. Och som barn verkar det vara svårt att då inte dra slutsatsen att man ÄR annorlunda.
Det här har flera av mina svenska, svarta, vänner vittnat om.
Så, tillbaka till leken ”Vem är rädd för svarte man”. I ett samhälle där vi konstant uppmärksammar andra människors utseende så är det viktigt att vi inte bara tilldelar negativa egenskaper åt de svarta och mörka karaktärerna, i lekar och annat, och goda egenskaper åt de vita och ljusa.
Som barn gjorde vi aldrig en grej av våra hudfärger men snart blev mina vänner medvetna om sin. Och plötsligt en dag slog det dem: Varför är det den svarta mannen i leken som är den skrämmande?I det läget är det svårt att förklara det med att det är frågan om en oskyldig "oljig bilmekaniker". Det är nämligen lätt att bli misstänksam när alla hela tiden pekar på en."
Och här är en bild på ett oskyldigt barn på the Coffee Pot i Morro Bay.
Tvångstankar vid stup och trevligheter
11 years ago
Jag var så trött när vi anlände att jag inte tog en enda bild, men i Menlo Park fick vi bo hos Johanna, TP, Vincent och Viggo. Trots att vi bara träffats ett par gånger tidigare genom gemensamma bekanta erbjöd dessa fantastiska människor oss pool, middag, långa diskussioner, världens godaste citronpaj, sovplats och lyxfrukost. Så fint att få nya vänner i vuxen ålder.
Sedan körde Maggan, Vidar och jag söderut. Big Sur mellan San Francisco visade sig vara en otrolig naturupplevelse. Jag hade ju hört att det var fint, men jösses så FINT det var.
Nu kommer ni att känna samma sak som när en avlägsen släkting bjuder in er och i tre timmar visar sina i bästa fall halvintressanta semesterbilder samtidigt som hen håller en monolog på tankar som spintant dyker upp i hens huvud. Ber om ursäkt för det.
Vi stannade vid ett mysigt café högt uppe i Big Sur. Maggan hade valt ut det. Vanligtvis är det jag som är projektledaren som planerar och vet var vi ska köra, äta och sova, men den här resan hade jag outsourcat och Maggie skötte det utmärkt.
Jag åt en fruktansvärt god avokado, gräslök, koriander och honungsmacka.
Maggie och Viddie gosade.
Vi hade kommit överens om att man fick stanna bilen och stiga ut för att betrakta utsikten så ofta man ville. Och det gjorde vi.
Alltså kolla nu på det här. Så otroligt vackert. Och såklart infann sig tvångstanken: "Hoppa! Se vad som händer om du hoppar!" Ville be andra människor att inte gå så nära stupet.
Vi stannade såklart också vid sjöelefantstranden. Det var jättesvårt att inte mansplaina för Magnus att jag sett såna redan medan jag bodde i Argentina och en massa onödig info kring det. Höll mig då, men utsatte tydligen istället er för det.
Tänk att jag får vara med om allt detta.
Sedan körde Maggan, Vidar och jag söderut. Big Sur mellan San Francisco visade sig vara en otrolig naturupplevelse. Jag hade ju hört att det var fint, men jösses så FINT det var.
Nu kommer ni att känna samma sak som när en avlägsen släkting bjuder in er och i tre timmar visar sina i bästa fall halvintressanta semesterbilder samtidigt som hen håller en monolog på tankar som spintant dyker upp i hens huvud. Ber om ursäkt för det.
Tänk att jag får vara med om allt detta.
Vi lär oss att inte ljuga
11 years ago
Vi åkte, som ni vet, upp till San Francisco för att luncha med Liisa och skriva lite om Alcatraz för Hufvudstadsbladet. Det tog bara drygt sex timmar att köra den snabba vägen och vi genomled bara en uppkastningsincident. Sammanfattning: Väl godkänd.
Vi promenerade runt lite och jag ser ju att SF är en fin stad, men i en tävling landar den tyvärr långt efter Los Angeles. MEN ALLT MÅSTE JU INTE VARA EN TÄVLING!
Liisa tog oss till en mysig restaurang på Valencia och jag beställde in huevos rancheros samt ett bångstyrigt barn.
Efteråt åkte vi ner till turisthelvetet på Fisherman's Wharf. Här lärde vi oss att man inte kan lita på någon. När Maggan och jag försökte göra en fuling genom att säga att vårt barn är "Drygt fyra" vid biljettluckan steg den lilla förrädaren fram och skrek "I'm five, dad! DAAAAD, I'm five! Peppe, säg åt pappa att jag är FIVE YEARS OLD". Vi ba: "Ähum, fem alltså. Tänk så glömsk man blir på gamla dar. Hehe..." Skammen.
Det blåste en hel del och bakom mitt ansträngda leende finns skräcken för sjösjuka. På gamla dar har detta blivit allt värre. En gång steg jag av en segelbåt i Tallinn, lät de andra fortsätta medan jag själv tog den stora färjan hem till Helsingfors. Vad som helst för att undvika det vidriga illamåendet.
Ja och här är ett gammalt fängelse på en liten ö. När vi var klara åkte vi söderut till Menlo Park. Det tog ungefär lika länge att komma ut ur stan som att köra upp från LA, men det var väl värt det när vi kom fram.
Vi promenerade runt lite och jag ser ju att SF är en fin stad, men i en tävling landar den tyvärr långt efter Los Angeles. MEN ALLT MÅSTE JU INTE VARA EN TÄVLING!
Liisa tog oss till en mysig restaurang på Valencia och jag beställde in huevos rancheros samt ett bångstyrigt barn.
Efteråt åkte vi ner till turisthelvetet på Fisherman's Wharf. Här lärde vi oss att man inte kan lita på någon. När Maggan och jag försökte göra en fuling genom att säga att vårt barn är "Drygt fyra" vid biljettluckan steg den lilla förrädaren fram och skrek "I'm five, dad! DAAAAD, I'm five! Peppe, säg åt pappa att jag är FIVE YEARS OLD". Vi ba: "Ähum, fem alltså. Tänk så glömsk man blir på gamla dar. Hehe..." Skammen.
Ja och här är ett gammalt fängelse på en liten ö. När vi var klara åkte vi söderut till Menlo Park. Det tog ungefär lika länge att komma ut ur stan som att köra upp från LA, men det var väl värt det när vi kom fram.
Det bästa ni sett på netflix
11 years ago
Vi behöver allt mer tid för att hitta nåt bra att se på Netflix och Amazon instant. Kan inte ni tipsa mig om det bästa ni sett på sistone? Bring it!
Vi roadtrippar norrut
11 years ago
En så sjukt effektiv dag i går. Vi susade drygt 600 kilometer norrut och landade i San Francisco. Fin stad, men kall och blåsig. Gjorde två artiklar och körde ner till Menlo Park för att sova över hos ett par kompisar. Det är för övrigt en sak som aldrig händer i Helsingfors, att sova över hos kompisar. Att sitta sent uppe och prata över en flaska vin och följande morgon äta frukost tillsammans.
Caitlin moran, el chapo, konst och den riktigt stora jordisen
11 years ago
I går insåg jag att vi åker till Stockholm och Helsingfors OM EN VECKA. Gudars så tiden går fort.
Läste en lååång text i The Newyorker om den riktigt stora jordbävningen som kommer att sluka hela västkusten. Jag är antagligen extra intresserad för att jag bor på den delen som kommer att sluta existera, men rekommenderar den också för er andra.
Lyssnade på Johannas och Cissans podd BlankensSwanberg när jag var ute och sprang igår. Johanna tipsade om dokumentären om Marina Abramovic "The Artist is Present" som jag givetvis såg samma kväll på Netflix. Finns på Netflix, rekommenderar varmt. Den handlar bland annat om hur Abramovic och hennes man börjar på varsin ända av kinesiska muren, promenerar i tre månader och gör slut när de möts.
Jag fascineras något oerhört över El Chapo, alltså drogkungen som rymde från ett fängelse genom att bygga (eller ha folk att göra det) en tunnel ut.
Ja och så fick jag träffa Caitlin Moran igår i en bokhandel i Brentwood. Herregud en så trevlig och rolig kvinna.
Läste en lååång text i The Newyorker om den riktigt stora jordbävningen som kommer att sluka hela västkusten. Jag är antagligen extra intresserad för att jag bor på den delen som kommer att sluta existera, men rekommenderar den också för er andra.
Lyssnade på Johannas och Cissans podd BlankensSwanberg när jag var ute och sprang igår. Johanna tipsade om dokumentären om Marina Abramovic "The Artist is Present" som jag givetvis såg samma kväll på Netflix. Finns på Netflix, rekommenderar varmt. Den handlar bland annat om hur Abramovic och hennes man börjar på varsin ända av kinesiska muren, promenerar i tre månader och gör slut när de möts.
Jag fascineras något oerhört över El Chapo, alltså drogkungen som rymde från ett fängelse genom att bygga (eller ha folk att göra det) en tunnel ut.
Ja och så fick jag träffa Caitlin Moran igår i en bokhandel i Brentwood. Herregud en så trevlig och rolig kvinna.
Hillary clinton och uber
11 years ago
Det är tidsdag (för er, här är det ännu måndag) och därmed podd! Den här gången pratar vi om hur äcklig jag är när jag ger mig in i en diskussion med en annan vit person om vem som jobbar mest mot rasism, om hur Hillary Clinton är sträng mot Uber (och att det är bra!), om män som talar för feminism och om Magnus nationalistiska fas. Finns på Itunes, Soundcloud och Acast.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.