Jag kom just in från en liten springtur och mår så bra! Tänk att en så liten grej som att bli svettig och andfådd kan göra människan så gott. Ni vet det här, men jag mäter aldrig hur långt eller fort jag springer. Jag springer bara.
Det goda humöret kom som en skön kontrast till en monumental irritation jag känt på sistone. Jag tror att den delvis grundar sig i besvikelsen att vi nog inte kommer att flytta in i en större lägenhet i huset. Hyresvärden har höjt hyran med 1000 dollar och det skulle blir 1500 dollar mer i månaden än vad vi betalar nu. Finns så många roliga saker man kan göra med de pengarna. Jaja, ska låta besvikelsen skölja över mig nu och känna springendorfinerna i kroppen.
En annan sak som slog mig är hur kul det är att fråga min mamma och pappa (skilda sedan trettio år) hur det var när de växte upp och var unga. Så intressant att höra. Och de tycker att det är roligt att berätta. Jag ångrar att jag inte intervjuade min mormor mer om hennes uppväxt medan hon ännu levde. Gör det ni som kan! (hej, jag bor jättelångt från mina föräldrar och tänker extra mycket på den nu är vi inte åker hem i sommar).
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Filippa · 6 years ago
1: klänningen = underbar. 2: har försökt få "intervjuer" ur mina föräldrar sen min farmor dog när jag var 16 (just för att jag vill få veta allt innan det är för sent), men de svarar alltid att de "inte minns". Några tips?
Peppe Öhman · 6 years ago
TACK <3 Just det, vi har ju pratat om det här. Jag vet inte, kanske be dem berätta om känslor snarare än specifika händelser? Hur kändes det att gifta sig, få barn, träffas? kram
Matilda · 6 years ago
Jag har pratat mycket med min mormor om hur ddt var när hon växte upp. Hon växte upp i och runt stockholm. Hennes mamma skilde sig tidigt eftersom mannen var otrogen och mormor växte upp med bara sin mamma tills hon gifte om sig (med en man som inte var så snäll alla gånger). Mormor hängde därflr ofta hos sin mormor och morfar som bodde mitt inne i stan. Hon tog alltid med sig tvätten dit eftersom det var enklare att tvätta där, dom tvättade på gården och gick fem trappor upp för att hänha på tork, sen bar dom ner allt igen för att mangla i en stor stenmangel occh bar upp allt till fjärde våningen där mormorn ocj morfarn bodde. Eller tog med tvätten hem igen.
Peppe Öhman · 6 years ago
Otroligt fint att du har den informationen om din mormor. Tänk att ha en levande historia. (Jag märker att jag med tiden också blir allt mer nyfiken på hur Helsingfors såg ut när mina föräldrar växte upp).
MC · 6 years ago
Jesus vad dyrt. Så galet att vi fick mer för vår trea på Kungsholmen än vad vårt hus kostade där vi bor nu, vågar inte ens gissa på kostaderna i era trakter. Galet galet. Min mans mormor pratar jag med två gånger i veckan, så mysigt att höra om hur de hade det som växte upp på en lanthandel. Min egen morfar saknar jag! Han växte upp fattigt som attan i New Mexico (7 syskon i ett sovrum), ljög om sin ålder för att få komma med i armen för att på så vis få viss utbildning. Efter det jobbade han som vaktmästare och i lön fick han istället delta på kurser på universitetet. Och ingenjör blev han! Tänker på honom ibland som fångade snappers efter skolan för att ha något att äta, när jag själv tycker det är jobbigt att köra till Ica.
Peppe Öhman · 6 years ago
SÅ fint att du talar med din mans mormor! Och vilken otrolig historia din morfar hade. Som en hel roman.
Maria · 6 years ago
Ja, gör det medan tid är. Jag har inga föräldrar, far- eller morföräldrar kvar att fråga något alls av. Inte om deras barndom, men inte heller om min.
Peppe Öhman · 6 years ago
Beklagar <3 Min mamma fick en stroke för sju år sedan och hon är okej, men inte tillräckligt okej för att prata om sin barn- och ungdom och jag känner en så stark nyfikenhet. (tänker att internet är evigt och mina barn iaf har bloggen och podden)