Det mänskliga är det intressantaste

Att komma tillbaka till USA var verkligen som att slungas in i ett nyhetsflöde som aldrig slutar slänga ut breaking news. Under vår månad i Norden lyssnade jag på de vanliga nyhetspoddarna, men det fysiska avståndet gjorde ändå att jag inte var lika engagerad som här hemma. Igår spelade Maggan och jag in en podd när vi talade om stormandet av kongressen (jag lade förresten till podden i nyhetsbrevet på Substack, så för er som hatar PayPal och hellre betalar via Stripe är det nu möjligt). Det är alltid utmanande att analysera om händelser som pågår medan man pratar, men tycker att det vi sa fortfarande håller.

Jag försöker balansera mellan att vara ödmjuk och försiktig i mina analyser och kommentarer, men samtidigt också våga lita på min kompetens. Tycker att det är oftast är mycket svårare att våga vara säker på sin sak än att tveka. Tänker att alla vet så mycket mer än jag och att jag kanske fått allt om bakfoten. En spännande grej med att bli vuxen är att man (okej, jag) långsamt inser att alla innerst inne är tonåringar som gör sitt bästa för att verka smarta och mogna. Vissa är såklart väldigt pålästa och kunniga, men det är kanske jag också. Åtminstone oftast. Jag brukar försöka påminna mig själv om det när jag ska göra en rapport för Yle eller Svt eller Vad Vi Vet eller annan nyhetsmedia.

Och ibland har man fel och då är det bara att korrigera. Det är inte hela världen. Jag talade om det med en god vän idag. Om hur världen är så mycket mer intressant när folk (okej, den här diskussionen handlade om poddar och bloggar) vågar testa tankar och analyser. Att allt inte ska vara så jäkla snyggt inpackat i brasklappar och säljbart content. Det som gör folk intressanta är ju skavankerna.