Vem är rädd för svarte man
11 years ago
Skrev på Hbl om hur vi använder alkohol för att symbolisera att vi är lyckliga och lyckade. Och här är min text om Caitlin Moran även den på Hbl. Moran säger ja till porr, mens och onani. Och här skriver jag om The Family som skrev Måns Zelmerlövs vinnarlåt i Eurovisionen och nu försöker slå igenom i LA. Och så diskuterar jag på facebook huruvida det är okej att leka "Vem är rädd för svarte man". Jag tyckte nej. Magnus skrev så här:
"När jag var barn så tänkte jag aldrig på min hudfärg. Varför skulle jag ha gjort det? Ingen i min omgivning påminde mig dagligen om att jag var vit. Ingen har frågat mig OM jag bränner mig i solen, påpekat att mitt hår är spännande, berömt mig och "mitt folk" för vår rytmkänsla, ursäktat sig för det skämt de bara mååååste berätta nu, undrat vilket land jag ”på riktigt” kommer ifrån och varför jag är här. Ingen har pratat med mig på ett annat sätt än att jag skulle vara en vanlig liten individ.
Jag säger inte att det är fel att ställa de här frågorna men tro mig när jag säger att om man dagligen utsätts för dem, ganska snabbt blir medveten om att man ser annorlunda ut. Och som barn verkar det vara svårt att då inte dra slutsatsen att man ÄR annorlunda.
Det här har flera av mina svenska, svarta, vänner vittnat om.
Så, tillbaka till leken ”Vem är rädd för svarte man”. I ett samhälle där vi konstant uppmärksammar andra människors utseende så är det viktigt att vi inte bara tilldelar negativa egenskaper åt de svarta och mörka karaktärerna, i lekar och annat, och goda egenskaper åt de vita och ljusa.
Som barn gjorde vi aldrig en grej av våra hudfärger men snart blev mina vänner medvetna om sin. Och plötsligt en dag slog det dem: Varför är det den svarta mannen i leken som är den skrämmande?I det läget är det svårt att förklara det med att det är frågan om en oskyldig "oljig bilmekaniker". Det är nämligen lätt att bli misstänksam när alla hela tiden pekar på en."
Och här är en bild på ett oskyldigt barn på the Coffee Pot i Morro Bay.
"När jag var barn så tänkte jag aldrig på min hudfärg. Varför skulle jag ha gjort det? Ingen i min omgivning påminde mig dagligen om att jag var vit. Ingen har frågat mig OM jag bränner mig i solen, påpekat att mitt hår är spännande, berömt mig och "mitt folk" för vår rytmkänsla, ursäktat sig för det skämt de bara mååååste berätta nu, undrat vilket land jag ”på riktigt” kommer ifrån och varför jag är här. Ingen har pratat med mig på ett annat sätt än att jag skulle vara en vanlig liten individ.
Jag säger inte att det är fel att ställa de här frågorna men tro mig när jag säger att om man dagligen utsätts för dem, ganska snabbt blir medveten om att man ser annorlunda ut. Och som barn verkar det vara svårt att då inte dra slutsatsen att man ÄR annorlunda.
Det här har flera av mina svenska, svarta, vänner vittnat om.
Så, tillbaka till leken ”Vem är rädd för svarte man”. I ett samhälle där vi konstant uppmärksammar andra människors utseende så är det viktigt att vi inte bara tilldelar negativa egenskaper åt de svarta och mörka karaktärerna, i lekar och annat, och goda egenskaper åt de vita och ljusa.
Som barn gjorde vi aldrig en grej av våra hudfärger men snart blev mina vänner medvetna om sin. Och plötsligt en dag slog det dem: Varför är det den svarta mannen i leken som är den skrämmande?I det läget är det svårt att förklara det med att det är frågan om en oskyldig "oljig bilmekaniker". Det är nämligen lätt att bli misstänksam när alla hela tiden pekar på en."
Och här är en bild på ett oskyldigt barn på the Coffee Pot i Morro Bay.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Anonym · 11 years ago
Vem är rädd för vargen heter den nu. Eller 74 andra varianter men inte svarte man!! Magnus poäng är bara så bra, tack för att ni sätter ord på vad vi känner
Starkismor · 11 years ago
Mina ungar leker "Vem är rädd för Batman?". Det var då det slog mig att leken inte alls syftade på en sotare som jag slltid antagit. Ni veg, sotaren i Madicken som bjuder upo Alva till dans. Han är ju lite skrämmande, svart som han är.
Anna · 11 years ago
Jag tänkte alltid på sotaren, kanske för att jag inte kände någon mörkhyad när jag var liten. Såg för övrigt att kortspelet Musta Pekka (heter det så?) finns kvar i butikerna fortfarande. Ni vet det där som bestod av lärar-, bagar- och polis familjen m.fl. och sen fanns där Musta Pekka och han har ingen familj och den som får hans kort till sist förlorar. Han skall definitivt varken föreställa sotare eller bilmekaniker.
Jooles · 11 years ago
Hah, jag hade också madickens sotare för ögonen. Men för min del kan man gott leka den med varg eller annat. Jag slutar aldrig häpna över hur sådana detaljer kan vara så viktiga för vissa, alltså att behålla. Om man lekte det oskyldigt som barn så fine, det att barnen leker något annat idag tar ju inte bort från egna fina barndomsminnen. Samma med Pippis pappa, historien lider inte av att han ärhövding istället för negerkung.
Peppe · 11 years ago
Jag tror inte heller att barn är rasister (eller att man alltid ens syftade på en rasifierad), men tänker att vi som vuxna måste hålla ett öga på vad vi använder för slags ord och i vilka sammanhang.
Bella · 11 years ago
Så bra tydlig förklaring! Bra skrivet!Läste din text om alkohol och ja, du har så rätt! Trodde det bara var jag, som nykterist, som irriterade mig på detta! Även att jag är den som blir utfrågad och är den konstiga när jag egentligen bara gör något positivt och bra för min kropp...