Nakna kroppar

11 years ago

Läste ni om LUSH-kampanjen med fyra damer som poserar med sina nakna bakdelar för att sprida ett kroppspositivt budskap? I Australien togs kampanjen ner eftersom folk klagade på att den var sexualiserande, stötande och pornografisk bland annat eftersom kvinnorna rörde vid varandra. 

Det finns så mycket irriterande med detta. Jämfört med tusentals andra reklamer med nakna kvinnor är den enda skillnaden att de här kvinnorna inte är smala eller direkt underviktiga. Vi är så vana vid att se en viss sorts kroppar att vi blir chockerade och provocerade då någon ställer sig utanför reklamnormen. Tröttsamt och orättvist.

Men också: är det enda sättet att älska sin kropp att visa den utan kläder? Det är såklart okej att vara naken om man vill det (och jag vill det ofta), men måste alltid kvinnor klä av sig för att poängtera att de är okej med sina kroppar och att alla andra också ska vara det? Jag tycker att det är så sjuuuukt tröttsamt med allt fokus på kvinnokroppen vare sig den är tjock eller smal. Kan vi lyfta blicken från den för en minut och prata om andra saker?

Nu gör jag samma sak eftersom jag publicerar fotot på damerna, men visst håller ni med om att det inte finns något som helst pornografiskt i den här bilden? Jag antar att min poäng är: Nakenhet är naturligt och fint, men måste man alltid sälja grejer med nakna kvinnokroppar.



Skärmdump från Lush.

Helgläsning!

11 years ago

Plötsligt blev det vansinnigt varmt här igen. Magnus kan inte ta ett steg utan att svettas och jag känner hur värmen gör mig trött och långsam. Men jag gillar det ändå. Älskar evig sommar.

Här kommer veckans läsning:


En framtid där könet inte är så viktigt.

Medan vi otåligt väntar på att säsong tre av Broad City ska börja kan vi trösta oss med de här kortisarna Hack into broad city på Comedy Central.

Och så ska Blankens Swanberg börja ge ut ett nyhetsbrev! Signa upp här.

Kenyanska kvinnor gör det enda logiska och grundar byar där bara kvinnor är välkomna.

Är det livsmedelslobbyn som sätter våra kostråd?

Jag brukar klaga på de usla lönerna man som journalist/kulturarbetare har, men tydligen är inte livet som yogainstruktör så fett heller.

Ingen bryr sig om trafiken längre, nu handlar allt om inflytande. Harvard Business Review skriver om nyhetsbrevens återkomst (VAD VAR DET JAG SA?)

Korallreven är illa ute och det är givetvis indirekt vårt fel.

Food hacking.

En interaktiv karta med alla historiska händelser som finns rapporterade på Wikipedia. 

New York Times korta dokumentärer.

Bild från hästfredag.



Vad är det som händer

11 years ago

En av de roligaste saker jag sysslar med är "Vad är det som händer" som jag gör med min vän och kollega Janne Strang. Det är ett satirprogram om vad som hänt i veckan. (alltså med målbilden Last Week Tonight, men medvetna om att vår redaktion består av Janne och mig samt ljudteknikern Timo och att vi inte är proffskomiker, men men). Jag blir väldigt glad om ni kollar.

Hipstermaskerad i venice

11 years ago

Fördelen med att vara frilans och ha ett barn i skolan är att man kan köra till Venice en vanlig onsdag för att dricka en kopp kaffe på Intelligentsia. 

Detta är Huset. En nordisk butik på Abbot Kinney. Har aldrig varit inne i den. 


Detta är Intelligentsia. Ett café så hipster att ALLA kunder ser ut som om de fått en inbjudan till att gå på maskerad med temat: Hipster.


 Fast gott kaffe och gulliga muggar har de.


Kolla! Både Maggie och jag på samma bild.


 Sen körde vi hem igen och hämtade vårt barn från skolan.



Jag skäms över att vara finländsk journalist

11 years ago

Jag skäms innerligt över att vara journalist och finländare. Igår sände Yle, alltså public service, ett "diskussionsprogram" som handlade om flyktingar. 



För några veckor sedan, på en förläggning uppe i Uleåborg, hade några flyktingar klagat på att maten som de bjöds på var oätlig. I går kväll tyckte Yle att det var en god idé att ställa upp en flyktingfamilj och låta dem smaka på finsk gröt för att sedan berätta om de tyckte det var gott eller inte. Där står den syriska flyktingfamiljen med en tolk som uppmanar dem att vinka mot kameran och skicka hälsningar till Uleåborg att den finska maten faktiskt är god. FAKTISKT!

En gång för alla: Flyktingarna behöver inte vara tacksamma för att de "fått" komma till Finland. Enligt FN:s flyktingkonvention från 1951 med 1967:s tilläggsprotokoll är det deras mänskliga rättighet att komma in i vårt land. Finland har alltså en skyldighet att ta emot dem. Flyktingar behöver inte vara tacksamma, snälla, ödmjuka, roliga, arbetsamma eller något annat MER än vi finländare är. De är nämligen helt vanliga människor, precis som du och jag. 

Exempel: Flyktingar behöver inte förnedras på public service genom att matas med finländsk gröt och sedan hälsa andra flyktingar att finska maten är god. 

Att producera ett sånt här program är förnedrande och människovidrigt. Fy fan, skäms Yle!

Tar till mig linn jungs råd

11 years ago

Linn skrev ett inlägg om hur hon bara låter texten rinna ur sig när hon bloggar. Att man inte ska vara så ängslig och blanda det meningslösa med det meningsfulla. Testar detta: 

Vaknade på morgonnatten av att en man stod och blickade ut genom vårt sovrumsfönster. Identifierade mannen som Maggie. Han kollade på en tvättbjörn som vandrade av och an på staketet till vår terrass. Ångrar nu att jag inte steg upp och fotade den (tvättbjörnen). Somnade om och vankade självmant halv sex utan att kunna somna om. Det ledde sedermera till en tupplur mitt på dagen. Har drömt om döden och jordbävningar de senaste nätterna och sedan vaknat ohemult tidigt. Undrar om det beror på underliggande stress?

Magnus skröt om att han sprungit tio gånger upp och ner för Santa Monica stairs så jag var tvungen att springa elva gånger. Varsågoda för inblick i vår relation. Skickade iväg en text och bloggade om hur Vidar tappat sin första tand.

Just det, den där podden jag skrev om igår. Mellan raderna med Jihde och Öhman. Det blir Itunes-lansering först nästa vecka. Sorry för att jag hetsade upp er. Det finns dock ett sprillans nytt avsnitt på Soundcloud. Vi pratar om hjärnan, snippor, om varför medeltiden alltid är så innerligt mörk, om böcker som är så vidriga att man måste lägga dem ifrån sig och om universitetet jag pluggade på här i Los Angeles. 

Gör en gammal bloggare en tjänst

11 years ago

Vänner, imorgon kommer jag att lägga upp en länk till Karin Jihdes och min nya podcast på Itunes. Podden heter Mellan raderna med Jihde och Öhman och handlar om böcker, läsning och stickspår (alltid feminism). Jag ska inte tjata med om det här, men om ni kunde gå in och ge oss några stjärnor och kanske till och med skriva en kort recension skulle vi få en så himla bra start. Stort tack på förhand!



Lögnaren öhman

11 years ago

Folk är ju så jäkla sociala här och förra veckan fick jag ett mail av tre mammor på Vidars klass. De ville ordna en massa grejer i stil med klassföräldrar som dyker upp och assisterar läraren ett par timmar i veckan, frivilliga för skolans olika välgörenhetsevenemang och folk som kan hjälpa till att odla grejer i de små trädgårdslanden utanför varje klassrum. 

Jag läste och glömde bort mailet. Kände mig inte direkt manad att delta. I fredags gled en mamma fram till mig och frågade om jag fått mailet. Utan att riktigt planera det ljög jag alldeles naturligt fram ett blixtsnabbt nej. Mamman såg bekymrat på mig, tog fram sin telefon och frågade om jag kunde ge henne min mailadress på nytt. När jag började bokstavera mitt namn dök min (korrekta) mailadress fram automatiskt. Hehe. Jag svettades och stammade något om spamkorgen. Skrattade lite nervöst. Hon genomskådade mig givetvis.

Signar nu upp för trädgårdsarbete. 








Exakt hur osympatisk jag är

11 years ago

Så var det dags igen. I detta åttiosjätte avsnitt av Magnus och Peppes podcast visar jag några osympatiska sidor. Vi pratar om Magnus ork efter att inte ha ätit en enda animalisk produkt på två veckor, om hur riksdagens talman är missnöjd med hur journalister rapporterar från Finland och jag tar reda på om Magnus är en modern man.
 

Köpta åsikter

11 years ago

Sprang en runda och passade på att lyssna på senaste Medierna i P1. Speciellt intressant var avsnittet om podcaster och reklam. Om hur många podcastare blandar ihop annonsörernas budskap med sina egna åsikter. Medierna intervjuade en amerikansk specialist som sa att lyssnarna än så länge kan njuta av gratis underhållning och ganska lite annonsörer. Om högst fem år kommer det att se annorlunda ut när annonsörerna får upp ögonen för podcastens genomslagskraft. Värdarna blir som ett slags kompisar som tipsar om produkter.

Det finns såklart olika sorters annonsering. Det som är tydlig reklam och det som famlar omkring nånstans i gråzonen mellan åsikt och köpt åsikt.


Folk ska självklart få betalt för sitt arbete och jag fattar och tycker att det är bättre att två personer som grundat sitt eget bolag tjänar lite deg på mig jämfört med att megaföretag som Starbucks eller Apple gör det, men jag avskyr ändå smygreklamen i podcasterna. Det är att dumförklara lyssnarna. Och jag fattar inte att lyssnarna dessutom köper grejer poddarna kränger och bloggar/hashtaggar produkterna i social media. Först betalar man med pengar och sen gör man ännu gratis reklam för produkterna.


Signatur: Den sura journalisten




Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.