återföreningen med vänner
5 years ago
Känner att det är nödvändigt att börja med att säga att det finns andra som har det långt mycket värre än vi. Både Magnus och jag är priviligierade som har jobb, hem och Stilla havet bakom knuten. Men fasiken så jag längtat efter att umgås med vänner. Igår åkte Majlis och jag ut till Karin och Ellis i West Hollywood och det var så otroligt mysigt att bara sitta och prata medan ungarna sprang omkring och hoppade ut och in i poolen. (Det slog mig att om vi hade en egen pool skulle jag bada naken 100 procent av baden).
Den här pandemin har inte påverkat mitt arbetssätt alls. Jag jobbar ju alltid online. Däremot längtar jag så enormt mycket efter att sitta på restaurang med vänner, prata och kramas och skoja. De där oväntade mötena och vändningarna som aldrig dyker upp under ett schemalagt Zoom-möte. Jag saknar också att se folks ansiktsuttryck när jag är ute och går. Nu är det verkligen inte alla som ha ansiktsskydd, men jag upplever att folk är ängsliga och inte såklart inte tar kontakt på samma sätt som förut. Det jag älskar med att bo är att småpratet, att folk ser varandra, inte bara kommunicerar när någonting måste förmedlas.
När jag är ute och springer och möter en annan joggare och vi vinkar lite diskret i samförstånd åt varandra kan det vara en av dagens höjdpunkter. Mänsklig kontakt, det är fint.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Agnetha · 5 years ago
En fråga om dina löpturer, jag gillar dina bilder på Instagram från när du är ute. Min fråga är hur långt du springer? Jag är inte intresserad av totala distansen, behöver inte veta "din kapacitet", men jag blir nyfiken när jag ser alla bilderna, och undrar liksom hur långt det är till de olika ställena. Jag springer en del själv, och har nån slags uppfattning om vad man hinner se på en 3-kmrunda, jämfört med en 10:a. Vad svårt det blev att formulera frågan! Jag upplever att det finns mycket träningshets i sociala medier och vill inte bidra till det, och är ofta väldigt imponerad över hur bra du balanserar det genom att visa bilder från träning och glädje men aldrig kopplat till prestation, kudos till dig för det! Och så kommer jag och undrar över kilometrar... vet du, glöm det. Det är ointresserant. Jag frågar så här istället: är det tillräckligt nära till stranden för att majlis ska orka gå dit och hem själv (inklusive nån av trapporna eller tunnlarna)?
Peppe Öhman · 5 years ago
Bra resonemang! Den absolut vanligtaste frågan jag får när jag lägger upp mina springturer är "Hur långt springer du?". Jag burkar springa i en timme. Från oss till stranden är det bara en trappa ner, ingen tunnel (den ligger längre bort). För Majlis tar det 10 min från sängen till strandbrynet, för en vuxen fem minuter.
hanna · 5 years ago
Så bra svarat med tid i stället för sträcka! Det är klart man kan gissa sig till ungefär vad det då kan handla om, men kan ju också lägga upp det olika, inte springa eller tokspringa hela sträckan eller ta en paus för ett dopp eller övningar eller vila (nu kanske inte du gör det, men alla är ju olika – jag har alltid tänkt att alla alltid springer hela sin "springsträcka", men har nu insett att det gör ju folk inte alltid alls, och själv har jag nu börjat med "njutspring", alltså unna mig att springa supersakta på vackra ställen och ta in omgivningarna i stället för att bara älga på). Med det sagt kan jag uppskatta de som skriver hur långt de springer trots att de inte springer jättelångt, för att visa att man inte måste springa en mil eller ens en halv för att det ska kvala in som "springande" eller "räknas". Själv bruka jag prata i termer av rundor: en jättekort runda, en kort runda, en runda, en längre runda och en lång runda :-)
Peppe Öhman · 5 years ago
Håller med om allt! (älskar att Sandra Beijer skriver att hon "bara" springer 5KM). jag njutspringer alltid. skulle nog helt sluta springa om jag tvingade mig till resultat. Men fattar såklart att det funkar för andra!
Agnetha · 5 years ago
Tack (för svar, och för att du förstod frågan :) ) Nån gång i mitt liv ska jag också bo så jag har fem minuter till stranden! Jag behöver mer vatten i mitt liv! mvh bor mellan åkrar på östgötaslätten, och trivs väldigt bra med hus och trädgård och barnens skola och kompisar och jobben etc, så kommer inte att flytta i år, men längtar ändå efter vatten
Peppe Öhman · 5 years ago
Jag tänker att åkrar är lite som öknen och havet. samma lugn och horisont långt borta. ger en lugn i sinnet.