Touchdown helsinki
11 years ago
På Karis tågstation träffade vi ingen mindre än LINN JUNG! Hon och hennes entourage var på väg mot Vasa medan vi hade Helsingfors som destinationsstad. Fick en liten timme av samtal med henne medan ungarna lekte i barnvagnen.
Sedan landade vi i Helsingfors, jag åt lunch med Basse Fafas och gick till det sprillans nya hotellet Indigo som vi får testa en natt. Vi hade bara stigit in genom dörren när det knackade på och en trevlig dam med presenter.
Fräscht och ljust och mysigt och liksom opretentiöst. Och så trevlig personal. Rekommenderar å det varmaste!
Larisza dök upp och drack ett glas bubbel med oss. Vi pratade mycket om den gamla goda tiden när hon hälsade på oss i Kalifornien.
Sen tog Sonja mig på en tur på sin vespa för att visa vad som hänt i stan medan jag var borta. Träffade Friman after hours på förlaget och åt en sen middag med samma Friman på Ysi. Sen dök Janne och Ida-Lina upp och jag var likt Askungen tillbaka på hotellet före midnatt.
Sedan landade vi i Helsingfors, jag åt lunch med Basse Fafas och gick till det sprillans nya hotellet Indigo som vi får testa en natt. Vi hade bara stigit in genom dörren när det knackade på och en trevlig dam med presenter.
Fräscht och ljust och mysigt och liksom opretentiöst. Och så trevlig personal. Rekommenderar å det varmaste!
Finland, jag är här nu
11 years ago
Vi tog farväl av Stockholm och satte oss på Silja till Åbo. Maggan lyckades uppgradera vår lilla A2:a till en svit med två rum, champagne i kylen och utsikt rakt mot fören. Plötsligt kändes transportsträckan mycket behagligare. Mindes tillbaka sommaren 2012 då samma Silja gav Sonja och mig en konferenshytt med egen BASTU. Kanske ett av de bästa reseminnen jag har.
Landade i Åbo där min far mötte oss för att skjuta oss till Ekenäs för plättkalas. Jag som verkligen uppskattar att äta så ofta som möjligt är fortfarande mätt.
Sedan gick vi ner till Österbystranden för att Vidar skulle få känna på hur det är att vinterbada. Han verkade inte se någon skillnad på temperaturen i Östersjön och den i Stilla havet.
Och tog till slut tåget till Karis för att övernatta hos Maggans faster. I morgon blir det Helsingfors. Ska börja med att luncha med Basse.
Förresten, på HBL-bloggen skrev jag lite om rasistreklamen som SD slängt upp i tunnelbanan vid Östermalmstorg. Gjorde en snabb analys som ungefär gick ut på att reklamen skulle vara försvunnen innan veckan var slut. Var extremt självgod och nöjd när jag läste att skiten togs ner av aktivister och SL redan igår. Magnus var inte det minsta imponerad av min profetia. Är därför tvungen att blogga om det här.
Landade i Åbo där min far mötte oss för att skjuta oss till Ekenäs för plättkalas. Jag som verkligen uppskattar att äta så ofta som möjligt är fortfarande mätt.
Förresten, på HBL-bloggen skrev jag lite om rasistreklamen som SD slängt upp i tunnelbanan vid Östermalmstorg. Gjorde en snabb analys som ungefär gick ut på att reklamen skulle vara försvunnen innan veckan var slut. Var extremt självgod och nöjd när jag läste att skiten togs ner av aktivister och SL redan igår. Magnus var inte det minsta imponerad av min profetia. Är därför tvungen att blogga om det här.
Lurad av internet
11 years ago
Johanna (som också är journalist) tipsade om det här instagramkontot om en ung man som vill ta sig från hemstaden Dakar till Spanien för ett bättre liv och dokumenterar sin resa via roddbåt och backluckor på bilar på instagram. Så jävla bra, tänkte Johanna och jag. Sedan visade det sig att det var en spansk filmregissör som grundat kontot för att göra reklam för sin film. Tråkigt att känna sig lurad och ytterligare ett bevis på att hur mediakritisk man hela tiden måste vara.
Vi pratar om det här samt om företag i Pridetåget och gayegoism, diskuterar Yle:s reportageserie Enkelbiljett till Europa och pratar om hur självupplevda händelser inte är samma sak som journalistisk.
Vi pratar om det här samt om företag i Pridetåget och gayegoism, diskuterar Yle:s reportageserie Enkelbiljett till Europa och pratar om hur självupplevda händelser inte är samma sak som journalistisk.
Klipp mot bok
11 years ago
Det här är Hannah. Hon klippte mitt hår häromdagen (i utbyte mot min roman. Gillar att man ibland kan byta kreativa produkter istället för pengar). Senast jag fick mitt hår klippt var ungefär oktober 2014 och senast jag hade den perfekta pannluggen (ska be Maggan fota den så ni får se) kan jag inte ens minnas. Kanske det är första gången jag har den nu.
Hannah jobbar vanligtvis på Amelia och efter att jag hälsat på henne på redaktionen kände jag en viss längtan tillbaka till magasinvärlden. Gräset är grönare också vidare.
Hannah jobbar vanligtvis på Amelia och efter att jag hälsat på henne på redaktionen kände jag en viss längtan tillbaka till magasinvärlden. Gräset är grönare också vidare.
Flytten tillbaka
11 years ago
När vi landade i Stockholm för lite mer än en vecka sedan och det var så grått och kyligt ute att jag var tvungen att ha på mig jacka utomhus längtade jag genast tillbaka till LA. "HUR kan människor leva så här?" tänkte jag för mig själv som om jag inte själv levt största delen av mitt liv i Norden.
Sen sov jag bort jetlaggen, åt på bra restauranger, träffade vänner, såg Prideparaden, sprang in i folk jag tycker om på stan, bläddrade i svenska magasin och såg hur lycklig Vidar blev av att hänga med sin farmor. I dag sken solen, vi lunchade vi på Elverket och det var så trevligt att jag började planera flytt till Stockholm.
Nu drar jag mig för att åka till Finland. Invandrarfientlighet, kvällstidningarna, tystnaden och kylan, men jag antar att jag efter en vecka av vänner, rågbröd, Fafas falafel och Helsingfors kommer att planera en tillbakaflytt dit också. Eller det beror kanske på hur det känns när vi landar i Los Angeles den 17 augusti. Och på vad resten av familjen tycker.
Sen sov jag bort jetlaggen, åt på bra restauranger, träffade vänner, såg Prideparaden, sprang in i folk jag tycker om på stan, bläddrade i svenska magasin och såg hur lycklig Vidar blev av att hänga med sin farmor. I dag sken solen, vi lunchade vi på Elverket och det var så trevligt att jag började planera flytt till Stockholm.
Nu drar jag mig för att åka till Finland. Invandrarfientlighet, kvällstidningarna, tystnaden och kylan, men jag antar att jag efter en vecka av vänner, rågbröd, Fafas falafel och Helsingfors kommer att planera en tillbakaflytt dit också. Eller det beror kanske på hur det känns när vi landar i Los Angeles den 17 augusti. Och på vad resten av familjen tycker.
Misslyckas som social projektledare
11 years ago
Ibland misslyckas jag som social projektledare. I lördags skulle vi till exempel äta middag med ett par vänner i Vaxholm. Trodde jag, alltså. Den egentliga dagen vi skulle träffas på var fredag. Maggan och jag var med andra ord ganska exakt 24 timmar försenade när vi steg av bussen i hamnen.
Fint var det ändå och eftersom Karine och Rasmus är goda vänner förlät de oss fort och drog fram en flaska champagne innan vi hann säga Bonjour. De kommer dock aldrig att sluta pika mig för detta.
Senast jag såg Rasmus och Karine var i vintras när jag hälsade på dem i Dubai. Mycket trevlig vecka. Roligt att umgås med människor som har riktiga jobb, hus, båt och hund. Själv har vi bara ett barn som vuxen-alibi.
Sedan åkte vi ut en tur i kvällssolen. Alltså den svenska och finländska skärgården är MAGISKT vacker.
Karine berättade om hur hon köper och säljer fabriker för miljoner. Maggan och jag satt och var imponerade.
Maggan spelade kapten en kort stund.
Sedan styrde vi in mot land och åt strömmingfiléer med potatismos på Kabyssen.
På bussen hem till Stockholm var jag världens tröttaste människa. Till på köpet slängde bussen av oss vid Danderyds sjukhus så vi var tvungna att vänta in en tunnelbana. När vi kom hemlåg barnet och sussade i vår säng.
På bussen hem till Stockholm var jag världens tröttaste människa. Till på köpet slängde bussen av oss vid Danderyds sjukhus så vi var tvungna att vänta in en tunnelbana. När vi kom hemlåg barnet och sussade i vår säng.
Kapitalisera på pride?
11 years ago
I går slank vi ut för att kolla på Prideparaden. Jag grät som vanligt en skvätt bakom solglasögonen för att det var så fint med all kärlek. Speciellt rörd blir jag när folk från traditionella machoyrken/sporter som polisen, militären och rugbyspelare jazzdansar fram och visar att det är okej att vara gay.
Nu för tiden är det förresten på gränsen till konstigt att inte vara med i tåget. Magnus blev lite besviken då både AIK- och Hammarby-fans promenerade med, medan Djurgården lyste med sin frånvaro (eller kanske vi bara missade dem).
För varje år som går verkar jag bli allt mer känslig. Föreställer mig att det handlar om en medvetenhet om livets skörhet och om hur viktigt det är med kärlek.
Magnus som inledde paraden med att beställa en pizza behövde inte torka några tårar, snarare flott och tomatsås. Antar att pizza också är en form av kärlek. Sen började det. Först kom hästarna.
Vi pratade också om vissa ifall storföretag kapitaliserar på Pride genom att vara med, eller om det är en fin signal av dem att visa att alla människor är lika värda. Vi var storsinta och kom fram till att det var en bra sak.
I dag åt vi brunch hos några kompisar i Hornstull och började prata om nolltolerans mot sexism, homofobi och rasism. Då sa någon (Peter) att man visst ska säga till, men också ska försöka förstå ifall kommentaren kommer ut okunskap, oförmåga att formulera sig i skrift eller ur medveten fientlighet och förtryck. Det var en bra poäng tycker jag, man förändrar inte världen genom att avsiktligt missförstå varandra.
Nu för tiden är det förresten på gränsen till konstigt att inte vara med i tåget. Magnus blev lite besviken då både AIK- och Hammarby-fans promenerade med, medan Djurgården lyste med sin frånvaro (eller kanske vi bara missade dem).
För varje år som går verkar jag bli allt mer känslig. Föreställer mig att det handlar om en medvetenhet om livets skörhet och om hur viktigt det är med kärlek.
Magnus som inledde paraden med att beställa en pizza behövde inte torka några tårar, snarare flott och tomatsås. Antar att pizza också är en form av kärlek. Sen började det. Först kom hästarna.
Vi pratade också om vissa ifall storföretag kapitaliserar på Pride genom att vara med, eller om det är en fin signal av dem att visa att alla människor är lika värda. Vi var storsinta och kom fram till att det var en bra sak.
I dag åt vi brunch hos några kompisar i Hornstull och började prata om nolltolerans mot sexism, homofobi och rasism. Då sa någon (Peter) att man visst ska säga till, men också ska försöka förstå ifall kommentaren kommer ut okunskap, oförmåga att formulera sig i skrift eller ur medveten fientlighet och förtryck. Det var en bra poäng tycker jag, man förändrar inte världen genom att avsiktligt missförstå varandra.
Helgläsning
11 years ago
Gick ut med Cissan, Johanna, Pernilla och Maggan igår. Skrattade mycket. Lite mör i kroppen så jag bjussar på läsning från andra människor.
Vi pratade om reklam och känslor på sociala medier och Johanna tipsade om den här texten på Dagens Nyheter. Mycket intressant om hur sponsorering gått från att ha varit en desperat handling till kontroll över ekonomi. Tycker själv att det är lite obehagligt att blanda in för mycket privatliv och känslor med kommersiella produkter, men också att vissa tjänster och grejer kan passa bra in på en blogg. Det viktigaste är att avsändaren är tydlig. En bloggare, poddare, instagrammare kan tycka att en produkt är bra OCH få betalt för att säga det, men det finns ändå en skillnad mellan att säga något utan sponsorpengar. New York Times skrev om smygreklam i podcaster och vi pratade om det i podcasten.
Washington Post skriver: A politician in Finland declared war in multiculturalism. This is how the country respondend.
En kille som flyger världen runt gratis. Han har knäckt alla koder kring hur man maximalt utnyttjar flygbolagens poängsystem och kreditkortens flygsamarbeten. Finns på Rolling Stone.
The Guardian skriver om slutet på kapitalismen. Om hur västvärldens medelklass blir allt fattigare medan Kina och Indien rikare tills de möts. Solidaritet och kollektivt tänkande har blivit ersatt av en extrem individualism.
Jag skrev om dödsfallet i Calais och Linda som forskat i Storbritannien länkade till en text hon skrev efter att under tre dagar besökt staden med omgivning och upplevt situationen med egna ögon. Bra text som förklarar sammanhanget.
En text om tandläkaren som sköt lejonet Cecil och drevet som vaknade till.
Ni vill givetvis ha Lena Dunhams feministiska nyhetsbrev Lenny Letter. Äckligt med människor som säger Vad var det jag sa, men jag SADE ju att nyhetsbrev är det hetaste.
Vi pratade om reklam och känslor på sociala medier och Johanna tipsade om den här texten på Dagens Nyheter. Mycket intressant om hur sponsorering gått från att ha varit en desperat handling till kontroll över ekonomi. Tycker själv att det är lite obehagligt att blanda in för mycket privatliv och känslor med kommersiella produkter, men också att vissa tjänster och grejer kan passa bra in på en blogg. Det viktigaste är att avsändaren är tydlig. En bloggare, poddare, instagrammare kan tycka att en produkt är bra OCH få betalt för att säga det, men det finns ändå en skillnad mellan att säga något utan sponsorpengar. New York Times skrev om smygreklam i podcaster och vi pratade om det i podcasten.
Washington Post skriver: A politician in Finland declared war in multiculturalism. This is how the country respondend.
En kille som flyger världen runt gratis. Han har knäckt alla koder kring hur man maximalt utnyttjar flygbolagens poängsystem och kreditkortens flygsamarbeten. Finns på Rolling Stone.
The Guardian skriver om slutet på kapitalismen. Om hur västvärldens medelklass blir allt fattigare medan Kina och Indien rikare tills de möts. Solidaritet och kollektivt tänkande har blivit ersatt av en extrem individualism.
Jag skrev om dödsfallet i Calais och Linda som forskat i Storbritannien länkade till en text hon skrev efter att under tre dagar besökt staden med omgivning och upplevt situationen med egna ögon. Bra text som förklarar sammanhanget.
En text om tandläkaren som sköt lejonet Cecil och drevet som vaknade till.
Ni vill givetvis ha Lena Dunhams feministiska nyhetsbrev Lenny Letter. Äckligt med människor som säger Vad var det jag sa, men jag SADE ju att nyhetsbrev är det hetaste.
Hur man firar bröllopsdag
11 years ago
För sex år sedan i dessa tider hade jag precis fått veta att jag var gravid. Jag skulle också precis gifta mig. Magnus och jag hade blivit ihop ett år tidigare och sen gick allt ganska fort.
Jag friade en söndag i februari (Maggan svarade ungefär: "Eru full, eller?"), vi slängde ihop en bröllopsfest och gjorde mig gravid. Under hela bröllopsfesten tryckte jag tillbaka graviditetspaniken: "HERREGUD! VAD HAR VI GJORT!"
Vi brydde oss inte så mycket om blomuppsättningar, koordinerade klänningar på brudtärnor eller nyansen av vit på min klänning, men nog om att det skulle finnas bra musik och gott vin på festen. Och att folk skulle hålla tal. Skrattade halft ihjäl mig när våra kompisar höll tal under bröllopsmiddagen.
Magnus och jag höll också ett tal för varandra och beslöt oss för att fira varje bröllopsdag framöver genom middag och ett litet tal. Det gjorde vi igår också. Vi grät en skvätt över den andras ord och skålade sedan i champagne som Diana lämnat åt oss i kylskåpet.
Nu väntar jag misstänksamt på att sjuårskrisen ska slå in och vi ska skilja oss. Har ni känt av nån sån?
Jag friade en söndag i februari (Maggan svarade ungefär: "Eru full, eller?"), vi slängde ihop en bröllopsfest och gjorde mig gravid. Under hela bröllopsfesten tryckte jag tillbaka graviditetspaniken: "HERREGUD! VAD HAR VI GJORT!"
Vi brydde oss inte så mycket om blomuppsättningar, koordinerade klänningar på brudtärnor eller nyansen av vit på min klänning, men nog om att det skulle finnas bra musik och gott vin på festen. Och att folk skulle hålla tal. Skrattade halft ihjäl mig när våra kompisar höll tal under bröllopsmiddagen.
Magnus och jag höll också ett tal för varandra och beslöt oss för att fira varje bröllopsdag framöver genom middag och ett litet tal. Det gjorde vi igår också. Vi grät en skvätt över den andras ord och skålade sedan i champagne som Diana lämnat åt oss i kylskåpet.
Nu väntar jag misstänksamt på att sjuårskrisen ska slå in och vi ska skilja oss. Har ni känt av nån sån?
Vad jag tänker på i stockholm
11 years ago
När jag glider fram på Stockholmsgatorna slår det mig hur vackra och välklädda folk är här, men också på hur många eu-immigranter det finns.
I går såg vi på tv där nyhetsuppläsaren berättade om en person som avlidit i försöket att ta sig över från Calais till Storbritannien. Myndigheterna i Frankrike medgav att detta är ett stort problem och lovade att försöka lösa det. Genom att sätta in fler poliser att övervaka gränsen och förstärka stängslet.
Så otroligt obehagligt att det största problemet ur myndigheternas perspektiv är att dela land med människor från andra ställen i världen. Människor som kommer från så vidriga förhållanden att de är beredda att riskera sina liv för en bättre framtid. Tänk att det vi tycker att det är helt normalt att det sitter folk på gatan och tigger medan vi springer ut och in i affärer för att fynda ytterligare ett par jeans.
Jag inser ju att man inte kan falla i gråt för varje person på gatan med en pappersmugg framför sig, men visst är det sjukt att vi inte reagerar starkare på andra människors lidande. Och hur fort skillnaden mellan de som har massor och de som inte har någonting alls normaliseras.
I går såg vi på tv där nyhetsuppläsaren berättade om en person som avlidit i försöket att ta sig över från Calais till Storbritannien. Myndigheterna i Frankrike medgav att detta är ett stort problem och lovade att försöka lösa det. Genom att sätta in fler poliser att övervaka gränsen och förstärka stängslet.
Så otroligt obehagligt att det största problemet ur myndigheternas perspektiv är att dela land med människor från andra ställen i världen. Människor som kommer från så vidriga förhållanden att de är beredda att riskera sina liv för en bättre framtid. Tänk att det vi tycker att det är helt normalt att det sitter folk på gatan och tigger medan vi springer ut och in i affärer för att fynda ytterligare ett par jeans.
Jag inser ju att man inte kan falla i gråt för varje person på gatan med en pappersmugg framför sig, men visst är det sjukt att vi inte reagerar starkare på andra människors lidande. Och hur fort skillnaden mellan de som har massor och de som inte har någonting alls normaliseras.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.