Var och hur dyrt ska man bo?

Ellen · 6 years ago
Jag sa senast igår kväll när vi satt och åt middag ute med några grannar/kompisar att det är väl fantastiskt att kunna bo på en plats som man uppskattar så mycket. Jag har verkligen hittat min plats på jorden. Jag älskar vårt område som är lugnt och grönt med hästar runt knuten, men med gångavstånd in till centrala stan (Stockholm) och möjligheterna till långa varierade hundpromenader är oändliga. Länge bodde vi trångt för att kunna bo här men nu har vi byggt ut och kan bo bekvämt här i all tid och det gör mig så lugn och lycklig i själen. Oerhört ödmjuk inför den lyxen, men jag har i alla fall vett att uppskatta det varje dag.

Madelene · 6 years ago
Jag har alltid velat tillbaka till landet och önskat mig ett eget hus att bo i. Har bott i olika städer under mina studieår och det har såklart också haft sin charm, men jag har aldrig känt mig riktigt hemma. Nu bor jag sedan flera år i min sambos hemby och har verkligen rotat mig. Det blev kanske inte det röda huset med vita knutar jag drömde om, men vi har det så himla bra ändå.

alex · 6 years ago
Läget är nog ändå det jag prioriterar. Just nu bor vi i hus på den ö jag älskar, nära vänner, skola och aktiviteter. Nära in till Stockholm, 10 min. Är väldigt sällan inne i stan men värderar ändå närheten väldigt högt =) En timme bort bor våra föräldrar. Sen blir jag ändå väldigt avis när man ser hur ni lever.. värmen, pool när ni vill, solen, ljuset... De mörka månaderna i Sverige är ju inte jätteroliga just vädermässigt men kommer det snö och allt blir vitt älskar jag det med, ett tag ;)

MC · 6 years ago
När vi köpte hus för fem år sen så resonerade vi att vi ville ha ett boende som vi inte kände att vi ville lämna på sommaren, men som skulle vara lätt att bara låsa dörren och dra några år då vi kommer att bo utomlands. Jag älskar vårt läge, hyfsat nära till Stockholm, nära till Köpenhamn, föräldrarna 40 minuter bort. Sen gillar jag att vi bor på en udde som är så mycket udde att det nästan är en ö. Här kan vi sitta när världen brinner.

Jessica · 6 years ago
Vi bodde länge i radhus och jag kände att något skavde. Tyvärr har jag gått på terapi och lyssnat på alltför mycket självhjälpsråd, så jag trodde verkligen att det var mig och inte boendet det var något fel på. Sedan snart ett år tillbaka bor vi i ett stort hus ute på landet vid vattnet, och oj så mycket bättre jag mår. Så viktigt att lyssna på sig själv om var/hur man vill bo.

Sofia · 6 years ago
Jag bor i centrala Sthlm och det har vi valt för att det gör att vi båda kan vara mkt med våra barn OCH jobba heltid. Några minuter till jobb och förskola. Vi bor ganska litet och om ett par år behöver vi större men helst vill vi bo kvar i en lägenhet i stan har vi kommit fram till. Jag gillar i teorin tanken på en trädgård men gillar inte alls allt jobb som kommer med ett sådant boende men allra mest gillar inte någon av oss tanken på att sitta på en t-bana/pendeltåg och känna sig stressad för att hämta på förskolan. Många vi känner som bor där vi bor funderar på, eller vill flytta till hus så det gör att vi funderar på det också, liksom testar om våra tankegångar håller fortfarande. Om vi inte hade våra jobb i Sthlm så hade jag kunnat tänka mig att bo i Karlstad där stora delar av familjen bor, bara för att få bo närmare familjen. Min man vill dock inte alls det så det stannar också bara i teorin och jag är en sucker för storstaden. Såsom ni nog ibland blir ifrågasatta över att ni valt LA som hemstad så bli en iaf i Sverige ofta ifrågasatt om en väljer att bo i lägenhet istf för hus, husnormen är stark här.

B-M · 6 years ago
Bor ute på vischan i ett gammalt hus, min farmor och farfars stuga. Ingen vägbelysning och allmänt avsides, och inget speciellt fancy hus heller :). Men jag kan ha hästar här, och så har vi inget bostadslån, ganska najs det också, vi kan lägga pengarna på annat vi gillar, som Lapplandsresor och ja....HÄSTAR :D

C · 6 years ago
Jag bor i utkanten av Stockholms innerstad med två barn och man som har höjdarjobb och inte ser någon anledning att lämna huvudstaden. Frågar du mig vill jag flytta närmare landstället vi har åtta timmars bilresa bort för att kunna nyttja det även på helger. Jag har sedan covid började känt ett enormt behov av natur och frihet - och enskildhet. Hur gör man när en vill flytta från stan där man alltid bott och den andra inte vill...?

Lisa · 6 years ago
Vi har nyligen flyttat från ett jättestort hus i en liten ort nära mina föräldrar och min bror+familj till en större stad för att slippa hus (HURRA för lägenhet) och få närmare till jobbet. Så istället för att pendla (med bil) ca 3-4 timmar per dag så kan jag nu ta bussen (okej, inte nu då) och gå på en halvtimme enkel väg. Sååå himla värt det! Och nu undrar jag hur vi stod ut alla de där åren när vi pendlade! Okej, vi har inga barn och kunde dessutom pendla ihop men fy schalingens vad jobbigt det var! Dock är det jättetrist att vara längre bort från mina (gamla) föräldrar :-( Men det går ju inte att få allt, som du skriver, och jag är ändå otroligt glad att vi har råd att välja :-) Tycker det är så härligt som ni gör, att bo där ni vill, oavsett vad "folk" tycker. Heja er!! Mera såna inspiratörer i världen!! <3

Jessica · 6 years ago
Jag bodde flera år utomlands men flyttade hem för att vara närmare familjen. Nu har jag prioriterat billigare boende men lite större yta samt nära till natur. Pendlar till jobbet varje dag ca 1h15min/väg. Den största orsaken till val av boende och plats är dock att jag vill ha (har) egen häst, träna och tävla, och lönen räcker inte till allt och då prioriterade jag hästen framför boende.

Linda · 6 years ago
Känner precis som du Peppe. Vi har valt att bo i Schweiz långt från familj och vänner hemma och även om jag saknar dem så saknar jag aldrig att bo i Helsingfors. När jag bodde där längtade jag däremot väldigt ofta bort. Det som jag uppskattar mest här är den underbara naturen och att vara mitt i Europa (vi kan sätta oss i bilen eller ta tåget om om bara ett par timmar är vi i Italien, Frankrike etc). Är tacksam varje dag för att vi har möjligheten att välja att bo här.

Mia · 6 years ago
Har bott runtom i världen men har aldrig varit så lycklig som i Stockholm där vi bodde i fyra år tills vi flyttade till upstate NY för två år sedan. Jag har bott i USA ( LA) innan men hade verkligen svårt för att bo i landet denna gången . Vet inte om det är för att jag har småbarn nu men tyckte hela systemet ; med allt från värderingar / skola / klassskillnader / miljö-vapen politik/ för att inte nämna allt som skett där de senaste veckorna; ja det var så långt ifrån hur vi vill leva att vi bestämde oss för att bägaren hade svämmar över och vi hade fått nog . Vi har bara varit i Sverige ngn dag och av erfarenhet vet jag att det tar tid att anpassa sig till långa mörka vintrar men... jag måste ändå säga att det känns som vi landat på en annan planet . Allt vi drömt om och saknat med Sverige , känns bara bättre än vi kom ihåg. Det är ett fantastiskt land som jag verkligen uppskattar mer och mer för var gång jag flyttar hem. Speciellt kanske nu. Att leva i frihet ( utan mask dessutom) , att andas ren luft, vara nära likasinnade vänner och familj, att slippa betala en förmögenhet för att handla mat, och att kunna vara helt ensamma på de mest fantastiska platser som dessutom är helt gratis och vi slipper ta bil till. Det är kanske väldigt ”small simple pleasures” . Vem vet ; kanske vi kommer tillbaka till “the land of the free”..??men för tillfället vill vi inte vara någon annanstans än i ”mellanmjölkens land”.

S. med punkt · 6 years ago
Jag bor på landet och är väldigt lycklig över hur vi bor. Cirka fem år har jag bott i en stad och det var också helt ok, om än lite tröttsamt med alla människor (introvert...). Mitt svar på inläggsrubriken är därför: Har man chans att välja så ska man välja det man vill. Att bo på landet i eget hus går förstås emot det jag läst om vad som är miljövänligast (utsläpp i samband med pendling, värma ett helt hus för bara en familj etc.), men jag VILL tro att det finns fördelar som uppväger eller att världen behöver både stadsmänniskor och landsbygdsmänniskor samt att det är ok att ändra sig angående boendet. En fördel (men bara för oss, kanske inte för samhället i stort) med hur vi bor är alla möjligheter som bara liksom finns precis utanför dörren. Om andan plötsligt faller på så kan jag anlägga ett jordgubbsland på 300 kvadratmeter, börja med videflätning eller bygga fem skateboardrampar att ha i trädgården (låt oss hoppas att andan inte faller på riktigt så hårt). Läste i tidigare inlägg om att folk i LA/USA är så mycket mer uppmärksamma på varandra, trevliga och pratsamma. Även om jag på ett teoretiskt plan gillar tanken så tänker jag också ”nej, herregud, låt mig vara, jag orkar inte hålla på och prata med främlingar hela tiden!”. Säkert skulle jag vänja mig vid det också, men jag tror inte det är en kultur jag aktivt skulle söka upp, hur buttert och självtillräckligt det än låter att skriva så.

Cecilia · 6 years ago
Vi bor i ett 13 år gammalt radhus och har en mycket okej månadsavgift med lånen, om vi skulle flytta skulle vi minst dubblera vår boendekostnad och det känns inte relevant. Vi är tre personer på 128 kvm, med en liten trädgård till. Vi har våra familjer 40min-1 h bilväg bort och det känns lyxigt. Vi bor i Lund och det trivs vi med. Visst pratar vi om att flytta, vi har tänkt Stockholm, USA, och andra platser. Min man är datakille och hans kompetens är mycket eftertraktad, men sedan trivs vi så bra här och vi är lite fega så vi stannar kvar. Vi kommer säkert ångra oss en dag, men just nu känns det rätt. Det våghalsigaste vi gjort var när vi på allvar ville flytta till Malmö och jag gick på en lägenhetsvisning. Jag valde bort storstaden redan efter ha klarat av min utbildning, jag ville inte till Stockholm utan ville vara kvar i Skåne. Jag tror att vi båda två är väldigt ekonomiska och snudd på bekväma, jag cyklar till mitt jobb i Lund, och min man cyklar för att ta tåget till Malmö. Skulle vi flytta till Stockholm hade vi fått pendla mera och det hade känts trist.

Tove · 6 years ago
Jag bor med min dotter i Twickenham, strax utanför London. Läget är på många sätt perfekt: på mindre än en timme har vi tillgång till alla de musikevenemang jag vill, utställningar, storstadsliv... samtidigt som vi har flera rejält stora parker samt Themsen nära. Vi hyr bottenvåningen på ett typiskt engelskt town house (tre rum) och har en trädgård, även om den är ganska liten. Dyrt förstås. Och barnomsorgen är lika dyr. Men förskolan är nära och jättebra och skolan, som min dotter börjar i till hösten, ligger ännu närmre. Bra område som känns säkert, bra skolor. Jag pendlar 50 min till kontoret men kan jobba hemma utan större problem. Och jag har vänner här. Samtidigt har jag en ökande längtan till landet. Växte upp i norra Värmland och längtade bort... och kan inte se mig där nu. Men kanske någon annastans? Hur lätt är det att få nya vänner på landsbygden om man är lite introvert? Jag längar efter utrymme och natur men vill inte, just nu, ge upp närheten till storstadslivet. Självklart är det privilegium att kunna bo så här, inte minst som ensamstående förälder. Ärligt så känns det som en lyx att kunna drömma om en annan boendesituation.

Ann Rumbleinthearctic · 6 years ago
Jag tycker det är viktigt att trivas där man bor, för vad är meningen med det annars? Jag har själv bott 7 år i Alaska, sedan har min man och jag bott 2 år i Wisconsin och nu 2 år på Manhattan i New York. Jag känner att jag verkligen fått uppleva mycket av de olika kulturerna i USA, och har egentligen bara skrapat på ytan. Har aldrig känt att jag vill flytta tillbaka till Sverige, även fast det varit jobbigt här i USA mellan varven. Vi valde att bo på Manhattan bara för att vi verkligen ville få ut det mesta av New York tiden, och de senaste tre månaderna har ju förstås varit de värsta någonsin. Nu är det helt enkelt inte värt att betala den där skyhöga hyran för att bo här. De första halvåret hade jag inget jobb och då levde vi verkligen snålt för att kunna ha råd att bo här (hade i princip inte ens råd att gå och fika), men sedan när jag fick jobb så kunde vi äntligen gå ut och uppleva fler saker i NYC. Ska man bo här så måste man ha råd, annars känns det verkligen inte värt det. I Alaska bodde vi i princip i skogen, i en timmerstuga utan rinnande vatten. Där var det jobbiga att hela tiden tänka på vattnet, hugga ved, etc. Men vi hade det nära till naturen och bergen. I Wisconsin hade vi inga berg, men mycket ställen att vandra på, och närhet till naturen på sitt sätt. Där hade vi en backyard och kunde odla, precis som i Alaska. Här i NYC har vi precis nu skaffat tillträde till en av alla kolonilotter runtom i staden och kan gå och påta i jorden varje dag. Men det är inte samma sak som att bo närmre naturen. Nu flyttar vi till upstate NY och närheten till naturen. Där får vi mer för pengarna (i boende) och kan gå på vandringstigar direkt från dörren. Närheten till Catskills och Adirondack, kusten med Maine och Vermont, och sedan förstås Montreal när gränsen öppnar igen! Får se om detta blir drömmen och området vi rotar oss på efter att ha flängt omkring i flera år. Vi flyttar förstås omkring för att vi får jobb på olika ställen, så det är det som är drivkraften till flyttandet.

Sofia · 6 years ago
Det är så svårt det där! Skulle jag få välja skulle jag ha två boenden. Ett där vi bor nu och ett i vår ursprungliga hemtrakt. Vi skulle bo här då barnen har skola och under loven ”på landet”. Det borde ju klaffa med jobb också, så det är ju lite knepigare att fixa. Men drömma kan man! Men det viktigaste är nog att trivas där man bor. Vi har prioriterat närhet till både natur och service, vilket betyder att vi bor relativt litet. Beroende på vad man jämför med i och för sig. Nu provar vi också på att hyra en sommarstuga och jag älskar verkligen det! Att kunna fly ut i naturen till helgen och sedan få längta hem till diskmaskin, tvättmaskin och inne wc, men sen i veckorna vänta på att få åka ut på landet igen! Men sen vet jag nu inte hur hållbart det är att köra fram och tillbaka hela tiden, men nu i coronatider är det skönt att kunna isolera sig lite istället för att resa bort på semesterresa. Jag tror att jag aldrig kommer att vara helt nöjd. Jag är nog lite av en drömmare och orolig själ. Men just nu är jag glad över vårt radhus, trädgård och gräsmatta som barnen kan springa på. Och att drömma har väl aldrig skadat nån?

Sandra · 6 years ago
Ja gud vad jag funderat på det här nu under corona. Vi bor också dyrt, litet, långt från familj, men i en ljuvlig stad där ett jobb jag trivs så sjukt bra med finns. Också orsaken till att vi bor här och flyttar runt så mycket. Har nog kommit fram till att drömmen är att kunna bo på många ställen under ett år, typ enligt årstid. Vinter i Tanzania, sommar i Finland...men måste hitta jobb å skola som också är lika flexibla. Skulle också vilja ha något som är ens egen vrå. Nu bor vi på hyra, delar sommarställe med resten av familjen. Man investerar liksom aldrig i något för att man alltid är lite på väg någonstans som man inte riktigt vet vart är. Inser också att jag kanske lite förskönat drömmen om att bo i Europa. Jag har liksom tänkt att nästa destination för oss kanske kunde vara Centraleuropa för att då är vi ”nära” familj å vänner. Men ja, det kanske inte riktigt är så i verkligheten. Helst skulle man kanske flytta Finland lite mer centralt på kartan.

Maja · 6 years ago
Verkligen konstant fråga oavsett om jag trivs eller inte. Bor vi på rätt plats? Möjligheterna som du skriver är ju oändliga och oftast genomförbara även om det gäller att byta land. En sak som verkar vara återkommande är att man inte kan få allt om man inte är väldigt förmögen. Jag upplevde att jag med små barn hellre ville bo praktiskt och stort än litet i ett intressant område med inspirerande människor. Och nu så har jag blivit äldre, mer bekväm och närheten till naturen är viktig. Samtidigt så funderar vi på om vi skulle våga hoppa och testa USA i framtiden. Ett sista äventyr under devisen, man lever bara en gång:) kram och tack för en bra blogg

Mirjam Ekström · 6 years ago
Det här är något jag har tänkt mycket på ända sedan vi flyttade utomlands. Jag trivs egentligen mycket bättre på den här platsen jämfört med när vi bodde i Sverige – att få bo i hus med stranden och havet runt knuten är oslagbart. Känner mig fortfarande ofta förundrad över hur vackert det är här. Men (och det är ett stort men) jag önskar också att vi bodde närmare min familj. Nu har vi åtminstone min sambos familj i närheten, men ändå. Och så kan jag känna en enormt saknad efter svensk sommar! Det jag hoppas är att vi någon gång kommer kunna ha ett sommarhus i Sverige och spendera somrarna där. Men försöker överlag bli bättre på att inte ha fomo utan njuta av där vi är just nu. Lättare sagt än gjort såklart!