Ju fler alternativ, desto olyckligare människa

I dag är det Magnus födelsedag och vi firade bland annat genom att äta lunch på ett nyöppnat hotell i närheten. Det var verkligen otroligt fint och fräsch, kändes skandinaviskt med trä och stora ytor. När vi kom hem fick jag världens magknip (förlåt, så tråkigt att läsa om andras krämpor). Eftersom jag sällan är sjuk tror jag alltid att det är döden som har kommit för att hämta mig när väl blir det. Fy fasiken vad dåligt jag mått idag, men nu känner jag hur livet långsamt strömmar tillbaka till mig.

Vi tar några frågor.

S

Man pratar ju inte om pengar, men jag gör det ändå: är det enkelt att få det att gå ihop ekonomiskt i USA? Menar matpriser, boende osv. Enklare eller svårare än i Norden?

Mycket enklare att få ihop det ekonomiskt i Norden! Det mesta är dyrare här, inte minst boendet (eller vill man bo i andra delar av stan med sämre skolor och utan Stilla hav är det såklart lite billigare, men då måste man ha sina barn i privatskola och det blir ändå dyrt). Tycker att matpriserna också är högre här. Bensinen var länge väldigt billig jämfört med Norden, men nu har den blivit allt dyrare (men det kan vi strunta i eftersom vi lyckligtvis kör elbil). I början var det svårt att få ihop det ekonomiskt, men nu går det bra. Delvis för att Magnus har ett annat visum och får en amerikansk lön. Och för att jag är en maskin, vill jag tillägga.

Tycker för övrigt att det är bra att tala öppet om löner och arvoden och pengar. Om alla tycker att det är pinigt och ofint över det förlorar man leverage i förhandlingar.

Filippa

Kan du skriva lite mer om det där du lyssnade på om att inte fundera över olika alternativ, och din analys av saken?

JA! Kort förklarat handlade den om att människan mår mycket sämre när hon hela tiden utsätts för alternativ som hon måste ta ställning till. Här i USA är ju folk så besatta av “frihet”, men forskning visar att man blir lyckligare av att ta oåterkalleliga beslut. Det beror på att ens hjärna är funtad så den gräver fram förklaringar till varför ens beslut var det självklart bästa. Man bekräftar sig själv på valet av husköp, maka/make, studieinriktning och what not.

Jag tror att folk föds med olika stor förmåga att känna lycka. Jag har till exempel ganska lätt för att vara lycklig (obs!! har SÅKLART också varit extremt olycklig i mina dagar. Jag är ändå en människa). Maggan och jag har dessutom helt utan att vara medvetna om det utarbetat en strategi där vi bekräftar varandras livsval. Själv kan jag flera gånger om dagen tänka på hur sjukt bra jag har det här i Santa Monica och verkligen känna det.

Cecilia

Jag är nyfiken på finlandssvenskar- efter besöket i Helsingfors är jag nyfiken på svenskans status. En gång på tre dagar hälsade en dam på oss i hissen på svenska, dock ville alla tala finska med mig. Svårt när ordförrådet är hej och tack. Svenska hörde jag en gång på den fina bokaffären i centrum. Skäms man att tala svenska eller är svenskan utdöd på fastlandet? En gång hade jag en kurskamrat från Åland som träffade på en finska och började tala finska med henne, finskan bytte snabbt till engelska. Min kursare kände sig förolämpad…

Svår fråga, kanske någon annan kan svara bättre på den. Svenskan är absolut inte utdöd på fastlandet. Det finns svenska skolor, körer, teatrar, förskolor, föreningslivet är väldigt aktivt på svenska och så vidare. Det finns svenskspråkiga orter i Finland där folk tycker att det är svårare att tala finska än engelska. I Helsingfors talar de flesta finlandssvenskar (ursäkta generaliseringen) finska när de möter någon de inte vet modersmålet på. Det är lite synd eftersom det innebär att finskspråkiga får ganska få chanser att öva på sin svenska. Alla utgår också från att finlandsvenskar (åtminstone i huvudstadsregionen) talar flytande finska och då kan man snacka det som är enklast för alla.

Som finlandssvensk i Helsingfors har väl de flesta fått höra “Suomessa puhutaan suomea” (i Finland talar man finska) på spårvagnen och det bland fyllon på väg hem från krogen kan uppfattas provocerande med finlandssvenskar. Tänker att det blivit värre ju större stöd Sannfinländarna fått, men har ej statistik på det. Det sagt har Finland två nationalspråk: svenska och finska.