Rida utan sadel och träns
6 years ago
Jag hade egentligen ganska mycket jag borde göra den här onsdagen, men borde är ett dumt ord så jag struntade i det och åkte upp till stallet istället. Man måste prioritera. Det var väldigt varmt uppe i Topanga, men också en lugn och skön stämning. Min puls gick ner och jag andades djupare.
Vi red ut på de stora hästarna och ledde unghästarna. Det är bra övning för de unga, men stundvis ganska jobbigt för de som höll i dem. Vi galopperade till och med med en häst under och en i handen. Spirit, som jag höll i grimskaftet, slet sig fyra gånger och eftersom jag red barbacka och var osäker på om jag skulle kunna klättra upp på Sequoias rygg igen kämpade jag tills jag kunde fånga unghästen utan att sitta av. Väldigt tillfredsställande när det lyckades. Kände mig som en cowgirl.
När vi kom tillbaka lät vi hästarna rulla sig på planen och sen klättrade jag upp på Sequoias rygg (medan han ännu låg ner) och galopperade runt utan sadel eller träns. Det är något jag drömt om att göra länge. Otrolig känsla! Ni får kolla på min Instagram för att se hur det gick. Känner en så stor kärlek till den här hästen.
Sen körde vi hem via thairestaurangen Cholada på PCH, åt en sen lunch och badade. Bra dag. Önskar att alla hade en hobby som gjorde dem lika lugna och lyckliga som hästar gör mig.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Jenny · 6 years ago
Så fint med hästbilder igen! Låter mysigt (och busigt) att rida med unghästar bredvid, gissar att de är pigga och glada. Ah, livet med djur alltså, en lisa för själen verkligen (ja jag är en gammal tant innerst inne). Har stallet varit stängt men nu fått öppna? Här kommer det att bli lite lättare restriktioner nu med Finlands hybridstrategi som kickar igång 14.5 och 1.6, men tycker generellt att folk är skeptiska och rädda för det eventuella kaoset som kan komma av att fler blir smittade och sjuka. Men samtidigt: ekonomin! samhället! vi måste få tillbaka friheten! Jag tycker det börjar bli lite knepigt att hålla sig positiv och hoppfull nu? NÄÄÄÄÄR ska det ta slut? När kommer vi till ett läge där vi på daglig basis oroar oss för virus lika lite som vi oroar oss för alla andra osynliga men närvarande faror (bilolyckor, bränder, cancer osv)?
Peppe Öhman · 6 years ago
Djur är verkligen en lisa för själen. Mitt ridskolestall gick i konkurs. Otroligt sorgligt, men rider fortfarande flera gånger i veckan hos en kompis. Jag har bara inte lagt upp så mycket bilder om det. Här lättar man också på restriktionerna, men befarar precis samma som i Finland - att det går för fort och en andra våg kommer att kräva många liv. Jag börjar småningom tappa hoppet om att kunna besöka Norden i sommar.
Jenny · 6 years ago
Ah, men det tror jag du skrev om jo, otroligt sorgligt. Vad hände månne med alla hästarna, och de som jobbade där? Vad har USA för motsvarighet till FPA och facken? Men antar att om man bor och jobbar utan tillstånd får man inget av staten heller? Usch, vilka tragedier som går runt nu överallt. Finns det ens flygbiljetter att få tag på? Vi brukar alltid resa inom norden två ggr per år och sen göra en längre resa (1-2 veckor) ut i Europa eller Asien under hösten/vintern för att hälsa på kompisar eller släkt, men vi utgår från att vi inte kommer åka nånstans nu förrän kanske mot nästa sommar/höst. (Här borde vi ha en klaustrofobi-emoji). Möjligen nån helgresa till Uppsala eller Österbotten, men isåfall bara för att hälsa på släkt och så, inga äventyr utöver att hänga hemma där istället för här. Hände förresten världens gulligaste sak igår! En granne till oss i vår by (70+) kom över med en kastanjeplanta (som de åkt runt till alla familjer med småbarn i byn och delat ut) och ville att vi skulle plantera ett vårdträd tillsammans med barnen, så att ”de kommer ihåg dethär jävla Coronaåret 2020”. De berättade att de är så glada över att byn fått nytt liv de senaste åren då flera unga par flyttat in i äldre hus och renoverat och bildat familjer. Herregud vad jag svamlar, hahaha. Tacohej!