Kulturskillnader

Kom precis hem från en otroligt trevlig åttatimmarslunch hos några finsk/svenska kompisar. Jag trodde att lunchen började klockan 12 och var otroligt stressad över att vi kom iväg så sent (delvis på grund av att jag spelade in Mellan raderna), men när vi kom fram visade det sig att lunchen började klockan 13 och vi var fem minuter tidiga. Så kan det gå när man är dålig på att läsa instruktioner på inbjudningar.

De senaste juldagarna har varit fulla av häng hemma hos folk.  I går var vi bjudna på julmiddag till några av våra närmste vänner. De är kanadensare och hade bjudit in sina föräldrar och syskon från Vancouver/Victoria. Vi kände oss hedrade som räknades som en del av familjen och klädde upp oss för middagen. Så där som vi gör hemma i Stockholm/Helsingfors. När vi kom fram visade det sig att alla gled omkring, om inte i pyjamas, så i jeans eller mjukisbyxor.

Tycker att de små kulturskillnaderna är så spännande. Det här är såklart inte renodlad statistik, utan bara egna erfarenheter, men vi har till exempel aldrig blivit hembjudna till amerikanska vänner som verkligen lagat mat. Oftast frågar värdarna bara vad man är sugen på och så beställer de hem maten (nio fall av tio pizza). Är det en finare kväll, som igår, är det catering.

Eller det här med att ta av sig skorna/inte ta av sig skorna. På Thanksgiving gled jag omkring i strumplästerna som ett annat förskolebarn, medan alla andra hade sina uteskor på sig inomhus. Jag kände mig hygiensik, men malplacerad.

För att inte tala om hur naturligt det är att någon inte dricker alkohol. Ingen ifrågasätter nykterhet. När någon tackar nej till ett glas vin kan det bero på en massa olika orsaker, ingen av dem kräver en förklaring.