Dreaming and doing 2020-2030

11 months ago

Dreaming and doing 2020-2030

Imorse hade jag ett långt telefonmöte med Maja om bland annat torsdagens Friday Lab Community-möte. Temat är “Dreaming and doing 2020-2030″ och går i praktiken ut på att vi först funderar på allt som hänt i ens liv de senaste tio åren, vilka råd vi skulle ge oss själva om vi reste tillbaka till 2010 i vår tidsmaskin (fick mig att tänka på den där artikeln där en sjuksköterska samlat ihop kommentarer från folk som en döende och de alla sagt att de önskar att de jobbat mindre, brytt sig mindre om vad andra människor tycker, hållit kontakt med sina vänner, haft mod att uttrycka sina känslor och låtit sig själv vara lycklig).

Nu är det ju långt mindre dramatiskt att se tillbaka på tio och framförallt ha många år framför sig. Kanske ännu viktigare att fundera på hur man vill leva nu än när man är döende. Den största delen av sessionen kommer att handla om just det, vad man vill att ska hända under det sprillans nya decenniet. Det måste absolut inte handla om jobb, utan kan vara privatliv, boende, hobby, kreativitet och ja ni fattar.

En av övningarna kommer att handla om att våga drömma så stort att man nästan skäms för att uttala drömmen. Jag gillar det, att få ta i så man nästan spricker istället för att fastna i “inte ska väl lilla jag”. Tror det är vanligare bland kvinnor. Ni vet begreppet “killgissa” när män utger sig från att vara bombsäkra när de egentligen bara freestylar. Motsvarigheten för kvinnor lär vara “tjejveta” alltså när kvinnor har all kunskap, men tonar ner den med kanske/eventuellt för att inte framstå sim självgod. Jag gör det HELA tiden. Min största skräck med bloggen är att jag ska låta självgod.

Hur som helst. Det finns något otroligt fint i att prata om sånt här i en grupp människor man kanske inte känner jättebra (fördel: de har inga förutfattade meningar om en), som bara vill en det allra bästa. Folk är så otroligt generösa och peppande och konstruktiva i Friday Lab. Ser mycket fram emot torsdagen.

Emma · 11 months ago
Jag upplever att du är lite friare och kanske "kaxigare" med åsikter i podden än i bloggen. Det är såklart lättare när man pratar där nyanser visar sig mer automatiskt. Vet inte vad jag ville med detta men det är intressant när så mycket är textbaserat och man som tjej inte vill låta otrevlig o dryg i mail tex, fast ens manliga kollegor svarar med ett "ok". Hur mkt av ens arbetsdag går åt att omformulera ord för att låta snäll..

Peppe Öhman · 11 months ago
Så är det verkligen! Tänker att text blir så definitivt, medan pratet kan man visserligen lyssna flera gånger om på, men det blir längre och man kan använda sig av olika toner etc. Är nog mer personen i podden än i bloggen :)

Emma Forss · 11 months ago
Att drömma stort är jättesvårt. Jag har några såna som jag bara inte vågar säga högt.

Peppe Öhman · 11 months ago
Så svårt! Testa på att skriva ner det bara för dig själv.

Sofia · 11 months ago
Jag tänker att om jag uttalar mina drömmar högt, så finns det större chans att det kommer att hända. Då blir drömmarna mer verkliga och inte bara drömmar man har ”i smyg” Jag står snart inför en förändring i livet. Under 10-talet har jag studerat klart, jobbat lite, men mest varit hemma med våra 3 barn. Om ett och ett halvt år börjar jag jobba igen och mina drömmar handlar mycket om vad jag vill göra då. Jag har hittills fått det jag drömt om, dvs vara hemma med mina barn länge så nu ska jag jobba för att uppfylla mina drömmar de kommande 10 åren, Tack för en fin blogg annars! Detta är nästan den enda bloggen jag fortfarande läser! Och det börjar väl vara snart 10 år sedan jag hittade hit!

Peppe Öhman · 11 months ago
Precis så tänker jag också. Att man konkretiserar sina drömmar/mål när man uttalar dem. Och vilket otroligt spännande och kul decennium du har framför dig! (tack för att du läser bloggen och har hängt med så länge!)

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.