Trött på att göra mig snygg
7 years ago
Hej från Stockholm! Jag har gått från en mamma till en annan. Just nu blir jag omhändertagen av min svärmor på Valhallavägen. Hon har bäddat med duntäcke och köpt min favoritfrukost. Nä-ä, det blir FÖR mycket gullande med en vuxen kvinna. Jag måste agree to disagree, det är underbart att bli ompysslad. Snart stundar dessutom fyra hektiska dagar på bokmässan i Göteborg och det kommer att piska musten ur mig. Det kommer såklart också att vara otroligt roligt, men kul utesluter inte utmattning.
Från en sak till en annan (har inte tid att göra en snygg segway). Jag brukar ibland skriva och ofta tala om hur jag irriteras av att kvinnor lägger ner så mycket tid och pengar på att vara snygga. Vi tjänar fortfarande mindre, tar hand om mer oavlönat hushållsarbete och förväntas vara fruktansvärt snygga. Det här säger kanske mer om min omgivning än er, men jag tycker mig se och höra fillers, botox, microneedeling och så vidare vart jag än vänder mig. Och jag är på inga sätt bättre själv. För trettio minuter sedan kom jag hem från att ha böjt och färgat ögonfransarna. Varför? Inte för mig själv, men för att vara snygg. Det är så svårt för mig att stå emot normen.
Jag vill självklart inte skamma eller peka ut enstaka personer, jag är ju en sån själv, en behagare, men är så trött på att kvinnans utseende fortfarande är så viktigt. Att det är lite lättare i livet som kvinna om man är snygg och smal och behaglig.
Nu tänker jag högt, ni får korrigera mig om det blir fel, men kan en lösning vara att börja satsa på sitt intellekt. Folk är ju redan snygga OCH smarta, men att lägga i en extra växel på att läsa och tänka och analysera i lugn och ro och sen liksom hoppas på att snygghetskraven ska krympa medan vi gör det. Äh, bara en tanke.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
f · 7 years ago
Jag tror att alla känner lite press på att vara något ouppnåeligt. Vad man känner press på att vara varierar. Och jo, USA är säkert värre än Norden när det gäller utseende. En personlig lösning kunde ju vara att man väljer enstaka grejer man gör för sitt utseende och sen helt enkelt struntar i resten.
Peppe Öhman · 7 years ago
Gillar det du säger! Gilla sånt man gillar på sig själv och strunta i resten. (sen tror jag fakltiskt att Stockholm och Helsingfors är minst lika utseendefixerade som LA)
Aboro · 7 years ago
Jag fixar inte håret till vardags för jag kan inte. Sminkar mig aldrig. Däremot klipper o färgar jag på salong så att jag ska se prydlig ut. Lovade mig själv när jag flyttade till landet från stan att jag aldrig skulle fara med oklippt stripigt hår, mjukisbyxor o gummistövlar till butiken. Det ser helt enkelt jävla slött ut då karlar o kvinnor inte ens kan dra ett par rena byxor på dig ibland folk. OBS. Menar inte att man måste vara snyggt klädd bara vanligt (Har hållit mitt löfte, nog handlat i gummistövlar men inte i kombon strip och mjukis :)
Peppe Öhman · 7 years ago
Låter som en sund inställning och princip.
Carolina S · 7 years ago
Det här är ju gammalt och alla har sagt det tusen gånger, men jag tycker det blir enklare att inte följa konton som fokuserar på utsida / mode / skönhet rent generellt. Detta för att jag ALLTID kommer på mig själv med att känna att jag behöver vissa kläder som visas, eller typ känna mig ful när kvinnor i min ålder är så mycket fräschare än mig. Jag tycker också att komsumtionsaspekten är viktig och känns allt viktigare. Jag blir helt FÖRBLINDAD av fixering när jag ser folk som visar nya plagg och lägger in typ önskelistor eller nyköpslistor. Måste scrolla jättefort för att inte börja köpa.
Ennet · 7 years ago
Känner så igen mig i Carolina S kommentar! Sen tänker jag att det radikala vore väl att tillåta sig att vara som man är, och inte hela tiden känna att man måste bli snyggare/ mer intellektuell/utvecka sig själv konstant. Blir på nåt sätt trött på hela utvecklande och förbättrande av en själv. Kan man int baa få vara ifred lixom
Sunni · 7 years ago
Vilken bra kommentar! Det radikala är att tillåta sig själv att vara sig själv. Ja!
Peppe Öhman · 7 years ago
jag fattar vad du menar med utvecklande och det här är kanske inte ett direkt svar på just det, men nära. Jag tror att man mår bra av att utbilda och lära sig mer. Att liksom röra sig framåt och få en större förståelse.
Peppe Öhman · 7 years ago
Ja, men precis. En ordentlig rensning ör antagligen vad som krävs. Och en reality check. Avskyr innerligt "wish lists"
Kugge · 7 years ago
Jag är ovanligt ointresserad av mitt yttre. Om jag sminkar mig tar det max 5 minuter, sen vet jag liksom inte vad jag ska göra? Största delen av tiden ser jag ut som en uteliggare (eller det gjorde jag åtminstone när jag bodde i Berlin haha), men sen när jag väl tvättar håret och drar ett varv med mascaraborsten blir jag lika glatt överraskad varje gång! LIKSOM WOW! :D P.S. Mina bästa skönhetstips: https://michaela.fi/blogg/2018/6/29/mina-basta-skonhetstips
Peppe Öhman · 7 years ago
Älskar inställningen!
Sandra · 7 years ago
Jag har tänkt mycket på detta med att va snygg FÖR SIG SJÄLV. Skulle gärna göra ditt o datt för att känna mig snygg SJÄLV, då känner jag mig stark, framgångsrik och mer framåt. Självsäkerheten på topp. Inser ju att det i grund o botten är inlärt men ändå, känner att jag vill va snyggaste jag för MIG. Gärna med minimal effort, men tyvärr är jag för snål för att microbladea ögonbrynen och böja fransarna permanent, hehe.
Peppe Öhman · 7 years ago
Tror att man liksom aldrig är färdig med sig själv, eller att microblading inte ger tillfredsställelsen i längden, sen kommer nåt annat och ytterligare nåt annat och sen blir man rynkig och måste köpa fler skönhetsgrejer i alla oändlighet. Kanske det allra bästa bara är att bestämma sig för att man är skitsnygg och sen upprepa det varje gång man ser sig i spegeln.
Victoria · 7 years ago
Hear hear! På något sätt så höjs ribban för ”snygg” också när det är så många ingrepp och behandlingar man kan förväntas hålla på med. Och det orimliga i att kvinnor som, som du säger, i snitt tjänar så mycket mindre förväntas lägga sina surt förvärvade slantar på botox och ansiktsmasker osv. Och att det säljs in som egentid som vi ska unna oss...istället för, som jag så håller med om, tid på böcker, intressen, funderingar. (Med det inte sagt att man ”såklart” vill känna sig rimligt snygg!)
Peppe Öhman · 7 years ago
EXAKT så tänker jag.
Anna · 7 years ago
Segue :) (fast det uttalas likadant) Jag vill helt se så snygg som möjligt ut inför folk (t.ex är jag överlycklig att min läkare gav mig fritt fram att ha vanliga skor och inte bara jympaskor efter min fotledsoperation i juni) lite på samma sätt som jag vill verka så smart som möjligt och så kompetent etc. Vill inte vara slacker.
Peppe Öhman · 7 years ago
Jag vet, det var ett skämt :) Jag hör dig (läser), men tänker FÖR vem gör jag mig snygg? Och HUR MYCKET får det kosta av min tid och mina pengar? Har ej svar, men försöker klura ut det.
Sara · 7 years ago
Men det tar ju så mycket tid att vara snygg om man ska hålla på med allt sådant där. Jag fattar verkligen inte för samtidigt hör man samma människor klagar sedan på hur stressigt de har det. Sedan kan jag förstå att du känner dig extra omgiven av detta för det är du nog. Du syns i sociala media med bekanta som i bloggar öppet pratat om olika typer av behandlingar. Med det sagt tror jag trenden med markerade ögonbryn gått så långt att den kommer slå över till mycket mer diskreta bryn och då står folk där med sina microbladade bryn som de får försöka sminka över.
Peppe Öhman · 7 years ago
Så sant, det tar ju en hel del tid att gå på alla behandlingar. (ps gillar din spaning. Pendeln brukar ju förr eller senare nå sin kulmen och börja röra sig mot det motsatta).
Anna · 7 years ago
Kan det där vara plats- och även generationsbundet? Inbillar mig att i Mellanvästern eller mindre städer i Sverige/Finland så är det inte så, och inte heller bland Gen X och äldre(?) I min lilla hemstad har jag inte sett många med mycket smink tex utan folk är mer naturliga och väderbitna! (Däremot färgar många håret.) Tror inte jag sett någon alls som har gjort sådana ingrepp som du skriver om där jag bor heller, bara i bloggar, och det känns ju mer som att läsa en tidning, alltså inte "på riktigt"! En annan tanke är att det kanske har att göra med att folk nu har mer pengar, och då måste det spenderas mer. Har börjat inse att svenskar tex reser mer nu än för kanske 30 år sedan, och kanske hör även skönhets- gym- märkeskläder- och liknande utgifter dit... Men här där man betalar för så mycket mer själv (sjukförsäkring, pension, bättre mat (standarden i EU är ju högre så vi får betala mer för liknande mat) så har man inte råd med det på samma sätt om man inte tar lån. Själv så tycker jag att lite concealer puder läppstift (ibland) räcker om man ska ut. Och så en bra hårklippning, jag har kort hår så då kanske det passar med en "sportigare" och lite enklare stil? Skulle inte riktigt passa med allt det du skriver om... Eller så har jag kanske bara gett upp?!? Vad tror du? Ha det gott! Kram!
Peppe Öhman · 7 years ago
Tror att allt du nämnde spelar roll. Stad/land och generation och sociala medier/mer pengar och de man umgås med. Så många faktorer som skapar bubblor och likriktning. krAM!
Viv · 7 years ago
Ang textens enda parantes – har ett tiotal hafsverk till Segways ståendes i källaren, hittar inte heller tid att göra en snygg! Sen trodde jag att alla som är på god väg mot, eller redan är 40, insett att den ENDA vägen att vandra är att göda sitt intellekt? Oavsett var man är på snygghetsskalan (enligt normen) måste man väl bottnat i att det här kan ju inte hålla. Kul att sitta där som pensionär och inse vidden av hur mkt tid man slösade på sitt utseende när man kunde förskansat sig kunskap och känt sig SMART istället. Med det sagt får jag alltid lite dåligt samvete när du postar fredagslänkar och tänker "hur hinner hon läsa/sätta sig in i allt?" Du verkar, med min mått mätt, perfekt vetgirig. Big up!
Peppe Öhman · 7 years ago
Tack för ditt big up. Det gjorde mig glad!
jagjag · 7 years ago
Befinner mig just nu i en kris med temat Den inte längre unga kvinnan. Och det gäller denhär gången inte rädslan över mitt eget åldrande. Det gäller uppvaknandet och insikten att jag behandlas så otroligt annorlunda som 40 åring än som snygg och ung. Jag är inte längre den en man ofrivilligt flirtar med på arbetsplatsen men jag får inte heller den respekt som män får i min ålder. Jag avskyr att höra mig själv säga detta för jag vill varken vara ett offer eller en argbigga. Så hur åla sig igenom livet på smartaste sätt? Kanske genom att försöka åstadkomma små förändringar, som jag ändå måste säga att du gör lite med din blogg. Jag minns en gång på en resa när en 40+ kvinnlig psykiater från USA berättade hur hon blev illa behandlad av folk på sitt jobb, så tillade hon att jag var för ung, det händer inte mig ännu menade hon. Jag tänkte att hon var lite knäpp. Plötsligt minns jag henne och inser att hon kanske faktiskt hade rätt. Jag vill också känna mig fin, jag gör inte så mycket för det men såklart finns det en estetisk poäng med att vara tilldragande. Jag tycker om att få en uppskattande blick. Men det är så otroligt viktigt att vi inte ser vårt värde för mycket i betraktarens ögon.
f · 7 years ago
Kanske det är lättare för kvinnor som aldrig varit "snyggast i stan" att acceptera åldrande? Det blir inte så stor skillnad med åren om man aldrig varit supersnygg
Helena · 7 years ago
Man kan också vara en late bloomer! På många sätt känner jag mig betydligt coolare, kaxigare, obrydd och därför - inbillar jag mig - snyggare än i den slätare ungdomen:)
Peppe Öhman · 7 years ago
Det är du! Jag ska inspireras av dig.
Peppe Öhman · 7 years ago
Åh, gudars. Vill inte erkänna det, men känner VERKLIGEN igen mig.