Rädd under springturen

Fredrika · 7 years ago
Springer på vintern då det är mörkt samma runda på par km, nybyggda hus med många barnfamiljer och trafikerad större väg. Överväger nån sorts högljutt alarm. Tycker egentligen hundar är mer läskiga att springa förbi än män. Blev en gång ordentligt skrämd av en stor hund som gick lös.

Fager Dam · 7 years ago
Huj, jag är mera rädd för fästingarna som hjortarna sprider än något annat alla här i världen.

S · 7 years ago
Jo, det påverkar nog var jag promenerar eller springer ensam, särskilt då det är mörkt. Eftersom det stör mig så mycket att liksom måsta vara rädd som kvinna så brukar jag tänka på hur orättvist det är och då istället bli lite arg, vilket är ganska skönt för det brukar täcka rädselkänslorna. Ja ba: våga bara försöka nåt så får ni minsann se och nästan i teorin hoppas att nån skulle försöka så att jag skulle få visa, vilket jag såklart i verkligheten verkligen inte hoppas. Tänker ändå att mitt kroppsspråk då blir lite argt vilket kanske håller alla borta.

ÅlandsPetra · 7 years ago
Tyvärr så gör det det! I Helsingfors så rör jag mig inte ensam i Centralparken efter 22. På Åland så går jag aldrig i skogen ensam, inte ens på dagen för det är så lite folk i farten.

Jenny · 7 years ago
Fick säkerhetsutbildning för någon månad sedan av Säpo. De sa att nycklar hjälper föga. Blev både provocerad och besviken. Önskar ett inlägg: vilka sommarprat har du hört? Vad tyckte du?

Elisabeth · 7 years ago
Jag är väldigt påstridig med att man inte får låta begränsa sig på grund av irrationella rädslor. Dvs man måste göra rationella riskbedömningar, det går liksom inte att åka bil långa sträckor varje dag helt obekymrat utan att bry sig om riskerna och sen gå omkring och vara rädd och undvika aktiviteter med betydligt lägre risker, som att ge sig ut i motionsslingan. Då är man korkad och ologisk, vilket i min värld inte är okej. Sen lever jag inte alltid som jag lär, såklart. Så visst är jag rädd när jag går ut i den stadsnära motionsslingan när det är mörkt och inte så mycket människor ute. Och ja, visst har det hänt, ofta, att jag undvikit det också, som en av flera anledningar till att vara bekväm/lat och inte ge sig ut. Men det är ju just därför vi SKA gå ut i mörkret, så att det finns människor överallt. I min nuvarande stad (utomlands) är jag aldrig rädd att gå eller cykla nånstans, eftersom det är en stad som aldrig sover, en studentstad. Det finns alltid folk som cyklar förbi en, även kl 3 på natten. I "riktiga" skogen, längre bort från städer, är jag heller aldrig rädd, eftersom jag har sovit ute ett stort antal gånger per år sen jag var liten och på alla sätt använt skogen i min vardag och mina fritidsaktiviteter. Så låt oss enas om att försöka strunta i våra irrationella rädslor som begränsar oss i det vi vill göra, och ge oss ut i motionsspåren närhelst på dygnet vi vill. Och när vi gör det så gör vi också motionsspåren till en mindre skrämmande plats för alla andra, eftersom vi blir fler där!

Anna · 7 years ago
Jag försöker verkligen inte begränsa mig var jag vill springa eller promenera när det är mörkt pga är kvinna, men det är svårt. Springer ändå runt Årstaviken under vinterhalvåret när det är mörkt fast absolut inte sent på kvällen och kan tycka det är lite obehagligt, är lite på min vakt hela tiden. Och, har fört inofficiell statistik på hur många ensamma kvinnor jag möter på rundan när det är mörkt. Ganska exakt noll procent. De kvinnor jag möter springer alltid tillsammans med någon. Jag är verkligen en ensamvarg när jag är ute och springer och gör det helst helt själv med min musik i lurarna men har börjat tänka efter om det egentligen är så klokt. Vill vägra att leva så begränsat när det är som mörkast i Norden, som att kvinnor har utegångsförbud efter klockan 16 när det är som mörkast här i Sverige. Om man då inte går i par (Handmaid´s tale) eller har med sin man/sambo/bror (förmyndarskapssamhälle). Väldigt galet när jag tänker efter. Faktiskt så är det ju inte bara värmen (eller ”värmen” just nu) som gör sommaren så bra utan även att kvinnor blir mindre begränsade för mer dagsljus och mindre obehagligt på vissa ställen. Ska alltså sluta gnälla och vara tacksam att få ha min frihet och springa ifred min runda just nu istället :)

Maria · 7 years ago
För trist att behöva vara rädd. Har alltid känt mig trygg i Hellasgården tex, åkt omväg för att springa eller cykla där. Efter det oprovocerade överfallet förra veckan på 50 årig kvinna är jag inte alls lika lugn och trygg. Kommer inte att springa med musik i öronen och kanske inte ens ensam.

peppe · 7 years ago
Just såna händelser leder till att tusentals kvinnor begränsar sig själva och trots att det inte finns någon officiellt utegångsförbud väljer man att stanna hemma eller göra andra strategier (inte springa ensam). jag tycker att hotet om våld är ett sorts förtryck.

Janina · 7 years ago
En gång valde jag att inte gå ut på promenad en mörk vinterkväll för att en kringströvande varg hade setts i området. Människor har jag däremot aldrig varit rädd för, varken här "på landet" där jag bor nu eller i den större studiestaden där jag också bott. Hörlurar använder jag visserligen inte men det är ingen säkerhetsåtgärd, jag vill bara kunna tänka i fred när jag är ute. Nu vill jag förstås inte påstå att ingen behöver vara försiktig någonsin, det finns säkert många platser som är otryggare än där jag bor, men generellt skulle jag säga att det sällan är någon mening med att oroa sig allt för mycket. Att bli oprovocerat överfallen av en främling mitt ute i skogen är ju faktiskt väldigt ovanligt. (Om man vill kan man ju roa sig med att föreställa sig en bad guy som står och fryser i tre timmar ute i en folktom skog i hopp om att nån ska komma förbi.)