En plats att vara helt lugn på

Alltså jag har verkligen ingenting att klaga på, men är ganska trött. Citerade jag just världens alla kvinnor i en mening? Det är ju spännande dagar här i Los Angeles, men det är också så emotionellt. Jag är helt slut efter att ha talat och skrivit om rasism och politik i olika medier de senaste dagarna. Så kul och intressant, men var tvungen att ta en lång tupplur mitt på dagen idag (det var i och för sig mest för att jag steg så tidigt upp för att gästa Årets boks livesändning på Instagram).

Jag tog en springtur trots att det var utegångsförbud. Låtsades att jag gjorde det för att jag är journalist och ville rapportera, men oss emellan var det mest för att jag måste komma ut och vädra hjärnan lite. Det var tyst på gatorna. Några polisbilar susade förbi och jag hörde helikoptrar över Downtown Santa Monica. Så sjukt att vara mitt inne i en pandemi med över 100 000 döda i USA och den det här. Senast nationalgardet åkte in i LA och det var utegångsförbud var 1992 och de fyra poliser som misshandlat Rodney King släpptes fria. Då dog fler än 60 personer.

Jag pratade med en granne, en man mellan 30-40 som sa att han var rädd för att folk skulle bryta sig in i deras lägenhet under plundringen igår. Det hade jag inte ens tänkt på. Ytterligare en sak att vara lite latent stressad över.

PS fy fasiken så glad jag blir när ni hör av er efter att ha läst/hört något jag gjort. Tack alla ni som tar er tid att göra det <3

Tur att många verkligheter kan existera samtidigt. Gårdagens visit i stallet var verkligen en andningspaus från verkligheten. Jag red (blev nästa avbockad, det var uppfiskande), Majlis red, Magnus red, marsvinet Papuccino fick nya ungar, hunden Blackberry gav mig äntligen lite kärlek och solnedgången var magisk. Hoppas att ni också har platser där ni kan vara helt lugna.