En kompis till mig skrev på Facebook hur hon efter åtta år på en myndighet brutits ner och nu skriver "mvh" under mail hon skickar. Jag känner lika stark starkt som hon gentemot "mvh" och får medhåll (eller kanske det är jag som håller med) av Magdalena Ribbing (frid över hennes minne) när hon skriver: "Klarar du att avstå från MVH eller mvh är det bra. MVH ska uttydas Med vänliga hälsningar, eller Med vänlig hälsning. Men orkar man inte skriva ut dessa tre enkla ord kan man lika gärna avstå från dem i förkortat skick. Att skriva en sådan vänlighetsfras i tre bokstäver är meningslöst. Jag brukar säga att det är som att vinka till någon, vilket också är menat som en vänlig gest, men inte bry sig om att lyfta vinkhanden från knähöjd." Jag är inte heller överförtjust i det utskrivna "med vänlig hälsning", tycker att det låter lite passivt aggressivt, men jag fattar att folk använder det mer av vana än i undertryckt vrede. I vissa sammanhang är det kanske opassande att skriva "peace out" (typ om man jobbar på Försäkringskassan), men i massor av mail kunde "mvh" bytas ut om "må väl", "ha det fint", "allt gott" eller varför inte bara "hälsningar" om man vägrar visa några känslor av välvilja. Kan också lägga till att tummen upp-emojin istället också platsar på min NEJ-lista. Likaså emoji med tungan utsträckt och gråtskratt-typen. Kalla mig neggo. Jag står för det. Er tur, finns det något ni avskyr i kommunikationssammanhang?

Det här är kanske för mycket narcissism för den här bloggen, men när jag testlyssnade drogs jag faktiskt in i diskussionen om barnlöshet, Nigeria och livsångest. Hoppas att ni också gillar! "Om varför karin vet så mycket om Lagos på 1980 talet och om hur Svenskfinland levererat en massa svinbra serieromaner. Om hur man tar en diskussion om dagens politiska läge. Om skillnaden mellan nedstämdhet, bortskämdhet och depression. Om att vara mellan 20-30 och känna att man borde ha kommit längre. Ulla Donner, Ayòbámi Adébáyòs, Timothy Snyder och MÅNGA FLER. I samarbete med Schildts&Söderströms. Livet är en svår tid."

När jag i förra inlägget skrev om att ge biljetter i julklapp åt varandra vill jag passa på att tipsa om den alldeles utmärkta podden Pod Save America (Tack Sanna för tips) som kommer till Stockholm i januari för en livepodd (och till Los Angeles i februari). Ett fantastiskt sätt att bli uppdaterad på amerikansk politik på ett underhållande sätt. Det är det amerikanerna är så jäkla bra på, att paketera in bra info i ett underhållande paket. Gå och se dem, vetja! För övrigt ser min poddlista ut som förr: 1A, Slate's Double X Gabfest, Medierna, This American Life, Radiolab, Vox's The Weeds, There Goes the Neighborhood, Två Nollor för Mycket, Rough Translation, The Daily, Up First, Slate's Trumpcast, NPR Radio Politics och Daily Strides. Nu när jag själv läser detta inser jag att jag är världens tråkigaste människa. Hit me up med andra bra poddar (tyckte ej att My dad wrote a prono var SÅ rolig så den behöver ni inte tipsa om. Skäringer & Mannheimer och Ted och Kaj brukar Maggan och jag ibland lyssna på i bilen). Utöver det brukar Magnus referera poddarna han klipper: Vill ha barn, Lillelördag, Rebecca Stella och vad han nu allt pysslar med.

De flesta av oss har redan alldeles för mycket grejer. Minns när Linn Jung skrev om sitt år utan shopping och tyckte att det var noll problem. Imorse när bara Majlis och jag var vakna passade jag också på att läsa den här New York Times-kolumnen som handlade om samma sak och hur skribenten bara genom att rota igenom rockfickor, resväskor och badrumsskåp hittade det mesta hon behövde i hudvårdsprodukter. Det är såklart ändå kul att ge bort julklappar, men varför inte försöka göra det i form av upplevelser och tjänster? Här kommer mina bästa förslag. Fyll gärna på.

1. En ljudboksprenumeration i ett visst antal månader. Det tog sin lilla tid innan jag fattade storheten med ljudböcker. Jag hade fått för mig att det var antingen eller, antingen läser jag fysiska böcker eller så lyssnar jag på dem. Nu vet jag bättre, de kompletterar varandra. Plus för att det går blixtsnabbt att få tag på boken en letar efter på ljudboksappen när den fysiska bokens leverans kan ta några dagar. Det är en fysisk bok med en signering OCKSÅ en magiskt bra present.
2. Gör någon till månadsgivare på Läkarmissionen. För bara 10 euro/100 kronor får ett barn gå i skola, två mål mat och hälsovård en hel månad. Otroligt värdefullt. Bor du utanför Sverige kan du betala in en summa här: IBAN: SE34 9500 0099 6042 0900 0217 BIC(SWIFT): NDEASESS Kontoinnehavare: Läkarmissionen
3. En matkassetjänst. Så skönt för en barnfamilj att få en matkassetjänst i säg en månad och inte vara tvungen att planera middagen. Själv älskar jag Imperfect produce som levererar frukt och grönsaker varannan fredag.
4. Barnvaktstjänst! Erbjud ett visst antal barnvaktskvällar åt en barnfamilj du känner. Otroligt uppskattat! Sign. har knappt haft barnvakt alls de senaste fem åren.
5. Teater-, konsert- eller varför inte föreläsningsbiljetter. Kanske ni kan gå tillsammans och ditt sällskap blir en bonuspresent.
6. Gör en jäkligt bra spellista på Spotify. Hur fint är det inte när någon verkligen lagt ner tid och tanke på dig.
7. Skriv ett tal. När Magnus och jag gifte oss höll våra närmaste vänner tal för oss och det var en av de finaste stunderna jag varit med om. Tänker fortfarande tillbaka på dem. Vågar du inte hålla talet, ge bort det i skriftlig form. Kanske som första sida i en snygg anteckningsbok.
8. Har du en färdighet? Klippa hår, massera, ge ridlektioner, sminka, trimma skägg, göra pedikyr eller vad som helst. Erbjud det! (Är du till exempel chef ska du dock inte erbjuda massage åt dina anställda).
9. Plockade du fruktansvärt mycket blåbär i höstas? Gör en sylt på bären och ge bort den i en snygg glasburk.
10. Vill du absolut ge bort en grej, ta ett varv på din lokala loppis.

Bild: Bookbeats instagram.

Nu blir det hästar igen, men innan ni hästhatare slutar läsa vill jag säga att sensmoralen i den här lilla historien är mer än ridning. I dag red jag en ganska ung och oerfaren häst. Det gick sådär och jag kände mig misslyckad. När jag sa högt att ingenting verkar gå rätt svarade min ridlärare att det är helt fel attityd. Att det visst finns en massa rätt. Allt har kanske inte gått perfekt, men genom att säga att en är dålig tror en det och blir det. Fokuserar en på de fina stunderna, också de små framstegen och de ljusa ögonblicken blir livet och det en sysslar med genast bättre. Det är så lätt att fastna i det dåliga, den halvljumma recensionen, den elaka kommentaren, den bitska kollegan, den sura gubben på bussen eller den inte perfekta idrottsprestationen. Men vänd på det och se hur många bra grejer som hände kring den här svackan och feelingen blir genast bättre. Obs, nu menar jag inte "Du skulle vara så mycket sötare om du log"  eller "Har du testat ta raska promenader för att bota din depression", utan snarare: "Var snäll mot dig själv, du är faktiskt mycket bättre än vad du tror" (förutom om du är snubbe, då finns det tyvärr en risk att det motsatta gäller).

Ibland händer det! Magnus och Peppes podcast vann Poddtoppens prestigefyllda pris Årets nyhets- och samhällspodd med motiveringen: "Poddrävarna Magnus Silvenius-Öhman och Jeanette Öhman slås mot patriarkatet varje dag. De analyserar, reviderar, eskalerar sitt poddinnehåll på andra sidan Atlanten. Med bravur fortsätter powerduon att gå genom det som varit nytt och problematiserar. Magnus och Peppes podcast är den aktivaste nyhets- och samhällspodden. De publicerar när det behövs ibland var tredje dag. Vilket är helt otroligt." Nu är det För dig som ännu inte lyssnar på poddar, det är dags nu. Ladda ner Acast-appen, surfa in på itunes eller varför inte Soundcloud eller andra platser där poddar finns. Perfekt för promenaden, bilkön, tvättrumban eller annan situation där det inte skadar med två roliga typer i öronen.

Sorry för det tekniska strulet. NU ligger podden uppe och inom mycket kort kommer också nästa avsnitt. Nyårslöfte för i år blir att ha ett nytt avsnitt ute varje fredag. Och att hitta en ekonomisk modell, antingen samarbetspartners eller mikrobetalningar så att podden inte halkar längst ner på listan av grejer som ABSOLUT måste fixas.

Vi ska precis spela in veckans andra Magnus och Peppes podcast, men för er som ännu inte lyssnat på tisdagens kommer den här. Magnus berättar bland annat om hur det gick till när han skaffade sig ett kort att köpa gräs med. Eller som han själv skulle ha sagt: "Asså jag vet inte vad som hände. Vi pratar om Roy Moore, republikanen som får partiets stöd trots att han anklagas för sexuella övergrepp på yngre tonåringar. I Storbritannien har avokado orsakat så mycket skärsår i folks händer att en mathandlare börjat sälja kärnfri avokado? Hur tänker han att vi som är vana vid kärnan ska undvika att skära oss nu då när kniven plötsligt bara skär igenom? Och varför tycks det omöjligt för Peppe att vara lite glad för de feministiska framsteg som görs. Och vad hände egentligen, där i slutet? Har Magnus börjat röka på?" Gällande det senaste avsnittet av Mellan raderna har vi haft lite tekniska problem, den kommer dock upp om några timmar. Ber om ursäkt för strulet!

Malin Wollin skriver om hur Barnhälsovården och BVC har genom statens medieråd fått kortet ovan att använda som diskussionsunderlag för barnfamiljer. Wollin skriver att det inte finns någon enhetlig forskning kring en familjs skärmvanor och barnens utveckling (lika lite som det finns bevis på att strålningen från mobiltelefoner leder till hjärntumörer) Staten får gärna komma med goda, faktabaserade råd och vara stöttande, men däremot vänder Wollin sig emot moraliserandet kring skärmanvändande. Och jag håller såklart med. Det finns barn som mår dåligt och som växer upp i allt annat än goda förhållanden. Det visar inte minst stjärnan som BRIS hängt upp i Katarinahissen i Stockholm och som lyser varje gång ett barn ringer dem. Att däremot indirekt skamma föräldrar för att de kollar på telefonen och låter sina barn leka med plattor är en helt annan sak. För det första finns det riktigt bra, pedagogiska spel, pussel och pyssel som appar. Det går inte att säga: Skärm dålig! och därmed dra allt över en kam. För det andra anstränger sig pappor och mammor (okej, generellt med mammor) för att ge sina barn den perfekta uppväxten. Om jag får tjejgissa så är vår generations föräldrar enormt mycket mer engagerade i sina barns uppväxt än min generations föräldrar var. Jag säger inte att våra föräldrar älskade oss mindre, men kraven på föräldraskapet var mer hel, mätt och ren på den tiden. Som läsare, författare och bokpoddare tycker jag såklart att alla barn ska ha någon som läser högt för dem och som själva lär sig älska böcker, men det ena utesluter inte det andra. Livet är annorlunda nu än för tjugo, trettio och fyrtio år sedan. Mobiler och sociala medier är en del av vardagen. Det var inte bättre förr. Föräldrarna var inte bättre förr. Jag är säker på att alla mammor (och pappor) älskar och gör sitt allra bästa för att barnen ska ha det så bra som möjligt. Jag har för övrigt noterat att Magnus, och pappor överlag, är enormt mycket mer obrydda gällande skärmar, rutiner, extra tröjor och gemensamma måltider. Man kunde kanske mötas nånstans på mitten.

Jaha, vad händer här då? Jo, jag  har ridit en bra ridlektion på Popcorn som vanligtvis är en trygg nybörjarhäst, men i hemlighet har mest skills av alla hästarna i stallet. Där ser man. Tycker att det är hälsosamt att rida olika hästar. Det krävs att man själv är följsam och tvungen att snabbt analysera vad som krävs av just den hästpersonligheten. Jag tror att jag blivit mjukare och mer samarbetsinriktad i ridningen. När jag var yngre var jag mer dominant på hästryggen. Tänker att det är livet, att man blir mjukare och mer förstående ju äldre och klokare man blir. Eller det hoppas jag i alla fall. Sen finns det såklart folk som vägrar förändras, men det får stå för dem. Annars då? Steg upp kvar i sex på grund av baby och trampade sedan omkring i månadens ekonomiska ångest. En dag i månaden slår den till. Då är jag arg på uppdragsgivare som inte fattar hur mycket arbete som ligger bakom ett reportage. Sen glider ekonomiångestmolnet förbi och jag är tillbaka i LaLaLand där solen skiner, palmerna vajar och Stilla haver brusar in. Månadens ekonomiska ångest är min kropps svar på pms. Eller VÄNTA! Kanske det ÄR pms! Nu blir det inspelning av Mellan raderna, sedan lite byråkrati och vid lunch tar jag min kompis Paulina, som är här på besök, till Koreatown på spa.