Olika samhällsklasser i skåpet

Emma · 5 years ago
Jag är född arbetarklass sen urminnestider. Jag och mina syskon är dom enda i vår släkt som har högre utbildning. Inte heller direkt något kulturellt kapital. De flesta av mina kompisar är övre medelklass och den största skillnaden är att dom aldrig har behövt spara till något. Och det märks nu när alla gör bostadskarriärer medan jag aldrig hade kunnat få en lägenhet när jag var 20.

Linda · 5 years ago
Jag är född medelklass. Växte upp i ett typiskt radhus i en mindre stad och saknade aldrig något men hade heller aldrig ett överflöd av saker. Aldrig några märkeskläder, dyra semestrar etc. men vi åkte ändå till fjällen och liknande på loven. Numera är jag nog övre medelklass? Jämförde min lön med genomsnittslönen där jag bor (Helsingfors) och hade klart över genomsnittet men är inte stormrik som i miljonär så då är man väl övre medelklass antar jag. Behöver inte titta på prislappar när jag handlar mat och behöver inte oroa mig för pengar, vilket har varit mitt mål i livet och något jag är enormt tacksam över även om jag jobbat hårt för att nå hit. Har aldrig fått några större summor pengar av mina föräldrar och var definitivt inte en av dem som kunde köpa lägenhet, och mina föräldrar vägrade även att gå in som borgenärer. Dock har de hjälpt mig när det har behövts, som att t.ex. bidra till dyra kursböcker när jag pluggade och andra måsten när jag var fattig student. Jag hjälper tillbaka nu när de är pensionärer så det jämnar väl ut sig.:)

Helena · 5 years ago
Varför är det jobbigt att tala om klass, tycker du?

Sara · 5 years ago
Vad är arbetarklass idag? Är det yrket eller inkomsten som avgör? Det finns ju rätt många i Sverige idag som ”lever ur hand i mun” utan några som helst möjligheter att kanske ens ta familjen till badhuset(exempel från veckans podd) en gång i veckan. Det talas allt för lite om klass idag, klyftorna bara ökar i dagens Sverige. Själv är jag född arbetarklass men klassas kanske som medelklass idag. Är det jag som person som är ”klassen” eller är det hushållet?

Sara · 5 years ago
Uppvuxen på Östermalm, i en hyresrätt med föräldrar som är akademiker och i en släkt med många framgångsrika kulturarbetare. Har gått i ”rätt” skolor pga geografiskt läge men hade alltid minst pengar, kläder, resor osv jämfört med klasskompisarna. Samtidigt var mina föräldrar betydligt mer högutbildade än många föräldrar i klassen men hade valt yrken inom offentlig sektor som inte genererade så mkt inkomst i jämförelse. Vi hade lantställe i skärgården iofs även om vi nästan aldrig reste utomlands el till fjällen. Tycker att klass är svårt att definiera ibland? Vi var ju medelklass pga inkomstnivån men samtidigt umgicks vi med överklassen, fattade deras koder osv (och samtliga i min familj har nog blivit anklagade för att ha det där överklass-självförtroendet). Så det känns ändå som att min uppväxt varit helt annorlunda än mina kompisar som vuxit upp som medelklass i en småstad t ex, och vars föräldrar hade mer knegiga jobb än mina. Vi var dessutom mkt på opera, teater, konstutställningar pga dels mina släktingars yrken och dels att mina föräldrar var intresserade av kultur, spelade många instrument, sjöng osv. Så kanske intellektuell och kulturell överklass men ekonomisk medelklass?

Birgitta · 5 years ago
Vet inte vilken klasstillhörighet jag har, som ni nämner i podden vad baseras det på? Ni berör ett annat ämne som jag personligen brottas med, är utbildad läkare och således bra lön i jämförelse med stora delar av samhället. Jag är politiskt mer röd då jag tror på en välfärd och att hela samhället gynnas om det finns tillgång till utbildning, sjukvård osv för alla. Dock har jag en livsstil som många kanske skulle tippa mer blå, köper alldeles för dyra smycken, restaurangbesök m.m. Varför är det så att många ser den kombinationen som svår? Varför har jag ofta känslan att jag inte får avnjuta det jag har? Eller är det bara mina egna hjärnspöken?

linda · 5 years ago
Jag är uppvuxen på en liten ort där klasskillnaderna är stora, även om det aldrig egentligen diskuteras öppet. Min pappa växte upp i väldigt fattiga förhållanden, medan min mammas familj hade det bättre ställt och tillhörde nog medelklassen. Det skulle jag säkert också definiera min uppväxt som. Vi hade inte råd med dyra hobbyn eller utlandssemestrar, men det gick aldrig någon nöd på oss heller. Sen är det ju väldigt intressant hur klass definieras, och om det är t.ex. inkomst, förmögenhet eller utbildning som avgör. Ingendera av mina föräldrar har studerat vid högskola, själv har jag doktorsexamen. Speciellt under doktorandstudierna kunde jag nog tidvis känna mig väldigt "fel" på det där sättet som Peppe beskrev i Skåpet-avsnittet. Att det finns koder som avslöjar. Tipsar förresten om tankeväckande (nu redan ganska gammal) bok om klass i Svenskfinland: Obs! Klass, redigerad av Charlotte Sundström och Trygve Söderling.

Cecilia N · 5 years ago
Medelklass, men inget ekonomiskt överflöd under min uppväxt. Min mamma arbetade deltid och min pappa drabbades hårt av finanskrisen i början på 90-talet och blev arbetslös under en längre period. Inga utlandssemestrar eller fjällresor. Men alltid mycket mat i kylen och en bil som körde mig och min bror och våra vänner till allt. Uppvuxen i en villa som jag fick höra vara ett skrytbygge (av en klasskompis på gymnasiet), en stor 80-tals villa men absolut inget skrytbygge. Min pappa var en gör det självare så mycket gjorde han själv. Inget spar till en lägenhet. Nu har jag det ekonomiskt bättre än mina föräldrar och är kvar i medelklassen (kanske mer övre medelklass), kan spara rejält både till mig och till vår dotter, vi kan resa om vi vill, men det gör vi inte speciellt ofta (inte ens före pandemin). När jag studerade på universitetet fick jag mat i stället för pengar (annars hade jag köpt böcker och tidningar så det var en bra deal), men jag reste aldrig under studietiden. Mina farföräldrar hade det knapert de odlade äpplen och fick betalt en gång per år och den summan skulle räcka hela året, visst min farfar hade ströjobb. Det gjorde nog att min pappa aldrig snålade på presenter till oss. Jag kan minnas legoasken jag fick eller Barbie dockan. Det jag har lärt mig av att mina föräldrar inte hade något överflöd är att vara rädd om sina saker. Det gick liksom inte att köpa nytt hela tiden och fick man ett spel så var man rädd om det. Vänner som tillhörde övre medelklass, överklass var att de inte var rädda om sina saker.

hanna · 5 years ago
Har inte lyssnat på podden än men känner starkt för ämnet. Är medelklass men uppvuxen med stark klassmedvetenhet, framför allt tack vare farfars sida av släkten. De kom från klassisk arbetarklass. Farfar växte upp fattigt, vilket präglade hela hans liv och – vilket jag mer och mer insett – kommit att prägla även pappas liv och indirekt mitt och mina syskons. Man har ett annat perspektiv. Att ha pengar är aldrig en självklarhet. Det är svårt att slänga trasiga strumpor, man köper kaffet på extrapris. Man vet aldrig när pengarna tar slut. Det finns en inre ekonomisk snålhet och rädsla, som jag tänkt mycket på (och som så klart hos mig kan ha att göra med att själv i en period som yngre var riktigt fattig, då med hyfsat kulturellt kapital i bagaget, men jag tror faktiskt den har sin grund här). Nåväl. Farfar blev vuxen under folkhemmets framväxt och fick det bra, blev lokförare och kunde köpa radhus. Engagerad i arbetarrörelsen. Pappa tog bara realexamen. Att läsa vidare var det inte tal om. Jag växte upp i vad som socioekonomiskt väl klassifieras som ett lägre tjänstemannahem, båda mina föräldrar var banktjänstemän (mamma med studentexamen). Vi hade det mer knapert ekonomiskt än jag förstod då, mamma var hemma med oss barn under många år. Men vi hade det bra, bodde i villa, kunde åka på campingsemester på sommaren om än bara i Sverige. Aldrig skidresor, aldrig flyg, första utlandssemestern i högstadiet (camping förstås). Men att läsa vidare var ingen självklarhet för oss syskon. För mig blev det ändå det, eftersom jag var duktig i skolan och mina klasskompisar sökte till universitetet. Jag hade det sammanhanget. Men den fanns egentligen ingen stöttning hemifrån, pappa ifrågasatte, sätta sig i skuld för att läsa? Till ett tryggt yrke som lärare möjligen. Ingen kunde den världen. Jag tog bara studiebidraget och jobbade de första terminerna. Jag har två syskon, som båda jobbade i flera år innan de till sist började plugga, min bror på mindre högskola till högskoleingenjör, min syster var närmare 30. Jag tror inte att det är en slump. Klass är viktigt. Klass finns. Det handlar inte om pengar, det handlar om socialt och kulturellt kapital. Jag var fattig när jag hoppade runt på mina journalistvikariat som ung, men jag hade förvärvat ett kulturellt kapital (som min bror som då stod vid löpande band inte hade). Tänker också mycket om detta när jag är på "landet", där vi har en liten stuga (ärvd, mammas sida), en ort där folk i högre grad har "vanliga" arbetaryrken, ingen högre utbildning, ingen akademisk livsstil, inte "rätt" smak. Hur medveten jag är om hur det i de kretsar jag rört mig i som vuxen ses ner på dessa människor lite grann, deras världsbild, deras estetik, deras värderingar. Det handlar om klass.

Saga · 5 years ago
Jag tycker klass är så intressant, och att det också skiljer till viss del hur man ser på klass i olika länder. Mina föräldrar gick nog från mer arbetarklass till medelklass under min uppväxt, min mamma tex började studera när vi var små och hade senare en fantastisk karriär. Många av mina vänner från gymnasietiden kom från akademikerhem, kände ofta att jag inte kunde samma koder som dem. Bor i London sen 16 år, och skulle säga att jag idag är övre medelklass. Doktorerade, jobbar i läkemedelsindustri Men vad är det som avgör övre medelklass vs överklass? Är det senare bara om man är född in i en viss släkt eller med pengar? Med min inkomst räknas jag till top 1% i Storbritannien, men ser mig verkligen inte som överklass. Kan verkligen relatera till det Birgitta skriver, politiskt blir jag mer röd ju äldre jag blir, men med min inkomst och liv är väl mer blått I Storbritannien upplever jag att arbetarklass fortfarande ses mest som de som jobbar i industri och bygg. Men tex en rörmokare har ju en medelklasslön idag, så är inte arbetarklass egentligen nu tex Uber chafförer och osäkra jobb inom tex serviceindustrin?

Linda · 5 years ago
I vårt socialdemokratiska Norden är alla mer eller mindre medelklass eller arbetarklass, och man får nog blicka längre bort om man ska tala om en verklig överklass och aristokrati. Det handlar ju inte enbart om hur mycket man förtjänar just i den stunden, eller hurdan nivås bildning man har, utan även släkten inverkar, dess makt, landtillgångar, förmögenhet etc. Det kan kännas gammalmodigt, men klass fluktuerar inte särskilt mycket från en generation till en annan, utan man kan tänka att det spänner över en längre tidsperiod. Och sen är det väl så att de som är de gynnade talar överhuvudtaget inte särskilt gärna om hela saken...

Anna · 5 years ago
Jag är uppvuxen i arbetarklass, är den enda, förutom min lillebror, av mina syskon/kusiner som studerat vidare på universitet. Vilket jag verkligen inte fått cred för, snarare ses jag som utbölingen som inte vill vara med och arbeta/ta i med hårdhandskarna. Jag kände alltid när jag växte upp att jag ville något mer, jag ville inte fastna i den klassiska landsorts/kvinnofällan och flyttade hemifrån och började studera så snart möjligheten gavs. Jag är oerhört tacksam för min uppväxt för jag känner mig älskad och den var trygg. Gav mig grundvärderingar som jag uppskattar idag. Det jag saknar är att ha fått den akademiska pushen, utmaningen som jag ville ha och behövde. Idag lever jag som Expat i ett land i Mellanöstern och har landat i att där vara medelklass. Jag är oerhört tacksam över den grundtrygghet och de värderingar jag fått från min uppväxt då jag kan se att många sk expat som flyttar hit och får ett oerhört överflöd av pengar helt plötsligt kanske inte klarar av det så bra som skulle vara önskat (pengar =betydelsefull och bör få mer förmåner and andra ex). Men, med det sagt, det jag kan sakna mest med att vara arbetarklass ursprungligen är det kulturella och att ha blivit utmanad kunskapsmässigt.

Isabelle · 5 years ago
Sverige är ett av de länder bland OECD som har minst skillnad mellan låga och höga löner (utjämnas med skatter) googlade jag precis. Störst lönespridning i OECD länder är det tydligen i Chile. Finland har tydligen aningen större lönespridning men typ samma som Sverige. Men visst finns ju kanske mer ärvda pengar i Sverige som var en stormakt för flera sekler sedan. Alltid väldigt komplicerat att jämföra inkomst i olika länder. Det kan vara att olika samhällsgrupper gynnas i olika samhällen. Kärnfamiljen eller studenter eller pensionärer. I Frankrike betalar familjer ganska lite skatt eftersom de försörjer sina barn, men det finns inga barnbidrag här, och skolmaten är bara gratis för de som behöver. Adeln blev ju halshuggen här och man pratar om kaviarvänstern eftersom det finns höga löner bland statliga tjänstemän och fina statliga utbildningar... England är ju extremt med privatskolor som kostar 100 000 kr per termin. Klass kan ju vara mycket olika saker. Ursprung, dialekt, kläder, adress, utbildning, inkomst, grupptillhörighet, hobbies.

s · 5 years ago
vad är då typiskt för överklassen i Finland och Sverige? det är kanske bara ett fåtal personer som kan svara på det egentligen