Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /home/thewaywe/thewayweplay/wordpress/wp-content/themes/thewayweplay/functions.php on line 124
Vad jag jobbat med | February 16, 2021 | The Way We Play

Vad jag jobbat med

1 year ago

Vad jag jobbat med

Jag fick en så bra fråga igår:

Vad fint att du känner dig stolt! Du nämnde att du inte alltid varit det, vilket gjorde mig nyfiken. Kunde du inte berätta mer om din yrkesbana? Dels hur du tagit dig från punkt A till punkt B, men även vilka dina vägledande principer varit under resan. Hur började allt? Hur fortsatte det? Själv studerar jag fortfarande, men känner mig lockad av journalistyrket. Om jag ska vara ärlig så skrämmer arbetslivet mig. Tips för nybörjare uppskattas därför STORT. Kram, tack för allt du gör!

Ingen orsak att känna sig stressad! Arbetslivet är jätteroligt och blir det tråkigt kan man alltid byta. Häromdagen pratade Magnus och att det borde finnas en lag som tvingade folk byta jobb när de var kring 35. Ha minst två helt olika karriärer i livet. Jag tror nämligen att det mesta man gör och är något man kan ha nytta av i sitt arbete. Ett tips är att våga fråga både om hur det är att jobba på olika platser och om hur man får ett sånt jobb. Och när du går på arbetsintervju prata inte om varför jobbet skulle vara bra för dig, förklara varför du skulle vara perfekt för jobbet (men det visste du garanterat redan).

Jag har haft ganska många olika jobb. Under och efter gymnasiet jobbade jag med att sälja kaffe, alltså både på café och nyrostat kaffe i en supermarket (inte så stolt över det pga av att jag var omotiverad och därför inte gjorde ett så bra jobb) och som simlärare för barn (var motiverad för jag tyckte det var kul och att timlönen var jättebra).

När jag började plugga jobbade jag som vikarie i olika lågstadieskolor. Det var både kul och inte kul. Bäst var det när läraren jag vikarierade förberett lektionen, värst när jag inte hade någon aning om vad jag skulle göra. Osäker på hur bra jag var på det. Läraryrket är så jäkla svårt och utmanande. Stort kudos till alla kreativa, kunniga, motiverade och empatiska lärare!

Efter mitt andra år på universitetet fick jag sommarpraktik på Utrikesministeriets Kommunikations- och kulturavdelning. Det ledde till att jag sex månader senare fick jobb på Kommunikationsavdelningen (samma chef, bra chef. Vi är fortfarande vänner) på Sekretariatet för Finlands Eu-ordförandeskap. Otroligt kul jobb! Fick träffa en mass stadsöverhuvuden och resa runt i hela Finland. Bada rökbastu i Uleåborg och hänga vid forsen i Tammerfors. Jag var ung och inte så smart, men det gick tydligen ändå.

Sedan gjorde jag ett Erasmusutbyte i Nederländerna och jobbad som forskningsassistent vid University of Twente. Just det var inte så inspirerande. Översatte mest texter. Kom hem. Fick jobb på Finlands ambassad i Buenos Aires. Flyttade dit. Insåg att det inte är det minsta glamouröst och spännande att jobba på en ambassad. Åkte hem till Helsingfors, fick jobb som medarbetare för en riksdagsledamot. Älskade det jobbet! Var stolt över att få jobba på Finlands riksdag. Tyckte så mycket om min riksdagsledamot. Det kändes som om jag befann mig på den viktigaste platsen i hela världen. Fick många vänner jag har än idag. Tog min magisterexamen i statsvetenskap.

När jag fått tillräckligt av riksdagen fick jag jobb på en ekonomisk nyhetsbyrå. Jobbade på kommunikationsavdelningen och min uppgift var att ta emot och ordna program för utländska journalister som besökte Finland. Efter att ha jobbat på svenska, engelska och spanska så många år var min finska ganska knagglig och det var jag inte alls stolt över. Sökte och fick jobb som chefredaktör på tidningen Papper. Gjorde det i knappt fem år. trivdes jättebra och var stolt över det.

Papper lades ner och jag flyttades till Hufvudstadsbladet som reporter. Tyckte det var jobbigt att en nyhetschef skulle bestämma vad jag skulle skriva om och pitchade in ett fredagsuppslag som jag var ansvarig över. Gjorde det i ungefär ett år. Jag var väl halvbra. Tyckte inte det var så inspirerande. Sökte ett stipendium för att göra en master vid USC i LA. Fick det och nu är vi här. Eller åtta år senare är vi fortfarande här.

Nuförtiden skriver jag böcker, jobbar som journalist, driver Friday Lab, gör fyra-fem poddar och bloggar. Nu skrev jag det här inlägget så fort att jag antagligen glömde bort någon fas i arbetslivet, men ungefär så här ser det ut.

Vad har ni jobbat med?

Ulrika · 1 year ago
så mycket saker och erfarenheter man kan samla på sig! jag har ju mest jobbat som läkare, men på olika ställen vilket innebär väldigt varierande dagar och arbetsuppgifter. har jobbat på vårdcentral, kirurgavdelning, internmedicinsk avdelning, akuten och psykiatrin. (man rör sig på väldigt många olika kliniker i början.) Dessutom hade jag under utbildningen många kortare praktikplaceringar på olika ställen så har ju varit på barnklinik och hematologavdelning och gyn osv osv också. Nu specialiserar jag mig ju i psykiatri och det innebär också varierande uppgifter över tid, utöver min huvudplacering på psykiatrin har jag varit på barn- och ungdompsykiatrin och ska vara på geriatrik och även se hur man jobbar med demensutredningar. förutom den medicinska kunskapen så lär man sig otroligt mkt om arbetsplatser av att flytta mellan så många olika ställen. man hör och ser så mycket och får ett öga för vissa stämningar och strukturer.

Peppe Öhman · 1 year ago
ja, men verkligen. Olika kolleger och platser och uppgifter kan vara som olika världar trots att det är samma bransch. Så imponerad av att du är så ung och så smart och har en så lång karriär bakom dig.

Emma · 1 year ago
Jag har noterat på mitt nuvarande jobb att personer som bara har pluggat-börjat jobba utan att ha varit i ett annat arbetsliv är mer .. (hur ska jag uttrycka mig snällt) stagnerade i sitt sätt att tänka? De som testat på lite mer är i regel mer lösningsfokuserade och förstår världen bättre. Men sen kanske det går hand i hand. Nåväl. Jag har jobbat inom förskola, skola, jag har säsongat utomlands på stor resebyrå, varit aupair, gjort en sväng på restaurang. Restaurang var så hemskt att jag drömde om att bryta benet på vägen till jobbet så jag skulle slippa.

Maja · 1 year ago
Mitt första jobb under högstadiet var på Idre Fjäll (uppväxt i Idre) med att städa stugor några helger under vinter, inte direkt kul men lite klirr i kassan. Sen jobbade jag med barnpassning på ett gym i Falun under gymnasiet, hatade det och gjorde det enbart för att få gratis gymkort. Under gymnasiet och högskolan jobbade jag på ett cafe, de tyckte jag var roligt, och man fick godsaker med sig hem, stor bonus. Medan jag utbildade mig till sjuksköterska jobbade jag under somrarna på en vårdcentral som undersköterska, det var nervöst men roligt och lärorikt. Sen 10 år tillbaka har jag jobbat som sjuksköterska på olika avdelningar, fräst inom hjärtsjukvården. Kanske inte älskar yrket eller jobbet (för att faktiskt va helt ärlig, känner att många ska liksom alltid säga att dom ÄLSKAR sina jobb, vad de nu än kan va för jobb och de får mig att känna mig lite obekväm haha), men är stolt över det och tacksam för möjligheterna jag fått pga det (inte rädd över att va arbetslös, kunnat säga upp mig för att resa runt jorden, sa upp mig bara för att kunna åka med en kompis 2 veckor till Italien faktiskt haha, flytta runt utan problem, och att känna att man bidrar till något bra i samhället och för den enskilda människan) och de vänner för livet jag fått av det. Har ett par år kvar till 35 så de kanske är dags för ett nytt yrke som du skriver.

Helena · 1 year ago
Hej, måste bara fråga dig som är uppvuxen i Idre och har gått i skola där och jobbat på anläggningen om du kände Charlotta Balogh Danielsson?

Peppe Öhman · 1 year ago
Jag är grymt imponerad av dina jobb. Och du bidrar sannerligen rent konkret till ett bättre och tryggare samhälle.

Kristina Snyder · 1 year ago
Så intressant att läsa om din bana, wow. Vi borde alla skriva ned vår jobbhistoria för att stärka stoltheten! Xx

Peppe Öhman · 1 year ago
Håller med! Man glömmer fort, eller tänker sällan på hur långt man kommit. xx

Linda · 1 year ago
Har jobbat sedan jag var 13 (tror egentligen inte man fick det innan man fyllde 15, men det var på min pappas kontor så det gjordes undantag), efter skolan några dagar i veckan och ibland helger. Gjorde diverse enkla jobb som att städa och kopiera. Nu låter mina föräldrar som några som tvingade sin 13-åring att jobba men så var det verkligen inte. Jag ville jobba. Jobbade för att ha råd med mer saker än vad månadspengen tillät, haha. Jobbade under universitetsstudierna extra på bl.a. äldreboende, med att tillverka lås, med att städa, på hem för personer med intellektuell funktionsnedsättning (tror jag är rätt ord), och på plåtverkstad, plus senare under studierna som det jag utbildade mig till. Därefter doktorerade jag, och sedan fick jag jobb på myndighet. Så en radda mer fysiska extrajobb när jag pluggade, sedan forskning och nu kontorsjobb.

Peppe Öhman · 1 year ago
Å målmedveten! Få börjar jobba vid 13. Jag är imponerad.

josefin · 1 year ago
Jag har jobbat dom arkitekt de senaste 12-13 åren. Varit på mellanlitet kontor, till litet, stort och tillbaka till litet. Ritat villor, hotell, radhus, kontor, formgivit mattor, bord, badrumskommoder osv. Nu efter 6 år på samma ställe har jag fastnat och ser mig efter antingen vidareutbildning eller nytt jobb, men vill/måste byta bransch på något sätt... dessförinnan har jag jobbat på min mammas förskola, butiksjobb och gatukök bla.. Så stort steg och lite knöligt att byta karriär mitt i småbarnsåren..det är så många andra än en själv som ska va med på tåget...

Peppe Öhman · 1 year ago
Åh vad spännande! Du kan väl höra av dig och berätta hur det går med det eventuella branschbytet!

Anna · 1 year ago
Jag har jobbat som skidlärare, barnflicka, restaurang, i butik, hyrt ut kanoter, på ett lab för spannmål, städat, telefonintervju, fritidspedagog, idrottslärare och nu jobbar jag som rektor. Glömde säkert något jobb! Alla arbetsplatser har gett mig erfarenheter från olika branscher som jag har nytta av i mitt nuvarande jobb som rektor. Jag gillar att utmana mig så nästa yrke kanske blir något helt annat. Tycker jättemycket om din blogg och har följt dig sen tiden på Papper tror jag. Kommer inte ihåg hur jag hittade din blogg men jag har alltid hängt här och aldrig kommenterat. Passar på att tacka för superhärlig underhållning

Peppe Öhman · 1 year ago
Jag blev på så gott humör av att du hängt här så länge och nu också kommentareade!

Marie · 1 year ago
Roligt inlägg! Jag kände att jag blev lite stolt över mig själv när jag tänkte tillbaka på alla olika jobb som jag har haft. Började också tidigt, på högstadiet, för att jag ville ha mer pengar än vad mina föräldrar kunde ge mig. Barnvakt en kväll i veckan, grovstädning på byggarbetsplats, flippade burgare, städade på vårt lilla lokala bibliotek... Under gymnasiet jobbade jag extra som kassörska, brevbärare och demonstrerade godis (hej lilla vän som fick stå utklädd i full påskhare-dräkt och bjuda barn på godis). Ett år som au pair i USA, och under universitetstiden fortsatte jag som kassörska och brevbärare samt jobbade även som lärarvikarie och korrekturläsare åt ett bokförlag. Sedan följde en "riktig" yrkeskarriär som frilansande journalist, nyhetsreporter, lokalredaktör, nyhetschef, kommunikationschef, kommunikationsstrateg och nu kommunikationsspecialist. Känner också att jag står vid ett vägskäl, på jobbet vill de att jag ska följa "chefsspåret" och ta på mig ytterligare personalansvar medan jag själv lutar mer åt specialistrollen. Eller så byter jag bana helt och hållet... :-)

Peppe Öhman · 1 year ago
Så roligt att läsa om din karriär! Från påskhare till kommunikationsspecialist.

Marie · 1 year ago
Tillägg till min kommentar ovan: Jag är född på 70-talet och förmodligen var det lättare förut att hitta extrajobb? Tror inte att dagens ungdomar har lika stora möjligheter att testa på olika yrken vilket så klart är tråkigt ur flera aspekter.

Marie · 1 year ago
Jag började jobba för 10 kr i timmen när jag var 13. Då städade jag åt en av min pappas varuleverantörer. När jag blev 15 började jag jobba extra i pappas butik, vilket jag gjorde tills jag tog studenten. Som enda barn så var jag tydlig i dialogen om att jag INTE skulle ta över företaget, vilket faktiskt gjorde pappa stolt då jag ville satsa på en utbildning. Han gjorde ju inte det själv utan tog över efter sin pappa. Det blev 4,5 civilingenjörsutbildning inom byggsektorn för egen del. Jag ville kunna se resultaten av det jag gjort och då kändes det naturligt. Under tiden på KTH så var praktik på somrarna obligatoriskt (är ej det längre) och jag jobbade som utsättare på bygge i två år och sedan som trafikplanerare på en kommun en sommar. Väl ute i yrkeslivet så har jag följt samma bana, men den har tagit mig till olika platser i Sverige och världen (fast med Sverige som bas). Så när man åker genom en tunnel någonstans i Sverige eller åker tunnelbana i New Dehli så kan det vara jag som haft ett finger med i spelet :-) . Jag har valt att tacka ja när jag fått chansen oavsett vad det rört sig om och fått vara med att utveckla mig själv, men också min arbetsgivare. Jag har utbildat personal där jag jobbar idag och jag har testat ett flertal chefstjänster varvat med specialistuppdrag. Idag chef för ca 200 personer som älskar att hålla på med infrastruktur och stadsutveckling

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.