Ekonomi i parförhållandet

2 months ago

Ekonomi i parförhållandet

Jag fick en fråga om att skriva om ekonomin i parförhållanden. Både privat och i Friday Lab tjatar jag om att det är viktigt att prata om pengar, se över sina pengar och jämföra löner och arvoden. Häromveckan kände jag ändå en viss skam när jag redogjorde för exakt hur mycket Magnus och jag dragit in på sistone. Det var inga fantasisummor, men helt okej faktiskt. Intressant ändå den där känslan av att prata om något väldigt intimt när man pratar om sina pengar.

Generellt tjänar män mer än kvinnor, traditionellt manliga yrken ger högre löner och när ett yrke (t.ex. lärare) går från att vara manligt till kvinnligt stannar löneutveckligen upp. Kvinnor tar fortfarande ut mer föräldraledighet, vabbar mer och jobbar oftare deltid. Många män har lättare att göra karriär just för att det finns en kvinna som sköter markservicen. Nu är jag ingen expert på skilsmässor, men i USA verkar det vara självklarare än i Norden att den som dragit in stålarna också försörjer som skött hushållet efter en separation.

Hur gör vi då? Vi delar allt. Äger allt tillsammans och har ett gemensamt AB och ett gemensamt brukskonto. Vi sparar lika mycket till oss själva och till barnen. Ibland tjänar vi ungefär lika mycket, under andra perioder tjänar den ena mer än den andra. Men det har inte så stor betydelse eftersom pengarna ändå går till familjen. Vi har också en underförstådd överenskommelse om att unna den andra allt den vill ha. Vill Maggan ha en guldring ska han få det. Vill jag göra lyxhelg med hästar och kompisar ska jag göra det. Om det finns pengar i kassan det vill säga. Det fanns det inte under våra första år i LA, men nu går det lite bättre.

Det här låter ju otroligt rosigt och härligt och vi har faktiskt aldrig bråkat om pengar. Jag fattar att det kanske kommer en dag när vi gör det, när vi kanske slutat älska varandra och vill skilja oss. Men då har vi i alla fall levt så ekonomiskt jämställt som det bara går fram tills nu.

Usch vad äckligt präktigt det där lät, men jag är glad över att vi har samma inställning till pengar (okej, Maggan är lite mer slösaktig och extravagant än jag). Respekt för den andras tid och arbete gör det lättare. OBS detta är absolut ingen mall. Det finns en massa bra system. Några kompisar betalar in en viss procent av sina löner till ett gemensamt brukskonto. Andra har helt åtskilda ekonomier. I familjer där bara den ena jobbar betalar den andra både pension och en månadslön åt den andra.

Hur gör ni? Pratar ni om pengar?

Carin · 2 months ago
Vi är extremt pragmatiska. Har en slags grundläggande uppdelning på ett ungefär på vad vi båda betalar för. Men sen har det alltid varit så att den som har mer pengar betalar mer. Jag hade en skaplig chefslön i många år medan maken fick in mindre och då betalade jag mer. Och omvänt andra perioder. Men jag vet att många par aldrig i livet skulle kunna ha det såhär, utan har stenkoll på rättvisan. Själv skulle jag för min del aldrig orka ha det så

Peppe Öhman · 2 months ago
Jag tror att vi är som ni. den som tjänar lite mer betalar lite mer.

Nina · 2 months ago
Vi betalar en viss procent av inkomsten till ett gemensamt konto, så den som tjänar mer betalar mer (gemensamma kontot går tilll utgifter för mat&boende&saker och ting som barnet behöver) . Sen gör man vad man vill med det som blir kvar på ens eget konto. Vi har lite olika inställning till pengar (jag är mer sparsam - han mer sorglös i sin hantering av pengar) så det här systemet har nog besparat oss en hel del gräl.

Peppe Öhman · 2 months ago
Mycket smart! Minns att jag imponerades stort av det här systemet när jag första gången hörde talas om det. (Magnus är också lite mer, eh sorglös, i sin hantering av pengar)

Mia · 2 months ago
Jag tänker ofta på hur skönt det är att vi båda två har motsvarande lön (varken särskilt låg eller särskilt hög), samma yrke med motsvarande anställningar (ingen karriärstege att tala om) och ungefär samma inställning till pengar (varken supersnåla eller superslösiga). På det sättet får vi väldigt mycket gratis när det gäller vardagsjämställdhet jämfört med om vi hade haft väldigt olika situation ekonomiskt sätt! Våra arbetsliv är lika viktiga och ställer liknande krav på oss, så det blir aldrig en orsak till att prioritera den enas. Vi tänker också att allt vi äger är gemensamt, så spelar ingen roll vems konto det är på. Det enda tillfället vi bråkar om pengar är kanske när jag är frustrerad över att vi inte sparar/investerar smartare - eftersom vi båda två tycker att sånt är väldigt tråkigt. Hade varit lite praktiskt med en man som tycker det är kul med investeringar när jag själv tycker det är ointressant, men tyvärr tycker han det är om möjligt ännu tråkigare...

Peppe Öhman · 2 months ago
Ja verkligen. En så skön situation. Tycker att du verkar så rimlig i ditt resonemang dessutom.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.