Pe = physical education

Magnus har tagit hand om hemundervisningen. Eftersom han är skolansvarig blev det naturligt så. Den första dagen försökte jag hjälpa till, men eftersom Magnus inte är en person som uppskattar improvisation ledde det bara till dålig stämning. Vi är på många sätt lika, men där jag vill att allt ska vara nytt och spännande vill Magnus ha ett system. Ett perfekt exempel: I Joshua Tree sa Magnus att han först nu, efter tre-fyra besök, till full kunde njuta av parken. Hursomhelst, jag förvandlades till gymlärare och tar ut ungarna på physical education på eftermiddagarna.

Det är ganska mycket folk ute på gatorna och i parkerna här i Santa Monica. Man hälsar och småpratar med varandra och stämningen är  we’re in this together. Vår kvarterskrog har all take out-mat för halva priset och det verkar verkligen som om folk anstränger sig för att stöda lokala verksamheter. Ingen skakar hand och folk står på ordentligt avstånd och snackar, men ingen har heller ansiktsmasker. USA kommer att drabbas hårt, fasiken, hela världen kommer att drabbas hårt av den här krisen. Det bästa vi kan göra är att vara solidariska och inte drabbas av ovisshetens panik. Men det var inte alls det jag skulle skriva om.

Jag vet att jag tjatar om det, men jag är så jäkla glad över Friday Lab och att Maja och jag startade detta fantastiska nätverk för snart två år sedan. Människorna som är med är så generösa, solidariska, roliga, kreativa och smarta. Det är liksom ett kluster av bra typer. Varje gång vi ses (på Zoom) blir jag glad. I dag föreläste Evis, som är revisor och driver Elja Ekonomi, om hur man ska tänka kring sin privatekonomi. Hon pratade bland annat om buffertar, kortsiktigt sparande, långsiktigt sparande, äktenskapsförord, hur viktigt det är för kvinnor att pensionsspara, ränta på ränta och så vidare. Föreställ er en kompis som enkelt förklarar för er vad som ekonomiskt lönar sig att göra. Utan pekpinnar eller stränga krav på att aldrig mer köpa en take away-kaffe (avskyr alla spartips som uteslutande handlar om att sluta konsumera cafékaffe och restaurangmat. Kanske för att jag själv är dålig på det, men också för att jag älskar att äta ute).

Talade senare samma dag med några kompisar i Finland och Sverige (en del på telefon, andra på whatsapp och messenger) och fick olika sorters känslor. De i Sverige var ganska lugna och hade en vi tar oss igenom detta-attityd, medan finlandsrepresentationen hade en mycket mörkare syn på den här viruskrisen och livet efter den.

En annan sak som gjorde mig glad vad dagens ridlektion. De senaste månaderna får jag alltid rida Nemo som har en så otroligt mjuk päls. Som magen på en hundvalp. Idag när jag gick in i hans box låg han ännu och sov. Ute i naturen är ju hästar väldigt sårbara när de ligger ner och de allra flesta hästar stiger instinktivt upp när en människa närmar sig. Den här gulleplutten låg bara kvar och lät mig klia honom på halsen en lång stund. Det var mycket fint. Tänk så lugn i själen man kan bli av att få vara med djur.

(Jag fick också ett stipendium av Kulturfonden för att skriva en kapitelbok för barn, men började ändå på en roman jag funderat på länge. Det ena utesluter väl inte det andra, tänkte jag)