På onsdagar rider jag lektion i Agoura Hills. Mycket trevligt att ha en ridlärare som korrigerar små (och stora) fel i min ridning. Det tar cirka 45 minuter för mig att köra till det här stallet och jag brukar lyssna på podd och/eller ringa mamma och pappa på vägen ut. De senaste veckorna har jag frågat mina föräldrar om hurdan jag var som barn. Mamma sa att jag var mycket bestämd och pappa sa att jag ville vara i stan hela tiden. Trivdes där det fanns människor, ljud och ljus. Och att jag var mycket bestämd. Kan rekommendera att prata med de personer som hängde med en när man var barn.
När jag kom hem igen hade jag några möten, svarade på mail och slängde in en tvätt. Sedan åkte vi för att veckohandla. Om jag ska vara ärlig har jag aldrig varit mycket för veckohandlande. Medan vi ännu bodde i Helsingfors låg det en affär rakt över gatan från oss. Den var alltid öppen och det var bara några steg längre att gå dit jämfört med att ta sig till köket. Länge satt vanan inne att handla varje dag kvar i oss, men sedan covid veckohandlar vi och motvilligt måste jag erkänna att jag gillar det.
Efteråt åkte vi till ett av hotellen (Shutters) på stranden och åt en sen lunch/tidig middag. Det var lite kyligt i luften, men Majlis gick fram till en av servitörerna och frågade om de kunde låna oss filtar. De kunde de. Jag har inte många principer i fostran av barn. Mest att de är respektfulla mot människor och djur. Säger tack och förlåt och läser böcker. Och så uppmuntrar jag dem att våga fråga. Tror man kommer ganska långt i livet med ett sådant skill set.
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.