Förra veckan skrev jag en krönika om BLM i Hufvudstadsbladet och en god vän påpekade efteråt en mycket bra sak: Att det i mina egna flöden mest syns vita fejs. När jag insåg det skämdes jag eftersom det stämmer. Det man ser här på bloggen är vita människor.
Jag försökte rannsaka mig själv och kom fram till att jag inte umgås med speciellt många alls under dessa dagar av pandemi, men kanske främst att allt som händer i livet inte dokumenteras på sociala medier. Den person jag träffar oftast utanför familjen är Tamara, som identifierar sig som svart. Hon vill helst inte att synas på bild eftersom vi när vi ses är osminkade och klädda i smutsiga ridkläder. En annan av mina närmaste vänner här i LA, Sandra, är också mörkhyad, men eftersom hon är väldigt privat på sociala medier lägger jag inte ut bilder på henne i mina kanaler. De jag publicerar foton på är folk som själva är aktiva på Instagram och/eller har bloggar.
MEN det sagt inser jag ju att det är lite konstigt att jag skriver om hur viktigt det är att alla ska få synas och bli representerade och sedan ger en bild av mig själv där jag uteslutande umgås med vita personer. Jaja, fick mig en funderare där.
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Elisabeth · 4 years ago
Bra att få sig en funderare, det behöver vi alla. Jag fick en idé, men det kanske får andra negativa konsekvenser som jag inte tänkt på. Jag är scout, och där vill vi gärna visa upp vår verksamhet i sociala medier, men eftersom inte alla familjer har gett tillstånd till fotopublicering blir det knepigt. En lösning är att fotografera delar av personen, ofta till exempel händer och armar som gör något, tex gör upp eld, eller att fotografera ett huvud bakifrån så att personen inte är identifierbar. Speciellt nu i coronatider handlar mycket om att fotografera och visa upp uppgifter man gjort hemma, i anslutning till de digitala mötena vissa grupper kör. Det kanske kan vara en lösning för din (och andras) del också, för att dels kunna använda foton kopplat till de du skriver om och också visa en naturlig mångfald (klumpigt uttryckt, men jag hoppas det är begripligt).
Peppe Öhman · 4 years ago
Det var ju en mycket enkel och jättebra strategi. Tack!
Lo · 4 years ago
Vad fint att du tar upp detta för jag har faktiskt funderat på om alla du umgås med är vita, har bmi <22 och kan klä sig lite så där "effortlessy" snyggt i återbrukade märkeskläder. Men i självrannsakan inser jag också att i princip alla mina vänner är någon slags kopior av mig själv/min man. I vart fall för någon som bara ser det utifrån.
Peppe Öhman · 4 years ago
Men precis. Jag försöker att hålla ett öga på mig själv ibland, men som du säger drar man sig tydligen till folk som liknar en själv.
Sofia · 4 years ago
Hej! Intressant iakttagelse som säkert stämmer. Det som jag dock kan irritera mig lite på är att mörkhyade eller färgade vänner och bekanta ibland blir mer som "troféer" eller viktiga att "visa upp", just för att vi i den välbeställda medelklassen (inkluderar mig själv) ska kunna visa på att vi minsann är inkluderande och har vänner i alla färgskalor och samhällsklasser men så ser det ju faktiskt inte alltid ut, tyvärr. Det är absolut bra att fundera på och kanske försöka förändra men det blir lite krystat om vi liksom ska checka av att vi har mer mångfald i vår omgivning än vad vi faktiskt har. Nu kan det hända att du har många fler olika typer av vänner än jag men jag upplever iaf i min vardag i ett segregerat Sthlm att vissa liksom "stoltserar" med att de minsann har en mångfald av vänner.. och det känns lite dumt och "exotifierande" av icke etniska svenskar.
Peppe Öhman · 4 years ago
exakt den tankegången gick hos mig också. Att jag inte kan börja lägga ut bilder på vänner i olika färger för att visa att jag är WOKE. Mitt umgänge här har enormt mycket mer mångfald än hemma i Helsingfors och Stockholm, men det blir ju konstigt om jag tar bilder av dem varje gång jag umgås med någon som inte är kritvit. ELLER! Nu är ju mitt flöde så vitt.
Jagjgajag · 4 years ago
Men herregud, det missas det handlar mest om olika kultur vilket absolut inkluderar utbildning och hur man är uppväxt och hur man lever. Ja såklart att man kan mötas på olika plan, men det är en bluff att säga att bakgrunden inte spelar roll. Mera än etnicitet. Jag bor nu i en småstad och verkligen saknar lite de neurotiska mammorna på söder, de som jobbar som konsulter, tränar, nojar och renoverar kök och retar sig på att söder genitrifieras ( fastän ingen vill annat än umgås med likar). Jaja jag raljerar här. Hudfärg har ju absolut betydelse i världen, jag verkligen inser det. Men det som har betydelse är väl att viss etnicitet är förknippat med lägre klass.
Peppe Öhman · 4 years ago
Verkligen! Håller med dig om allt, men skrev jag nåt som insinuerade att jag inte tror att klass spelar roll?
Emma · 4 years ago
Jag har bara vita kompisar. Uppväxt på Åland där jag inte såg en mörkhyad person någonsin och sen högskola och jobb där det inte har varit så stor mångfald. Känns konstigt att medvetet förändra? Eller hur ska man tänka.
Peppe Öhman · 4 years ago
Det är ju konstigt att ragga upp mörkhyade kompisar bara för att. Men eftersom vi som är vita automatiskt åtnjuter stora privilegier kan man ju läsa böcker av annat än vita författare och uppleva andra verkligheter på så sätt.