Att ha en flytande identitet
7 years ago
För att mota jetlag i grind hängde jag en lång stund vid poolen med barnen, försökte lära Vidde att crawla (är ju faktiskt gammal simlärare , med betoning på gammal) och gjorde roliga hopp från bassängkanten. Efteråt tog vi en promenad upp till mataffären. Eftermiddagssolen var precis så varm att jag kände mig bekväm och Magnus svettades ordentligt. Det kändes hemvant och tryggt.
Det var en så härlig dag att jag kände ett litet sting av dåligt samvete gentemot Stockholm och Helsingfors. Jag fattar ju att det var en helt irrationell känsla och att städerna inte kunde bry sig mindre om vilken av dem jag gillar mest, men det fick mig att tänka vidare på att vi faktiskt lever i en tid där man kan vara flytande i sin identitet. Man kan vara genderfluid (vad heter det på svenska?), man behöver inte vara absolut hetero- eller homosexuell för resten av sitt liv, ens identitet måste inte heller ta avstamp på basen av ens yrke eller fritidsintressen, eller födelse/hemort eller något annat. (Jag känner mest en stor trötthet när folk ska presentera sig som “femte generationens helsingforsare“. Det säger egentligen inte mer om personen än att hen tycker att det är lite finare att ha haft släkt som bott länge i huvudstaden än att inte ha haft det).
En värld som inte är binär utan flytande blir mer komplicerad, men också friare. Det är tillåtet att vara en sak och sen ändra sig och bli något annat. Vem som helst kan bli svensk eller finländare. Ingenting är hugget i sten eller absolut bättre än något annat. Jag antar att det är just det som provocerar en viss sorts män (och kvinnor). I den gamla världen var heterosexuell vit man det finaste och mest rätta man kunde vara, medan det nuförtiden finns en massa olika alternativ. Förändring är läskigt och folk som blir rädda för att förlora fördelar de fötts med. Ni vet det där gamla talesättet om att för den som är privilegierad känns jämlikhet/jämställdhet som förtryck. Tror faktiskt att en stor orsak till högerpopulismens frammarsch i världen grundar sig att allt fler sorters människor får synas och höras.
Jaja, nu skrev jag bara på och det blev ett lite annorlunda inlägg än vad jag ursprungligen tänkt mig. Kanske en lite onödigt hög växel, speciellt med tanke på att jag själv är en vit, heterosexuell högst priviligerad kvinna vars största problem, på basen av det här inlägget, är vilken härlig stad jag ska kalla för hemma. Nåja, När jag började den här texten ville jag egentligen bara kommunicera att jag det känns otroligt bra att ha Santa Monica, Helsingfors och Stockholm som platser jag kan känna mig hemma på. Att inte behöva välja bara en plats jag menar när jag säger åka hem. Folk har nämligen frågat mig just det den här sommaren, vad jag kallar hemma. (Då brukar jag säga säga att jag är en världsmedborgare. Nej, det säger jag såklart inte. Det finns en gräns också för min äcklighet).
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Anna · 7 years ago
Har samma problem, just det där vad som är hemma, och samma dåliga samvete om man väljer en framför en annan. På sistone har jag dock märkligt nog tänkte på att jag *inte* känner mig så värst hemma här längre - och undrar om jag känner mig mest hemma i den lilla stad där jag växte upp... Trots att jag nu varit här i över halva mitt liv, så är jag inte (alls) amerikan... men kanske inte heller så svensk, så vad är jag då?
Peppe Öhman · 7 years ago
kanske det finns någon sorts frihet med att inte vara tvungen att identifiera sig med en viss plats eller nationalitet. Du är du var du än bor och din identitet kanske grundar sig mer i människorna du omger dig med? kanske..?
Lisa · 7 years ago
Låter ändå underbart! Och mycket klokt kring högersvängen och jämlikheten, ska ta med mig det in i mina tankar. Har Magnus några bra tips på att uthärda svetten? (jag är mer som du, så frågar åt en make jag känner ;-))
Peppe Öhman · 7 years ago
Magnus brukar gå in i mataffären med luftkonditionering för att svalka av sig när han följer Vidar till skolan. För övrigt klagar han mest på svetten. :)
Agnetha · 7 years ago
Mejeriavdelningen är min favoritplats när det är 30 grader varmt ute. Hälsa Magnus!
Peppe Öhman · 7 years ago
hahaha! ska genast hälsa. Han kommer garanterat att uppskatta det :)
Lisa · 7 years ago
Tack för tipset! Ska hälsa det vidare :-) Svetten får en väl överleva genom att byta tröja ofta....... ;-)
Anna · 7 years ago
Intressanta reflektioner du gled in på! Jag började tänka på det här med femte generationens helsingforsare eller vad det kan vara. Håller absolut med dig om att det kan vara ett sätt att markera status, men är det inte också ett sätt att skapa identitet? Att det inte bara är något man håller upp gentemot andra, utan ett sätt att definiera sig själv, någon slags trygghet i att man följer i släktens fotspår? Själv hade jag tyckt det var härligt att vara femte generationens något, typ musiker eller feminist eller vad det skulle kunna vara. Sedan kanske det nästan kommer lite plikt i det - om man är femte generations helsingforsare kanske man känner en viss press att bo kvar? Hur som, jag tänker att det ligger mer i det än bara skryt för att man tycker att det är bättre att ha långa rötter på en plats eller yrke eller intresse.
Peppe Öhman · 7 years ago
Intressant! JA, du har säkert helt rätt i det, att det blir ett sorts fotfäste att ens släkt inte flyttat på sig så mycket. Att man vet var man hör hemma, kanske? Jag var eventuellt lite onödigt hård.
Jennifer Sandström · 7 years ago
Haha, världsmedborgare eller typ home is where my iphone sleeps ;) Håller med dig i att det är mysigt att ha flera hemma. Och alltså, finns det folk som på riktigt presenterar sig som "femte generationens helsingforsare" gud vad roligt!! Bra poäng av Anna ovan här, men såg ändå framför mig någon som tycker att de kanske är lite bättre än alla andra.... :)
Peppe Öhman · 7 years ago
Eller home is where my iphone automatically connects to the wifi. (och ja, så töntigt)
B-M · 7 years ago
Hehe, jag är typ 15e generationens Vörå-bo. Det ni :D :D *detta sagt med mycket ironi*
Peppe Öhman · 7 years ago
DET tycker jag du ska presentera dig som!
s · 7 years ago
"Sydämeni on suomalainen mutta perseeni on kansainvälinen" har någon svarat på samma fråga :)
Peppe Öhman · 7 years ago
Det är jag (bortsett från att sydämeni inte är Suomalainen)
Kristina Snyder · 7 years ago
Jag brukar tänka på mig själv som ”New Yorker” eftersom det har en speciell mening för mig. Dvs. immigrant som levt med många andra immigranter men efter alla år blivit mer öppen, nyfiknare, har mer humor, lättare att lösa problem kreativt och har lättare att få kontakt med människor än i mitt liv som ”Stockholmare”. Känner mig inte som svensk eller amerikan - utan New Yorker. Som man brukar säga - New York is an island off the East Cost of America. :)
Peppe Öhman · 7 years ago
Låter som en otroligt bra personlighetstyp! :)