Den här veckan har inte bara handlat om att bråka om lika arvoden för samma jobb. Jag har också ridit en hel del och hjälpt min kompis Elliot få fler bilder till sin modellportfolio. Elliot har Downs syndrom och kunde nyligen skriva på ett prestigefyllt modellkontrakt. Visst gör det en på gott humör? Elliots mamma råkar dessutom vara min goda vän Anna-Maria som också är en otroligt duktig fotograf (hon brukar bland annat ta mina författarporträtt). I onsdags åkte vi upp till Topanga och styrde upp en photo shoot. Jag var hästassistent.
Ni vet hur det ibland känns som om världen är unken och ingenting förändras. Så är det inte, allt fler sorters människor får synas i offentligheten och det tycker jag är så otroligt fint. Nu menar jag inte bara kvinnor, utan också POC, folk med funktionsvariationer, transpersoner osv. Sånt händer såklart inte av sig självt, bakom det finns det människor som kämpar, ifrågasätter, är besvärliga och vägrar ge upp.
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
A · 6 years ago
Fint att läsa det här inlägget just ikväll. Fick en riktig bajsmacka av antik syn på jämställdhet och mångfald på jobbet i fredags och har ägnat hela helgen åt att varva ner från frustrationen... bara för att varva upp imorgon igen. Men på nåt sätt orkar man fortsätta. Finner både styrka och ro i andningshål såsom din blogg.
Peppe Öhman · 6 years ago
Jag beklagar verkligen. Och kan verkligen relatera. Fy fasiken vad allt känns mörkt ibland. Men som du säger finns det alltid glimtar av ljus och de blir allt starkare. kram
Viktoria · 6 years ago
Så häftigt! Jag blir så nyfiken på Elliott, har han något offentligt konto att följa?
Peppe Öhman · 6 years ago
Ja! Det heter Elliotz. Han blir jätteglad om du följer!
Viktoria · 6 years ago
Nu följer jag Elliot! Vilken häftig kille!
Peppe Öhman · 6 years ago
Håller med!