Orlando utan disneyworld

Våra kompisar tyckte vi var helt galna som åkte till Orlando utan att besöka Disney World och vi är väl det, men ärligt talat lät det roligare att åka på alligatorsafari än att hänga på ett nöjesfält. Vidar är den av oss som besökt Disneyland här i Kalifornien mest och är inte alls så pepp på det. Förklaringar, förklaringar, men vi hade nu inte bara lust.

Istället letade vi (alltså jag) upp den alligatorutflykten som fått bäst recensioner (för jag är ju kvinna) och så styrde vi mot Spirit of the swamp en halvtimme ifrån hotellet. På vägen ut avslöjade Magnus att detta var en livslåg dröm för honom. Själv var jag, handen på hjärtat, också väldigt pepp på upplevelsen.

Vi åkte ut i såna där platta båtar med en fön på baksidan. Orkar inte googla vad de heter. Vattnet var otroligt grunt på sina ställen, men båten kunde typ köra på land. Sen var det bara att spana efter alligatorer. Vi såg några sköldpaddor till en början, en massa fåglar, men ingen alligator. Tydligen ligger de på botten och svalkar sig när det är varmt i luften. Vinter är den bästa tiden att åka på alligatorsafari (TIPS!). Lyckligtvis var vår guide en envis jävel och innan vi styrde tillbaka hade han visat oss två alligatorer. Guiden berättade också att det var mitt i jaktsäsongen och att han och hans polare jagade alligator med harpun och hade frysen full av alligatorkött.

Magnus frågade försiktigt om det var lagligt och etiskt att äta alligator och fick ett bestämt ja på båda frågorna. Sagt och gjort. När vi stigit iland körde vi till restaurangen Catfish som låg i knutarna. Där beställde vi alligator och olika sorters fisk och skaldjur. Alligatorköttet smakade liksom segt av kyckling och fisk. Jag brukar inte vara så känslig, men fick den här gången kväljningar av köttet.

Däremot älskade jag själva stället. Eftersom folk över 55 bara betalade halva priset på portionerna var flera bord upptagna av gulliga panschisar. Servitrisen var otroligt gullig och allt var så taget ur en film som utspelar sig i norra Florida.

Och maten då? Den smakade… hm… friterat? Nästan allt på menyn kom in efter ett besök i fritösen. Jag beställde in dagens grönsak och det visade sig vara bönor med skinka. Men vad fan, man tar seden dit man kommer. Det roliga med att resa är ju att se hur andra människor definierar normen.

På tal om det slogs jag av en annan skillnad. I Santa Monica är har man förbjudit allt från mikroplaster i skönhetsprodukter, sugrör och plastpåsar, medan flera restauranger (bl.a. hotellfrukosten) serverades på engångstallrikar med platsbestick. Alltså vanliga restauranger. Blev lite nedslagen.

Samma kväll åkte vi in på Disney World-området och det var sannerligengigantiskt. Det tog oss femton minuter på motorväg bara att komma från den första porten till hotellet våra kompisar bodde på. De bodde för övrigt i en svit inklusive loungehäng med utsikt över hela Disneyområdet. Väldigt fint och lite konstigt att känna folk som bor så utan att det är några konstigheter med det. Vi hängde där en stund, skojade och pratade.

Jag funderade på om Disney har en större kulturell betydelse hos amerikaner (nu är iofs våra vänner kanadensare)? För mig är det bara ett nöjesfält, men de gånger jag besökt Disneyland är det alltid minst lika vuxna utan barn, som barnfamiljer där. Folk klär ut sig till sina favoritkaraktärer och så vidare. Kanske en simpel europé bara inte kan fatta betydelsen av Musse Pigg.