Trilla av hästen

Häromdagen när vi var ute och red var hästarna lite extra pigga. Vi galopperade på de vanliga ställena, jag först, efter mig Cissan. I slutet av den sista galoppsträckan hörde jag att det hände något bakom mig. Ni som är vana ryttare vet hur det är, man noterar en förändring i stegen bakom sig och vet att något hänt.

Det låter klyschigt, men när det händer går allt verkligen i ultrarapid. Jag vet att Cissan hade trillat av, vänder mig om och ser samtidigt Soverignity dundra förbi mig mig. Jag fattar att han bockat så mycket att det mer eller mindre är omöjligt att hålla sig kvar, det hjälper inte att hålla i manen eller mana kusen framåt. Hästens huvud och hals bara försvinner ner framför en och det enda framför en som ryttare är en avgrund.

Min häst, Sequoia, vill dundra efter Sovve. Jag rider barbacka och under bråkdelen av en sekund hinner jag tänka tanken att Sequoia kommer att bocka av mig och skena tillbaka till stallet tillsammans med Sovve. De kommer att krocka med en bil uppe på vägen och allt är vårt fel.

På någon vänster lyckas jag ändå vända och lugna Sequoia. Cissan ligger kvar på marken. Jag blir riktigt orolig och hoppar ner från hästryggen. Cissan försöker resa sig, säger att Sovve stigit på hennes knä. Till slut stiger hon upp, haltar fram och lyckas fånga hästen som stannat för att äta lite gräs ett tiotal meter bort. Hon sitter upp igen (det finns liksom ingen chans att hon skulle kunna gå hela vägen tillbaka) och jag lyckas på någon väster ta upp mig på Sequoias rygg. Alla är lite chockade.

Vi skrittar till stallet. Cissans knä svullnar upp ordentligt, men ingenting verkar vara krossat. Det blir ändå sista ridturen i Topanga för Cissan. Bra påminnelse ändå om att hästsport inte precis är golf eller stickning.