Feminism på tiktok

3 weeks ago

Feminism på TikTok

Nu ser ju alla våra TikTok-flöden annorlunda ut, men ni har kanske också snubblat över den där olika kvinnor låtsas att de är sina män/sambos. De ska precis slänga in en smutsig strumpa i tvättkorgen, men väljer att lämna den på golvet bredvid. Stänker vatten på badrumsspegeln, lämnar ölburkar på golvet, ska mäta upp kaffe i köket och spiller utan att torka diskbänken osv osv. Och det roliga är att så många känner igen sig. Och haha, tänk om kvinnor uppförde sig som män?! Sjukt va?

Samtidigt är det så fruktansvärt sorgligt att män generellt bryr sig lite om hur det gemensamma hemmet ser ut. Eller i alla fall hur stökigt det är. Och deras lösning är alltid: “Men sänk dina krav på ett välstädat hem och låt bli att plocka upp efter mig då!” istället för “Sorry, från och med nu ska jag plocka upp efter mig.” TikTok blir en påminnelse om vem som fortfarande sköter det oavlönade hushållsarbetet.

Ni behöver inte kommentera om er första tanke är a) inte alla män b) vi lever extremt jämställt och det är min man som plockar upp efter mig. Av nån konstig anledning är det högstatus att leva jämställt (så pass att kvinnor väljer att inte se när de utsetts för förtryck, det är lättare att säga att man aldrig upplevt det och njuta av att inte vara ett offer. Och undantag finns givetvis alltid).

Äsch, jag vet inte varför jag skrev det sista stycket. Får ytterst sällan såna kommentarer. 

Just det, jag köpte ett nytt överkast till sängen. Är stormförtjust i det.

Sara · 3 weeks ago
Jag som tycker att jag lever med en väldigt jämställd man som nog tar mer ansvar för barnen och mycket annat i hushållet än vad jag gör kan ändå känna igen mig i just den där kommentaren ”du måste minska dina krav på hur hemmet ska se ut”. Den som gör att jag tydligen måste acceptera smulor på köksbänken och högar med papper och tidningar överallt. Ibland drömmer jag om att separera bara för att kunna få ett välstädat hem igen. För statusen på mitt hem påverkar mig så mycket. Jag blir stressad av stök och jag vägrar bjuda hem vänner när det ser ut som det gör. Det är en sak att städa efter mig själv och barnen men just att gå och plocka upp efter en annan vuxen människa. Det känns inte okej.

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Mig påverkar det också jättemycket vilket leder till att jag ständigt bär på något när jag rör mig i vårt hem. Leksaker till batnrummet, sockor till tvättkorgen. glas till diskmaskinen som en evighetsmaskin.

Hanna · 3 weeks ago
Finaste överkast jag sett. Samt blir galen. Och är så trött på att jag inte orkar skriva om sånt här ens för det skulle alltid höra av sig nån präktig självgod jävel som ville skryta om sin jämställda relation vilket gjorde att allt liksom föll platt så att säga.

MC · 3 weeks ago
Fast handlar inte det mer om att man är olika? Är det inte ett givande och tagande och att man prioriterar olika? Ser ju såklart problemet i exemplen ovan, men varför måste en ändra sig? Eller varför är man med någon som vill ha det så väldigt olikt en själv? Eller som ännu värre VILL ha det som en själv men inte älskar eller respekterar en nog så istället utnyttjar en? Vi bor under samma tak och gör saker på olika sätt. Jag skulle aldrig göra saker åt min man/efter honom som störde mig. Aldrig! Men jag skulle heller aldrig dela upp familjens stök utan ser det som ett gemensamt stök. Är det något nån i familjen gör som verkligen blir ett problem utan att förstå det själv, då får man ju lyfta det. Vare sig det skulle vara sonen som lämnar glas på sitt rum, eller ens partner som ständigt lämnar bilen utan bränsle osv. Jag förstår VERKLIGEN att det är ett större problem än såhär med sånt här beteende, men hur kan man hamna där i det lilla undrar jag? Jag förstår så klart att kvinnan i mångt har helt andra förutsättningar i den stora världen, men i ens egen lilla värld? Gör mannen såhär från början? Eller börjas det efter ett tag? Och varför göra TikToks? En vännina till mig är i en relation där det är väldigt uppdelat på mitt och ditt och ”han gör alltid si och så”och jag förstår verkligen inte hur man hamnar där. Ps: förlåt för ev okunskap och omedvetenhet. Rätta mig gärna, jag är inte rädd att ha fel i andras ögon, för det får en ju bara att växa när man förstår en annan sida.

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Jag fattar vad du menar, jag förklarade dåligt i inlägget. Menade att det genom TikTok blir tydligt att kvinnor runt om i hela världen plockar upp efter sia vuxna män. Det är ju knappast en överraskning, men så sorgligt. Klart man kan vara bra på olika saker, men tror att ett stort problem är kvinnornas oavlönade hushållsarbete.

MC · 3 weeks ago
Visst är det så. Och jag förstår också att jag är i en bubbla på många sätt. Det vore härligt om kvinnor tog en månad och vägrade allt sådant. Alternativt skrev upp allt man gör för att få det svart på vitt. Chansen är ju stor att många, kanske så även jag, skulle ändra sina vanor och sitt förhållningssätt. Jag tycker att jag, vi, har det toppen, men säkert har man ett filter på för sig själv, eller tycker att det man gör inte är lika mycket värt för att mannen tjänar mer osv.

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Men precis. Och sen är vardagen så intensiv att man liksom inte orkar ta itu med jämställdhet också. Det går snabbare att plocka upp strumporna.

Isalisa · 3 weeks ago
Min man är bra på att plocka undan efter sig, fattar inte hur mina svärisar lyckats så bra. Min pappa däremot...katastrof. Tycker på riktigt synd om min mamma som är en estet ut i fingertopparna. Det går att se vad han har gjort och ätit genom att kolla hur huset ser ut. Skämmigt, ärligt sagt. Det har skadat mina föräldrars relation. Synd. Och onödigt.

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Så bra poäng. Jag tror verkligen att det påverkar kärleksrelationen när den ena åker räkmacka och den andra städar.

Louise · 3 weeks ago
1. Sjukt snyggt överkast (var köpte du det??) 2. Alltså det där med att man tar på sig skammen när man är ojämställda. Hur skevt?? Jag tänker alltid att jag borde backa bort från de områden där vi är ojämställda. JAG. Alltså JAG ska göra nåt åt det. Kanske för att det i samma kommentarsfältet där folk hyllar sina duktiga män också kryllar av ”jag fattar inte hur man kan VÄLJA en ojämställd man!” Åhå jaha då blev det kvinnans fel och ansvar igen. Man skulle ju kunna tänka: jag fattar inte hur man kan SKITA I SÅ MYCKET ANSVAR. Visst finns det fina tankar i att kvinnan kan välja bort ett ojämställt förhållande, makten ligger i hennes händer. Men ojämställdheten genomsyrar ju allt. Så det blir ett ganska ouppnåeligt krav att ställa. Och så blir det istället kvinnans fel. Hon borde valt bättre. Förlåt en uppsats... Du är bäst Peppe!

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Men exakt så! Ytterligare ett projekt att ta sig an och ro iland bland alla andra. Älskar dina uppsatser <3

Maria · 3 weeks ago
Kan du inte skriva ett inlägg om hur du tänker kring att uppfostra barn kring de här frågorna! Det vore intressant att läsa. Speciellt när det gäller förebilder hemma för dotter respektive son etc. Jag menar, hur ska denna cirkel brytas? Och blir även det mammornas ansvar? Jag tror nämligen att det finns andra vägar att gå, och är nyfiken på hur du ser på det.

L · 3 weeks ago
Jag tänkte på det senast i morse (och varje dag, ffa under corona när vi jobbat hemma och det märkts extra mycket). När klockan var 08:30 och det var dags att börja jobba (hemifrån fortfarande) så hade jag gått ut med hundarna, tömt och fyllt på diskmaskinen, hängt upp gårdagens tvätt som glömts i maskinen, vikt lakan och handdukar och lagt in i skåpen, fyllt på en ny tvätt, och vattnat blommorna. Min sambo hade precis gått upp. Mitt krav när vi flyttade ihop var att vi skulle dela lika på allt hushållsarbete och att vårt hem skulle hållas städat och fint. Det höll i några månader. Numera måste jag tala om för honom allt som han ska göra. Sexigt värre när man måste säga "Det är din tur att tömma diskmaskinen/bädda sängen/gå lunchpromenad med hundarna/laga mat." Osv. Vi har delat upp allt som kan delas upp naturligt, som t.ex. att jag går ut med hundarna på morgonen, och han går kvällspromenaden. Men allt annat måste det påminnas om varje dag och är så less på det. Har mer och mer funderat på att flytta till något eget igen. Älskade verkligen att bo själv, har gjort det större delen av mitt vuxna liv och saknar det nästan varje dag. Mitt hem, på mitt sätt och all egentid. Samtidigt så skulle det vara samma sak som att göra slut i hans värld, och det vill jag inte heller. Han är min stora kärlek, min klippa, min stadiga ek som alltid är där, den som får mig att skratta så jag gråter, den som alltid är med på allt som jag vill hitta på. Men hur fasen gör man för att hushållsarbetet ska bli jämställt?

Elisabeth · 3 weeks ago
Det jag tror man måste göra är att dela upp uppgifterna ÄNNU mer. Supertydliga gränsdragningar där man inte går in på varandras område oavsett vad som händer. Du tvättar. Jag tömmer disk och sopor. Du lagar mat och diskar sön-tisdag, jag ons-fredag så kör vi takeaway lördag. Du dammsuger och dammar, jag städar badrummen. Detta görs en specifik dag. Osv osv. Och blir det inte gjort så får alla leva med konsekvenserna. Jaha, hungriga barn, fixa en macka. Jaha, inga rena trosor, tvätta bara sina egna. Vi har efter 30 år och två barn kommit en bit på väg hit, men att det funkar beror mest pga att barnen också är involverade i schemat. Så matlagningen funkar bra 5 dagar i veckan, då det är tydligt vem som ansvarar (en person per dag plus en takeaway) men det blir automatiskt mitt ansvar de övriga två dagarna, utan att det är tänkt så. Tvätt funkar, sköts av sonen, sortering av tvätt funkar inte jättebra, sköts av dottern. Men alla de uppgifter som inte är tydligt uppdelade blir inte gjorda om inte jag gör eller tjatar.

Också trött · 3 weeks ago
Du kommer med allra största sannolikhet inte att bli mindre irriterad med åren, speciellt inte om ni får barn ihop och hemarbetsbördan och det potentiella stöket ökar exponentiellt. Som någon annan skrev, det kan kännas ok att plocka upp efter sina barn, men inte efter en annan vuxen. Jag drömmer också ofta om att separera för att få ha det på mitt sätt och bara behöva managers mig och barnen.

L · 3 weeks ago
Tack @Elisabeth och Också trött för kommentarer.:) Jag pratade faktiskt med honom igår, inspirerad av detta inlägg och av att jag fick ner min frustration i text. Han tycker, såklart, inte att det är något problem för 'saker blir ju gjorda' (av mig då). Det är tydligt att han inte ser allt jag gör utan tycker att vi delar typ lika. Vi har inga barn (ingen av oss vill ha), och var och en tvättar sin egen tvätt (mitt beslut), men jag sköter allt annat gemensamt, om jag inte uppmanar honom att göra det. Känns som att leva med en lat tonårsson. Sa till honom igår att vi måste göra schema/listor över vem som ska göra vad innan hösten, eftersom den kommer bli väldigt hektisk (heltidsjobb plus plugg för mig på kvällar och helger) och att jag kommer explodera och krascha om vi inte delar på saker. Ska göra som du föreslog Elisabeth, och lista ALLT som måste göras och så delar vi lika Vi får se hur allt utvecklar sig.:)

Marie · 3 weeks ago
Tips är att kika igenom den här, tyvärr mycket om barn men bara att hoppa över den delen. Blir väldigt svart på vitt vem som egentligen gör vad: https://vardgivare.skane.se/siteassets/3.-kompetens-och-utveckling/projekt-och-utveckling/jamstallt-foraldraskap/material-foraldrar/checklista-for-familjen---om-ansvarsfordelning.pdf

Jeanette · 3 weeks ago
Tack för länk, denna lista lär bli aktuell nu när hösten och vardagen snart drar igång. Håller för övrigt med om exakt allt Peppe skrivit. Tyvärr.

Helena · 3 weeks ago
Tradigt värre. Börja med att föreslå att ni dokumenterar ALLT ni gör i det gemensamma hemmet i några dagar eller en vecka. Det k a n tänkas att han gör saker du inte ser också. Det visar sig i så fall. Så får ni ta diskussionen därifrån.

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Tycker du är så jäkla cool och bra som tog upp detta med killen!

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Tror att du just beskrev 90 procent av alla heteroförhållanden. Så jävla deppigt att det ska vara så och att kärleken ändå är så strak.

Anna · 3 weeks ago
Här läser jag ikapp lite och så. bra. du skriver om just detta, att det är kvinnans fel om hon inte är helt jämställd. Jag undrar fortfarande(!) hur man kan argumentera emot argumentet att "det där är inte viktigt för mig" "ja, nu gör jag det ändå, men bara så du vet, det där behövs inte göras". Vad kan man säga? Eller är det bara helt kört? Tycker faktiskt att detta blivit värre med åren?! (hörs det hur frustrerad jag är?) Skriv gärna mer om detta (inläggstips)! Ha det fint!

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Tack! Jag tycker det är så sjukt deppigt, men tror också att det finns ett värde i att tala högt om det och märka ett så tydligt mänster bland folk som lever i heteroförhållanden.

Amanda · 3 weeks ago
Och något mer väldigt problematiskt i detta, det översätts ju rakt av till arbetsmiljöer (och då tänker jag främst på kontor, för det är vad jag själv har erfarenhet av). Män som ställer kaffekopparna på diskbänken istället för direkt ner i diskmaskinen, som aldrig skulle komma sig för att tömma en ren diskmaskin eller torka smulor och lämnar sitt skrivbord i vilken röra som helst. Det spelar ingen roll vem som bryr sig mest om hur det ser ut, det är en gemensam miljö som vi har gemensamt ansvar för. På stora kontor har man ju ofta anställda städare så gångerna man får ta hand om något som inte är ens egna stök är ju verkligen undantagsfall, det kan inte alltid hamna på de kvinnliga medarbetarna.

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Men verkligen! Det är ytterst sällan en man tar ansvaret över det gemensamma (om det inte råkar vara lönsamt). Tack för att du tog upp detta!

Marika · 3 weeks ago
Vi har två små barn, 2 och 3 år. Alltså är det intensivt hemma såklart. Vissa förbättringar har skett när jag tagit upp saker under åren. Men det går så långsamt med förändringar från hans sida, han tycker att han gör hälften redan! Men jag sköter städ av golv, ytor, badrum, projektleder, förnyar barnens recept, har koll på deras garderober, tar all vab nästan för han slingrar sig ur och blir sur och arg fast vi sagt hälften var av vab. Etc. Svårt tvinga någon som bråkar varje gång i princip om det. Och jag tar upp det många gånger, säger vad han ska börja ta ansvar för, men det är inte så stor skillnad ännu efter 6 år. Och jag tänker, så kanske det är för många kvinnor?? Man tar upp det som man vill fördelas. Inget händer. Då ser jag två alternativ: fortsätta ta upp det eller separera. Och kanske inte jag och många andra kvinnor vill det alltid även om man är skitleds på merarbetet??? Eller hur tänker andra? Så är det för mig. Tänkte prova göra jämställdhetslistan (ännu en grej att driva igenom vill säga).

Peppe Öhman · 3 weeks ago
jag drömde länge om det kvinnliga kollektivet som bjuder in älskare då och då.

Marika · 3 weeks ago
Jaaaa. För man (jag) kan ju ändå älska sin man, och han har massor med bra sidor och så vidare. Trist separera när man ändå gillar varandra och har kul i övrigt! ( :

Anna · 3 weeks ago
Tänker ofta hur mycket lättare det skulle vara att bo med en annan kvinna! Aaahhh!

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Samma här!

Koko · 3 weeks ago
Det trodde jag också när jag levde med en man :-) Faktum är att det är svårt att bo ihop om man inte är väldigt mycket på samma våglängd när det gäller städning. Av alla jag bott med så funkade det absolut bäst med en kompis som hade samma (ärligt talat ganska låga) krav på ordning.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis. Skriver, rider, springer, äter och har sig.