I torsdag träffade jag Cissan och Frida i Brentwood för att äta middag. Vi åt på sushihaket Sugarfish (TIPS!) som ligger i ett strip mall. Nu råkar just Brentwood och just det här strip mallet vara väldigt snyggt, men annars är det typiskt LA att ha riktigt fina och lyxiga restauranger inklämda mellan ett nagelställe och ett tvätteri i ett halvsunkigt strip mall.
I motsats till många europeiska städer (och New York och San Francisco) går det inte att ta en promenad i Los Angeles och sen trilla in på ett otroligt trevligt ställe. Här måste man vara förberedd och veta exakt vart man ska. Anstränga sig lite. Ibland känns det nästan som en sport att hitta ingången till vissa restauranger. Jag gillar det. Att Los Angeles spelar lite hard to get.
På tal om strip malls så är ju Majlis född i ett sånt (på ett s.k. birthing center) på Sunset Boulevard. Första gången jag steg in på det började jag gråta för att det kändes så annorlunda och hippie/hipster mot allt jag associerade till gällande föda barn. Det var liksom motsatsen till vitt sjukhus. Sen vande jag mig när det väl var dags struntade jag i kristallerna och texten TRUST på väggen. Det gick inte bara bra, utan blev också en kul anekdot. Och en liten amerikan. Fast i sommar ska hon få svenskt pass också.
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.