Hur jag både är en självsäker vuxen och inte

Det är tydligen så att parkerna är öppna för hajkare, men parkeringsplatserna och campingen är stängda (det hävdar i alla fall Magnus att det stod på Santa Monicas officiella websajt orkar inte faktagranska Maggan). Vi åkte ut till Temescal och hajkade upp för ett berg. Motståndet hos barnen var till en början massivt och gnälltermometern slog i taket, men när de väl var ute och hittat varsin pinne verkade de faktiskt gilla utflykten.

Det finns väldigt mycket vacker natur och parker nära vårt hem. Så pass många att vi fortfarande kan välja en park, en stig och inte veta vart man kommer om man väljer den. Har man barn med sig tar den en visserligen förr eller senare till gnäll, men idag kom vi också upp på en platå med utsikt över hela stan. Om jag var en person som stavade “te” “thé” skulle jag skriva #blessed men det går ju inte att göra utan att vara ironisk. Njöt ändå väldigt mycket av hajken.

Jag var förberedd på att ha Majlis på höften ungefär 80 procent av hajken, men bar henne bara i högst en kvart. Kudos för en treåring att orka gå så långt och så brant. Och Ellen, jag vet, hon är högst normalbegåvad. Så där som barn mest är.

Magnus och jag pratade om hur skönt det är att bli vuxen inte vara osäker i nya situationer. Inye vara så rädd för att göra fel. Jag fick nämligen en flashback från en tidigare arbetsplats när jag skulle ta ut en kund på fin restaurang, frågade vad hen ville dricka. Hen sa rödvin och jag beställde in en pinot grigio. När det mycket vita vinet kom in kände jag av någon orsak en så stor skam inför servitören att jag bara frågade klienten om det ändå  var ok med vitt. Får skamsköljningar när jag tänker på det. Idag skulle jag antagligen skrattat åt mig själv och berättat om misstaget och sagt att jag menade pinot noir. Herregud, jag hade ju dessutom företagets kreditkort! Jaja, skönt att bli lite äldre.

Sen sa Magnus att jag var en fegis som tvekade inför att balansera på ett träd som fallit ner över en liten bäck. Det var inte dödslångt ner, men kanske två och en halv meter. Jag hade en puls på 180 medan jag bevisade för min familj att jag inte är en räddhare. Så mycket för självkänsla som kommer med att vara vuxen.