Om man måste se det från den positiva sidan

4 years ago

Om man MÅSTE se det från den positiva sidan

I dag tappade jag nerverna med barnen i tur och ordning avbröt mig i allt jag gjorde. Jag fattar ju att det är deras jobb att avbryta mig, men fick spel och drog ut gänget på en hajk. Om man måste gräva fram något positivt av den här annars vidriga situationen så är det att vi har börjat hajka igen. Vi sysslade mycket med det under våra första år i LA, men sen rann det intresset ut i sanden. Nu är där igen och försöker trötta ut ungarna så de lägger sig tidigt (plus att det är ganska härligt med naturen, hela familjen tillsammans, utsikten osv osv). Är kanske att få ungarna tidigt isäng tillsammans med att få vara ifred mina två största drivkrafter i livet? (Ni kan ta: “Varför skaffar man barn om man ändå inte vill umgås med dem?” i ett annat forum. Få människor hänger så mycket med sina barn som jag).

En annan positiv vinkel är att matsvinnet antagligen blivit mindre. I dag köade vi in i Trader Joe’s i cirka 10 minuter (TJ hade ritat ut avstånd på exakt 6 feet så man inte stod för nära varandra i kön), blev handspritade och kom sedan in i affären där det fortfarande rådde en två likadana produkter per person-regel (på Pavillions hade de installerat plexiglas mellan kunden och kassörskan). Det är så mycket bökigare att handla mat att folk förhoppningsfullt respekterar den mat de har i kylskåpet (Magnus påpekade visserligen att när allt detta är slut är alla de som bunkrade upp för en zombieinvasion tvungna att slänga största delen av maten de samlat på sig, men det vill jag inte tänka på).

EU stoppar tomma plan att åka omkring och landa bara för att få behålla sina landningsslottar.

Den självklara silverkanten på det här kolsvarta molnet är såklart att folk fattar hur smidigt det är att ha möten online. Det tar nog inte länge innan man börjar se på fysiska möten som trådtelefon med landlinje. Gulligt, men varför? Okej, där tog jag kanske i lite, men jag tror på fullt allvar på att inte bara företag kommer att flytta online, utan att folk kommer att lära sig sköta grejer i ännu större utsträckning på internet.

Sen kan jag längta ihjäl mig efter att träffa vänner i köttet, gå på restaurang och att skolorna ska öppna, men det är kanske bra att i dessa påsktider utöva lite fasta så man uppskattar det man har när detta är över.

Vad kommer mänskligheten att lära sig av denna kris? (Svara helst inte: ingenting)

Om man MÅSTE se det från den positiva sidan
Om man MÅSTE se det från den positiva sidan
Om man MÅSTE se det från den positiva sidan
Om man MÅSTE se det från den positiva sidan

Emma Forss · 4 years ago
Jag hoppas att vi lär oss något och just kanske uppskatta sånt som vi tagit för givet. Jag träffar ju ännu jobbkolleger och sånt fysiskt på jobbet men jag saknar nog lite att träffa vänner och kunna bruncha ihop ock sånt.

Peppe Öhman · 4 years ago
Gudars vad jag LÄNGTAR efter att umgås med mina vänner! Kommer verkligen att uppskatta det.

Sandra · 4 years ago
Alltså gud. Jag har så svårt att tro att nån lär sig nånting alls. 2022 senast är allt glömt. Men kanske om man riktigt vill... Så lär vi oss hålla kommunikationen på ett annat sätt. Att det är ok att slänga iväg bara ett whatsapp, att det också visar att man tänkt på personen. Det behövs inte såå mycket. Sen lär jag mig att ha mer tålamod, då jag antagligen är permitterad tillsammans med nästan-femåriga barnet i tre månader.

Peppe Öhman · 4 years ago
Ja, jag har bestämt mig för att ringa pappa oftare (mamma ringer jag ändå varje dag).

Marie · 4 years ago
Att vi ser glädje i småsaker. Jag hoppas att vi blir lite mer observanta på det. Lyckan i en nyutslagen scilla, att solen faktiskt skiner och det inte regnar (timingen med bra väder när vi skulle sitta hemma...), att vi njuter av god mat hemma med våra familjer. Guldkant i vardagen är så viktig och nu lär vi oss att uppskatta den!

Peppe Öhman · 4 years ago
Jag tror verkligen att lycka ligger i att det det lilla fina.

Lina · 4 years ago
Jag hoppas att vi lär oss hur viktig tiden vi lägger på oviktiga saker är. Och med oviktiga saker menar jag sådant som vi lärt oss tycka är oviktigt för att det inte ökar vår inkomst eller gör att vi producerar något nytt eller klättrar någonstans. Saker som att läsa böcker (och då inte fakta-böcker, utan helt oviktiga och underbara skönlitterära böcker), rita en halvful teckning (varför slutade alla rita när man blev vuxen?), gå en promenad (och inte powerwalka och samtidigt ta ett jobbsamtal på mobilen utan bara strosa runt lite, klappa på nån söt hund man går förbi och fota nåt himla blad som slagit ut). Jag tänker att när saker och ting börjar skaka och allt ställer sig på sin spets så börjar människor ifrågasätta dom val vi gör varje dag och hela tiden, där jobb och produktivitet nästan alltid fått ta störst plats och anses vara det viktigaste men egentligen kanske det visar sig vara helt tvärtom.

Peppe Öhman · 4 years ago
Håller med till tusen! När jag var liten läste min mormor (Majlis) högt för mig medan jag tecknade. Ska testa att lyssna på en ljudbok medan jag ritar nåt nu. Tack för inspirationen!

Hara · 4 years ago
I London fixar man rum för hemlösa på tomma hotell! Utan att känna till något mera om saken så låter det minsann positivt!? Vad händer i LA med de tomma hotellen?

Peppe Öhman · 4 years ago
Det låter otroligt fint! OCh bra fråga gällande hotellrummen. Ska ta reda på det (tror iofs att många av dem ändå är upptagna av hotellgäster).

Cecilia · 4 years ago
Jag hoppas att man kommer resa mindre, satsa mer på videokonferanser istället för att förflytta människor för 1-2 dagars möte. Jag hoppas att man kommer känna mer tacksamhet om man klarar sig helskinnad ur denna kris. Dvs vara glad över att ha ett arbete o gå till och att vara frisk. Men troligtvis har vi glömt till nästa år..

Peppe Öhman · 4 years ago
Håller med på allt (tyvärr också det sista).

Magdalena · 4 years ago
Nu kommer jag låta negativ men detta från ett icke-tillgängligt perspektiv då! Videokonferensen har orsakat lite mer krångel i mitt liv, nät som inte orkar ladda video så vi inte kan följa med i möte (för er som hör normalt jmf att lyssna på radio som hackar), att hitta rätt system som fungerar för alla, att inte byta i sista minuten för det orsakar så mycket merjobb med att ändra. För i varje möte är det jag + 2 personer som ska tajma in. Dvs jag och två teckenspråkstolkar. Videokonferens är SUPER för det visuella att kunna se varandra, vi är ofta vana med videosamtal :) Så ja, om tekniken är smidig osv så är videokonferensen ett steg framåt istället för resandet. Så min dröm: - bättre tillgänglighet, textade videosnuttar och informationsfilmer (många otextade= utesluter stor del av befolkningen) - mindre häckel och mobb av teckenspråkstolkar i rutan (idioter som kommenterar så dumt eller tar stillbilder och häcklar....) - att allt detta snart är förbi så folket kan träffa varandra och inte återtar det vanliga livet innan med allt resande och skräpande för det är ju underbart att naturen på sina håll återhämtar sig. - att vårdpersonal får bättre lön! - mer respekt för alla och bättre framförhållning för kommande situationer, dvs ta lärdom från nu. Att tillsammans kan vi faktiskt ta oss genom kriser men då måste vi ju samarbeta och jobba för det tillsammans! (sorry långt svar!)

Peppe Öhman · 4 years ago
Tack för ett viktigt perspektiv! Det här hade jag aldrig tänkt på om du inte skrivit. <3

Sofia · 4 years ago
Jag hoppas att man inser värdet av att leva mer lokalt. Att inte importera varor vi enkelt kan producera i vårt eget land och att stödja små lokala företag framom billigt krafs från Kina.

Peppe Öhman · 4 years ago
JA! Får panik när jag tänker på tex. Wish.

ÅlandsPetra · 4 years ago
Jag är Madam Neggo så jag tror tyvärr att människan fortsätter precis som tidigare å lär sig Noll av sin historia! Om vi lärt oss av vår historia skulle vi inte ha så stor utbredd rasism...å så kommer barnskyddet som redan är i kris för att ingen vill jobba där ha ännu mer jobb, den psykiska ohälsan öka för alla hunnit älta en massa problem ensamma hemma....å så kommer alla andra (inklusive mig själv!) direkt boka en flygresa bort från isoleringen..... Hoppas jag har fel!!!

Peppe Öhman · 4 years ago
Hoppas hoppas att du har fel! Eller att åtminstone en del av oss förändrar beteende och kämpar för en med inkluderande och tryggare värld. kram

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.